tv-serier

Seriesöndag: Agents of S.H.I.E.L.D

SHIELD

Nu på tisdag är det premiär för Joss Whedons nya tv-serie ”Agents of S.H.I.E.L.D.”. Jag misstänker att jag inte är den enda som håller på att gå i bitar av pepp inför det faktum att nördgurun Whedon ÄNTLIGEN är tillbaka och gör tv-serier igen. Han har haft otur när det gäller tv-formatet på senare år, både ”Firefly” och ”Dollhouse” blev nerlagda efter (enligt fansen) alldeles för få avsnitt.

”Agents of S.H.I.E.L.D.” är en spinoff på Whedons omåttligt populära ”Avengers”-film från 2012. Fler ”Avengers”-filmer, samt ett antal filmer om enskilda Avengers-medlemmar, är under produktion. I höst kommer andra filmen om Thor, och andra filmen om Captain America beräknas ha biopremiär i april.
Det är lätt att få intrycket av att antalet superhjältefilmer bara stiger och stiger. Det som gör filmerna om Avengers och om dess enskilda medlemmar annorlunda är just att de hänger ihop. Jag tycker att det alltid har varit en styrka med Marvels serier att man får intrycket av att allt hänger ihop på något sätt. Allt utspelar sig i samma universum (även om det är ett universum som kan retconnas hur många gånger som helst, uppenbarligen) och de olika karaktärerna har friheten att inte bara byta dräkt, utan även byta sida, gäng, stad eller bara göra ett högst tillfälligt gästspel i någon annans serie.

Det återstår att se hur ”Agents of S.H.I.E.L.D.” kommer att hänga samman med filmerna. Jag för min del är mycket nyfiken, inte minst efter att Whedon beskrivit serien som ”basically a TV series of ‘The Zeppo'” (ett Buffy-avsnitt där Xander räddar världen utan att få någon cred alls för det). Låter lovande, minst sagt.

Kommer ni att sitta bänkade inför premiären av serien med ”Whedon is my master now”-t-shirten på? Eller är ni mer tveksamma inför tv-serien?

Läget

Sara BE har gjort lägesrapporten, jag snodde Vildvittras modifierade variant.

Senaste böckerna jag läste: Jag läste ut ”Bläckmagi” igår, andra delen i Cornelia Funkes Bläckhjärta-trilogin. Den var faktiskt lite bättre än första delen. Lite mörkare, lite dystrare. Jättebra!

Böcker jag läser just nu: Jag håller på med Kelly Links ”Askungeleken”. har bara läst första novellen än så länge, men den fick mig att fnissa förtjust.

Böcker jag ser fram emot: Jag har ju precis läst en av de böcker jag sett fram mest emot i år. Men okej, jag ser mycket fram emot ”Berättelser från Engelsfors”.

Senaste filmerna jag såg: I helgen såg jag fyra filmer pga orkade inte göra så mycket annat:
Prometheus – Gjorde mig mest förbannad. Visst var den snygg, men helt idiotisk. Och full med logiska luckor i stil med att en person kan springa omkring efter att hens magmuskler blivit avskurna.
Dark Shadows – Jag tycker att Tim Burton har blivit stadigt sämre de senaste åren, men den här filmen var faktiskt riktigt kul. Lite tramsig, men det hör till. Johnny Depp borde göra fler tragikomiska roller.
In time – Dystopisk action med Justin Timberlake. Gillade grundidén och den politiska tonen. Tyvärr lite väl förutsägbart och tillrättalagt.
Rare exports – Rolig och lagom läbbig finsk skräckfilm där den riktiga tomten grävs fram ur ett berg och ger sig på omgivningen. Älskar kombinationen humor och skräck så det här var helt i min smak. Stort plus för Lovecraft-vibbarna man fick av tomtemonstret!

Filmer jag ser fram emot: Får man säga Bilbo eller är man astråkig då? Jag säger Bilbo. Och så ser jag fram emot att se Dredd på DVD utan 3D-tvång.

Senaste teveserierna jag såg: Just nu kollar jag och maken på senaste avsnitten av Doctor Who, Sons of Anarchy säsong 5 och så har vi precis börjat kolla på Treme.

Teveserier jag längtar efter: American Horror Story: Asylum! Min pepp är oändligt stor. Jag gillade första säsongen, trots viss tramsighet, men den nya säsongen verkar bli så oändligt mycket bättre och läskigare.

Musik jag lyssnar på just nu: Just i detta nu lyssnar jag på Hammock. Mycket bra tentapluggmusik (och det är vad jag alltså egentligen ägnar kvällen åt) som påminner en hel del om Sigur Ros. Annars gillar jag verkligen Bat for Lashes nya.

Musik jag ser fram emot: Band of Horses-spelningen 9 november. Kommer att bli finfint!

Lost Girl

Jag tycker faktiskt att det är lite märkligt att det inte finns fler tv-serier med urban fantasy/paranormal romance-tema med tanke på hur otroligt populär genren har blivit. ”True Blood” i all ära, men den serien har gått ner sig såpass mycket de senaste säsongerna att jag inte ens vet om jag kommer att orka med den nya säsongen. För mycket bisarra sidointriger som inte leder någonvart, för många kitchiga kärleksscener i skogen, för lite karaktärsutveckling.

Därför är jag lite extra glad att jag börjat titta på ”Lost Girl”. En tv-serie som handlar om succubusen Bo som försöker acceptera vad hon är och hantera sina krafter utan att välja sida mellan dark fae och light fae. Vid sin sida har hon Kenzi, en fantastiskt charmig tjuv och hustler som inte låter Bo förlora sin mänskliga sida.
Det är vänskapen mellan Bo och Kenzi som enligt mig är seriens kärna. I och med att Bo är en succubus så är sex och relationer för henne en aning … problematiska. Men Kenzi är alltid på hennes sida, även om deras vänskap har fått sig en hel del törnar under den första säsongen (som jag snart har sett klart).

Det är uppfriskande att se en ganska actionbaserad tv-serie med två kvinnliga huvudkaraktärer i centrum. Karaktärer som inte bara får supa, ligga runt, stjäla och ljuga utan dessutom ha ett tvättäkta womanceförhållande. En välbehövlig motvikt till all bromance i ”Supernatural”. Att Ksenia Solo som spelar Kenzi besitter stor komisk begåvning gör inte saken sämre. Vissa av hennes one-liners håller nästan Buffy-klass.

”Lost Girl” känns som en frisk fläkt som undviker de mest uttjatade urban fantasy-klichéerna. Den enda vampyr vi hittills har fått bekanta oss med har exempelvis varit ungefär så långt ifrån lång, stilig och mystisk som man kan komma.
I höst sänds den tredje säsongen på amerikansk tv och jag kommer garanterat att titta. Kommer du?

Winter … eh, SPRING is coming

I min allmänna läströtthet och bloggtrötthet har jag helt glömt bort att skriva något som borde vara ett obligatoriskt peppinlägg. Idag är nämligen dagen då ”Game of Thrones” andra säsong drar igång!
I den andra boken dyker en hel del nya intressanta karaktärer upp (Brienne! Stannis! Melisandre! Asha!) och jag ser mycket fram emot att få se dem i tv-serien. Av vad jag har sett av castinginformation verkar det återigen ha gjorts mycket bra val av skådespelare. Jag håller mina tummar för att den första säsongens framgångar gjort att seriens producenter inte längre känner behovet av att stoppa in omotiverade boob shots och nakna prostituerade i varje avsnitt. Jag tror knappast att folk kommer sluta titta om de drar ner på den typen av inslag.

Ser ni fram emot säsong två av ”Game of Thrones”?

I’m coming for you Dexter…


Gårdagens roligaste tv-relaterade nyhet var att Edward James Olmos kommer ha en roll i nästa säsong av ”Dexter”. För mig som är ett stort ”Battlestar Galactica”-fan är det alltid roligt att se någon från den serien i ett annat sammanhang, men i synnerhet när det gäller Olmos. Han en skådespelare som jag tror kommer passa mycket väl in i Showtimes prisade tv-serie om allas vår favoritseriemördare.

”Dexter” har som serie varit ganska svajig under åren.
Mycket på grund av manus, men även skådespelarinsatser. Huvudrollsinnehavaren Michael C. Hall är en mästare på att spela med små medel, och han gör sin roll perfekt. Hans Dexter är komplex, en sympatisk psykopat som lever i ständig kamp med sina inre demoner. Att Hall är en såpass bra och nedtonad skådespelare gör dock att det krävs en hel del av hans motspelare. Många av dem, exempelvis Jennifer Carpenter som systern Debra, Julia Stiles som Lumen och framför allt John Lithgow som Trinity, är strålande.
Men de skådespelare som tar i lite för mycket, spelar med för stora gester, faller platt och tar ofta med sig en hel säsong i fallet. Både den andra och tredje säsongen lider av detta problem. Den utstuderat sexiga Lila (Jaime Murray) och den irriterande självrättfärdige Miguel (Jimmy Smits) sänker sina respektive säsonger till en medioker nivå, vilket är synd på en så bra serie.

Det är därför jag blir så glad över nyheten om Olmos. Han är liksom Hall en subtil skådespelare, som förhoppningsvis kommer göra nästa säsong av ”Dexter” både välspelad och intressant.

(Blogginläggets rubrik har jag snott helt fräckt från Edward James Olmos Twitter-konto där han skrev just detta för att avslöja att han ska vara med i seriens kommande säsong)