the witcher 2

The lesser evil

”Evil is evil, Stregobor,” said the witcher seriously as he got up. ”Lesser, greater, middling, it’s all the same. Proportions are negotiated, boundaries blurred. I’m not a pious hermit. I haven’t only done good in my life. But if I’m to choose between one evil and another, then I prefer not to choose at all.”
(ur The Last Wish)

Geralt och Rivia är en witcher. Hans jobb är att döda monster för pengar, något som gjort honom både fruktad och hatad av de människor han hjälper. Witchers har nämligen magiska förmågor och krafter och många anser dem vara bara snäppet bättre än de monster de dödar.

”The Last Wish” är ett slags mellanting mellan novellsamling och roman. Ramhistorien berättar om hur Geralt tillbringar sin konvalecens i ett tempel efter att nästan ha blivit dödad av en striga. Vistelsen i templet får honom att tänka tillbaka på sitt liv; personer han träffat, monster han dödat, problem han tvingats lösa.

Andrzej Sapkowskis böcker om Geralt kan beskrivas som dark fantasy med inslag av gamla folksagor. Geralt träffar på förvridna versioner av Snövit och Skönheten och odjuret (som visserligen ligger bra mycket närmare originalen än dagens Disney-versioner) och han tvingas dessutom slåss mot en mängd östeuropeiska monstr, väsen och varelser.
Geralt är ingen hjälte. Han dödar inte monster som en god gärning eller för att verka hjältemodig, han gör det för pengar. Och för det mesta är det oklart vem det riktiga monstret är – de kloförsedda varelser Geralt jagar eller de människor som betalar honom för att göra det. Eller han själv.
Den moraliska ambivalensen är en av de stora styrkorna i ”The Last Wish”. Det finns inget rätt och fel, inget gott och ont, i Sapkowskis värld. Det finns ingen ”lesser evil”. Bara olika slags ondska, i olika skepnader, med olika agendor.

Den moraliska gråskalan är något som överförts väl från böckerna om Geralt till spelen. Många av de val man ställs inför i spelet ”The Witcher 2” handlar inte om ”gott” eller ”ont”. Det handlar om vad Geralt är beredd att göra eller inte göra för att uppnå sitt mål. Och frågan om vem eller vad som egentligen är ett monster har minst lika stor betydelse i spelet som i boken. De troll man träffar på är exempelvis bra mycket trevligare än många av människorna, även om de förra verkar ha en något större tendens att ta till flaskan och gå bärsärkagång .

Det som enligt mig är mest intressant med ”The Witcher 2” som spel är valfriheten. De flesta RPG-spel erbjuder illusionen av valfrihet, där de små val du gör ändå leder till ungefär samma resultat. I det här spelet ser däremot en stor del av spelet helt olika ut beroende på vilken sida du väljer att alliera dig med. Inte bara så att det ger dig olika uppdrag, utan en dryg tredjedel av spelet utspelar sig på olika platser beroende på de val du gör. Något som gör åtminstone mig väldigt sugen på att spela om spelet.

”The Last Wish” är ingen tokepisk fantasyroman. Det är en ganska fragmentarisk bok som väcker minst lika många frågor som den ställer svar. Men det är intressant läsning för den som gillar lite mörkare fantasy eller den som spelat spelen och blivit nyfiken på att få veta lite mer om Geralt.

Andrzej Sapkowski – The Last Wish (Orbit books, 2008)

Spela spelet, läsa boken

Jag har tid att spela igen för första gången på flera månader. Och nej, jag spelar inte Diablo III eftersom jag behöver uppgradera datorn för att kunna göra det.
Istället har jag tillbringat min tid tillsammans med Geralt of Rivia och RPG-spelet ”The Witcher 2: Assassins of Kings Enhanced Edition”.
Det här är andra gången jag spelar ett spel baserad på en bok (eller snarare på en karaktär/värld från en bokserie, om jag har förstått saken rätt). Det finns drivor av spel som baseras på filmer som baseras på böcker, s.k licensspel, och de är nästan undantagslöst usla. Spel som baserats direkt på böcker verkar hålla en högre kvalitet överlag, iaf om man ser till de knappa två spel jag har spelat.

Precis som när jag spelade ”Metro 2033” så har spelet fått mig sugen på att läsa böckerna. Därför har jag nu beställt hem den första boken om Geralt, novellsamlingen ”The Last Wish” av Andrzej Sapkowski. Jag är nyfiken på hur Sapkowskis fantasyvärld ser ut. Är den lika hård och skoningslös? Är makthavarna lika korrumperade? Innehåller den lika många östeuropeiska myter och monster? Visar kvinnorna brösten lika omotiverat ofta som i spelet (vilket inte riktigt är på GoT-nivå, men nästan)? Pratar Geralt även i boken med så ansträngt hård Batman-röst att man blir lite full i skratt?

Jag återkommer med en recension av både spelet och boken när jag har spelat klart och när jag har hunnit läsa boken.