triangeldrama

Triangeldraman

Makarna Hardiman, Beth och Nicholas, driver ett författarretreat i Stonefield. Nicholas är själv en framgångsrik författare som inte skulle klara sig många minuter utan markservice, skrivarråd och renskrivning från hustrun. Men Nicholas är också en kvinnojägare som ständigt bedrar sin fru.
När Tamara Drewe flyttar in i grannhuset, sin familjs gamla hus, så ställs saker på sin spets. Den vackra Tamara drar till sig intresset från alla män i området och blir dessutom stalkad av två tonårstjejer efter att hon blivit tillsammans med en f.d rocktrummis. Tamara blir en katalysator som drar igång en händelsekedja som kommer att påverka hela bygden.

Posy Simmonds är en brittisk serieskapare som har haft med seriestrippar i Guardian sedan 1977 och vunnit ett flertal priser. ”Tamara Drewe” är löst baserad på Thomas Hardys roman ”Far from the Madding Crowd” från 1874. I båda böckerna figurerar ett antal karaktärer i diverse triangeldramakonstellationer och en intrig som är omöjlig att summera i bara några meningar. Dessutom står en vacker och självständig ung kvinna i centrum, Tamara eller Bathsheba.

”Tamara Drewe” är ganska texttung för att vara en grafisk roman. Perspektivet växlar mellan olika karaktärer som berättar i jag-form och som har helt olika ton och vokabulär. Ackompanjerat av Simmonds ganska idylliskt milda illustrationer framstår berättelsen till en början som ganska mysig och småputtrigt rolig. De metalitterära inslagen är många, inte minst eftersom så många författare och skribenter figurerar i persongalleriet.
Efter att tag börjar dock skruven dras åt. Mysigheten försvinner allt eftersom karaktärerna trasslar in sig mer och mer i sina komplicerade intriger. De verkar alla så ensamma, så desperata att hitta något slags närhet. Så lätta att såra i sin sköra utsatthet.

”Tamara Drewe” är en välskriven och välbalanserad grafisk roman. En melankolisk historia som på något märkligt sätt fyller sina läsare med en stillsam glädje.

Posy Simmonds – Tamara Drewe (Houghton Mifflin books, 2008)

Prunkande passionsdrama

Marina besöker sin syster Stella och hennes sambo Gabriel i deras nya hus. Det är sommar och kvävande varmt och medan de heta sommardagarna passerar märker Marina att hon är attraherad av Gabriel. Men det verkar även som att systern Stella går runt och bär på något, en hemlighet bakom den perfekta fasaden. Triangeldramat vecklas ut i den kvava sommarluften som en av Stellas doftande växthusorkidéer, samtidigt som en omisskännlig röta lurar under ytan.

Therese Bohmans ”Den drunknade” är en tät roman om kärlek, passion och besatthet. Triangeldramat mellan Marina, Gabriel och Stella är klaustrofobiskt och kladdigt, men samtidigt fascinerande. Det känns äkta, om än obehagligt.
Bohmans språk är mycket vackert. Det dignar av prunkande grönska och målade bilder, utan att för den delen bli tung eller överlastat. Tvärtom fungerar beskrivningarna av den tunga, närmast övermogna växtligheten både som en symbol för den laddade attraktionen mellan Marina och Gabriel, och som ett slags memento mori.

Jag påminns om Christine Falkenland, i synnerhet den obehagliga (men mästerliga) ”Själens begär”. Även där förekommer detaljrika beskrivningar av växtlighet, när Cora arbetar med sina blommor i det fuktdrypande orangeriet. Den desperata kärlekshistorien mellan Marina och Gabriel känns även den som något falkenlandskt, vilket i min bok är en stor komplimang.

Marina är en karaktär som lätt hade kunnat blivit irriterande. Hon är ganska vag och lite velig, men samtidigt känns hon ändå tillräckligt komplex för att hålla intresset uppe. Och i jämförelse med ärkebuffeln Gabriel känns hon dessutom som ett dygdemönster. Gabriel är också mycket väl beskriven, ständigt på gränsen till att bli för mycket – en parodi av den självupptagne manlige författaren – men ändå trovärdigt charmig.

”De drunknade” är ingen stor bok rent storleksmässigt, endast drygt tvåhundra sidor i pocketutgåvan, men det är tvåhundra sidor av mycket hög kvalitet. En imponerande debut av Therese Bohman!

Therese Bohman – Den drunknade (Pocketförlaget, 2011)