william gibson

Favorit-i-repris-sommaren i backspegeln

När jag var yngre brukade jag läsa om böcker ofta. Favoritböckerna lästes om och om igen, och hela bokserier lästes om när en ny bok kom ut. Numera läser jag inte om särskilt ofta. Det händer då och då, men bokbloggandet har gjort att jag läser mycket mer nyutkommet och mycket mindre gammal skåpmat. Något som kan kännas lite tråkigt ibland. Jag gillar ju omläsningar och kan sakna känslan av att återkomma till en bok som betytt väldigt mycket för mig.

Den här sommaren hade jag ett läsprojekt som gick ut på att läsa om några gamla favoriter (och en bok som verkligen inte var en favorit då jag läste den, men som jag kände förtjänade en ny chans). Jag kallade projektet favorit-i-repris-sommar och läste följande böcker
Richard Adams – Watership Down
John Fowles – The Magus
Neil Gaiman – American Gods
William Gibson – Neuromancer
Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita

Jag är glad att jag tog mig tid att göra de här omläsningarna i somras. Ingen av böckerna gjorde mig besviken, tvärtom var det bara intressant att stifta bekantskap med dem igen och göra nya reflektioner.
Hela läsprojektet var så lyckat att jag har bestämt mig för att fortsätta att läsa om gamla favoriter, så många jag hinner och orkar med. I höst hade jag tänkt hinna med både Cora Sandels Alberte-trilogi och Stephen Kings ”The Stand”. Ni kan med andra ord hålla utkik efter fler favorit-i-repris-inlägg i framtiden!

Favorit i repris: Neuromancer

”The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel.”

Case är en föredetting. Han brukade vara en cyberspacecowboy, en hacker som kunde ta sig in överallt. Men hans sista arbetsgivare brände ut hans nervsystem och inte ens de duktigaste undergroundklinikerna i Japan kunde fixa honom. Case tillbringar sin tid med att göra småjobb och dricka för mycket, fast i en nedåtgående spiral. Men så blir han kontrakterad för ett jobb som visar sig vara mycket välbetalt och mycket farligt. Tillsammans med en kvinnlig streetninja som kallar sig Molly ska han ge sig på jakt efter något som egentligen inte kan hackas; en mycket avancerad AI.

William Gibsons stilbildande cyberpunkklassiker ”Neuromancer” kom ut 1984. Första gången jag läste boken var ungefär tio år efter att den kom ut och jag blev helt knockad. Jag hade aldrig tidigare läst något som känts så smutsigt, så storstadscoolt och modernt. Internet var vid den tiden fortfarande något ytterst marignellt, något man hört talas om men aldrig provat. Något som i mitt och andra Gibson-läsares huvud hade potentialen att bli som den Matrix han beskriver.

Det var en märklig upplevelse att läsa om ”Neuromancer” i sommar, som en del av min favorit-i-repris-sommar. Det är fortfarande en mycket spännande läsning och många av Gibsons formuleringar (som inledningen som citeras ovan) känns fortfarande helt klockrena. Men den teknologiska utvecklingen har hunnit ikapp ”Neuromancer”. Det virtuella samhälle som Gibson beskriver i boken är ingenting i jämförelse med dagens via smartphones ständigt uppkopplade befolkning. När Case säger att han har ”3 MB of hot RAM” att sälja kan exempelvis inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Allt är dessutom trådat, från de bärbara datorerna till de enorma servrar (tusentals MB!) som Case hackar sig in i. Inte för att det gör något, att verkligheten har hunnit ikapp fiktionen. Snarare tillför det en extra dimension till läsningen, alla små detaljer som ligger läskigt nära hur verkligheten ser ut nu nästan trettio år efter att boken kom ut första gången.

Nu känner jag mig faktiskt mycket sugen på att läsa de andra två böckerna i Gibsons Sprawl-trilogi som jag av någon anledning faktiskt aldrig har läst. Kanske var jag alltför överväldigad av ”Neuromancer” när jag läste den första gången för att våga mig på dem (även om jag läst ett flertal andra böcker av Gibson). kanske är det dags för en Gibson-revival?

William Gibson – Neuromancer (Ace books, 2000)

Favorit-i-repris-sommar

Det börjar planeras sommarläsning i bokbloggarvärlden. Det ska läsas klassiker hit och bokserier dit och specifika författare och genrer av olika slag. Själv är jag inte så förtjust i att planera min läsning i för stor detalj. Förutom att jag försöker läsa och recensera recensionsböcker inom rimlig tid så går jag helt efter lust, känsla och plötsliga infall när det handlar om läsning. Annars blir jag uttråkad innan jag ens har börjat läsa.
Men läsutmaningar kan också vara ganska häsosamma. Ge lite struktur till ens läsande. Särskilt under sommaren kan det vara en god idé, eftersom jag annars har en tendens att enbart läsa fantasy så snart det börjar bli sommarväder ute (vilket alltså är min motsvarighet till den sedvanliga deckarläsningen).

Förra sommaren läste jag bl.a. om de fyra första böckerna i George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire inför släppet av dem femte boken i bokserien.
I år tänkte jag göra det lite enklare för mig själv. Jag tänkte ta och läsa om några gamla favoriter jag inte har läst på många år, se om jag fortfarande älskar dem lika högt idag.

1. Richard Adams – Watership Down
Jag älskade filmen som barn. Grät Lille skutt-tårar varje gång jag såg den, men verkligen älskade. Boken lånade jag (på svenska) på skolbiblioteket för ungefär tjugo år sen, vilket var sist jag läste denna klassiker.

2. John Fowles – The Magus

En favorit jag läste för ungefär tio år sen. Jag håller den fortfarande högt, men känner att det börjar bli dags för en omläsning. Denna gång på originalspråk.

3. Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita
Jag hade en period i början av gymnasiet när jag plöjde en massa klassiker som jag tänkte skulle passa min något pseudointellektuella indiepoplook. Jag föll totalt för Hjalmar Söderberg och Sylvia Plath, men minns knappt något av den här boken. Förmodligen var jag för ung för den. Och i rättvisans namn förtjänar den alltså en omläsning.

4. Neil Gaiman – American Gods – The Tenth Anniversary Edition
En av mina absoluta favoritböcker som (förhoppningsvis, man vet ju aldrig med tv-bolagen) ska bli tv-serie med premiär nästa år. Vilket är ett utmärkt skäl för omläsning. Specialutgåvan innehåller lite extramaterial, så därför vill jag givetvis läsa just den.

5. William Gibson – Neuromancer

Egentligen hade jag velat läsa om ”Neuromancer” inför Tokyo-resan, med tanke på bokens kopplingar till staden. Tyvärr fanns inte tiden då, men i sommar lär jag hinna med den här cyperpunkklassikern som imponerade stort på mig när jag läste den sist under min syntharperiod i högstadiet.

Har ni några särskilda planer för sommarläsningen? Klassiker eller stranddeckare? Eller tänker ni göra som jag och satsa på omläsning för hela slanten?