seriesöndag

Seriesöndag VIII

Det är hög tid för en ny seriesöndag i bloggen.
Idag tänkte jag skriva om två svenska svensk skräckalbum, en fransk vuxensaga samt den mycket efterlängtade sista delen i en av mina absoluta favoritserier. Dessutom tänkte jag skriva lite om den kommande tv-serien ”Constantine”, som är baserad på en annan gammal favoritserie, ”Hellblazer”.
Trevlig läsning!

Seriesöndag: The Fear Machine

thefearmachine”The Fear Machine” var den första Hellblazer-storyarcen jag läste, för så många år sedan att jag känner mig uråldrig bara av att tänka på det. Jag har länge tänkt att jag borde läsa om serien från början, för tillsammans med ”Sandman”, ”Judge Dredd” och ”Preacher” har den här serien kommit att påverka min seriesmak oerhört mycket.
Förra hösten läste jag om den första Hellblazer-storyarcen. För någon månad sedan var det äntligen dags för mig att fortsätta omläsningen.

I ”The Fear Machine” är John Constantine på rymmen, misstänkt för mord. han gömmer sig hos ett gäng hippies bosatta i tält och husbilar, som vid en första anblick verkar totalt harmlösa. Men snart dras Constantine återigen in i övernaturliga konspirationer. Det visar sig att någon använder den energi som flödar genom Storbritanniens uråldriga fornlämningar (som Stonehenge) för sina egna mörka syften. Och som vanligt är det upp till Constantine att än än gång rädda världen …

”The Fear Machine” innehåller hippiekulter, frimurarkonspirationer, sovjetiska spioner, mystiska ritualer, uråldriga gudar och givetvis en hel del blod. Samt en protagonist med en förmåga att alltid hamna mitt i problemen, även om han gör sitt bästa för att hålla sig borta.
Det är bara att konstatera att Hellblazer fortfarande håller. Och att jag gjorde helt rätt när jag beslutade mig för att läsa om serien från början.

Jamie Delano m.fl – Hellblazer: The Fear Machine (Vertigo, 2008)

Seriesöndag: Saga, vol 2

sagavol2”Saga” är min nya favoritserie.
Brian K. Vaughans och Fiona Staples rymdäventyr är något av det snyggaste, roligaste och finaste som du kan läsa i serieväg just nu. Jag skrev om det första albumet för några månader sen här i bloggen och kärleken till serien har inte direkt minskat sedan dess. Snarare tvärtom.

I det här andra albumet får vi fortsätta följa den nyblivna lilla familjen på sin flykt ifrån … ja, i princip alla. Familjen utökas dessutom litegrann, på ett inte helt väntat sätt. Vi får också veta hur det egentligen gick till när Marko och Alana blev kära (hint: det har med böcker att göra!).

Om du är intresserad av serier så måste du läsa ”Saga”. Det finns faktiskt inget annat alternativ. Och sen joina oss som ivrigt inväntar utgivningen av det tredje albumet (i mars 2014 beräknas det dyka upp).

Brian K. Vaughan & Fiona Staples – Saga, vol 2 (Image, 2013)

Seriesöndag VII

Vad kan väl passa bättre en stressig decembersöndag nära jul än en seriesöndag?
Det är den sjunde seriesöndagen i ordningen och idag kommer jag att avhandla följande serier: andra delen i Brian K. Vaughans & Fiona Staples fantasyepos ”Saga”, Julia Thorells ”Juni”, en omläsning av Hellblazer-albumet ”The Fear Machine” samt ”Spöket på Hotell Vega”. Dessutom kommer ett inlägg om första delen i episodspelet ”Wolf Among Us” som är baserat på serien ”Fables”.

Mycket nöje!

Seriesöndag VI

Välkomna till bloggens sjätte seriesöndag (den första seriesöndagen på nästan ett halvår)!

Idag hade jag tänkt bjuda på recensioner av Brian K. Vaughan & Fiona Staples episka SF/fantasy-kärlekshistoria ”Saga”, Ola Skogängs äventyrsserie ”Theos ockulta kuriositeter” och noirdeckarserien ”Blacksad”. Ett kort inlägg om Joss Whedons kommande tv-serie ”Agents of S.H.I.E.L.D” står också och puttrar på spisen.

Smaklig måltid!

Dags för fler seriesöndagar?

Jag vet inte riktigt vart mina seriesöndagar tog vägen. Det är flera månader sedan jag sist hade någon i bloggen, och de seriealbum jag läste i början av sommaren i syfte att få till en sommarseriesöndag har förpassats till det där dammiga hörnet av minnet där alla ej ombloggade böcker hamnar.
Jag kan i alla fall avslöja att det femte albumet av Joe Hills och Gabriel Rodriguez fantastiska ”Locke & Key”, ”Clockworks”, är det absolut mest spännande hittills. Äntligen får vi veta hur saker och ting hänger ihop på riktigt! Jag kan knappt vänta på att den sista storyarcen, ”Alpha & Omega”, kommer ut i albumform.

Men nu börjar jag bli sugen på att kicka igång seriesöndagarna igen. Inte minst är jag sugen på att spekulera i hur Joss Whedons ”The Avengers: Age of Ultron” och ”Agents of SHIELD” kommer att vara, samt att skriva om Ben Affleck som nästa Batman. Dessutom skulle jag vilja hitta några nya, bra serier att grotta ner mig i.
Låter det inte som att det är hög tid för seriesöndagarna att återuppstå?

Seriesöndag: Det bästa barnet

detbästaI Sofia Olssons ”Hetero i Hägersten” från 2010 fick vi följa ett par som bestämmer sig för att skaffa lägenhet och flytta ihop i förorten. Det är en hel del underhållande vardagsproblem och ironisk medelklassighet.
I ”Det bästa barnet” är tonen mycket mer seriös. Paret från den första boken bestämmer sig för att försöka skaffa barn, ett beslut som får allvarliga konsekvenser för deras förhållande. Hon känner sig otillräcklig, han blir frustrerad. Och när barnalstrandet går vidare till utredning och IVF-behandling så är förhållandet på upphällningen. Är det verkligen värt att ge upp allt för ett barn som inte verkar bli till?

Det är ett allvarligt ämne som Olsson tar sig an. Ofrivillig barnlöshet är något som kan upplösa förhållanden som utifrån verkar oförstörbara och hennes heteropar är långt ifrån ensamma om att krackelera under pressen. Om det första albumet var lättsamt och vardagshumoristiskt, så ligger ångesten tät över detta andra album.

Till en början saknade jag vardagshumorn från det första albumet, men det här albumet känns mycket viktigare. Verkligare. Och vem har sagt att serier alltid ska vara så himla roliga?

Sofia Olsson – Det bästa barnet (Galago, 2013)

Seriesöndag: The Unwritten, vol 2

theunwritten2Till skillnad från ”Locke & Key” så var Mike Caryes & Peter Gross ”The Unwritten” en serie jag föll för direkt. En supernördig, metalitterär serie med skräckinslag? Hur skulle jag inte kunna gilla!

I det andra albumet, ”Inside Man”, har Tommy Taylor stora problem. Efter händelserna i det första albumet så har han inte bara blivit okänd och hatad bland tidigare fans, han har också hamnat i fängelset. Men det finns ljus i mörkret även för Tommy. Han har några allierade kvar, som hjälper honom att inse att hans roll i den senaste tidens händelser är ännu större än han har anat.

Jag är ju som sagt väldigt förtjust i de metalitterära inslagen i ”The Unwritten”. De är inte bara en nördig feature, utan grunden som hela historien vilar på. I detta andra album går metanivån ännu djupare än i den första, inte minst när Tommy och hans kompanjoner dras in i den mycket instabila litterära värld som ”Jud Süss” utgör.

Allra bäst är dock inte Tommys historia, utan epilogen. Jag vet inte riktigt om jag kan förklara hur otroligt roligt (och lite tragiskt) det är med en skurk som fängslats i en Nalle Puh-värld, där han tvingas spela rollen som Mr. Bun. Som svär och härjar och gör allt för att försöka fly den idylliska sagoskogen fylld av talande djur i gulliga kläder.Om jag inte redan var övertygad om seriens storhet så skulle epilogen garanterat ha gjort susen.

Mike Carey & Peter Gross – The Unwritten, vol 2: Inside Man (Vertigo, 2010)

Seriesöndag IV

Det är hög tid för ännu en seriesöndag här i bloggen.
Den här gången kommer jag att bjuda på recensioner av ”Locke & Key vol. 2”, ”Baltimore: The Plague Ships”, ”The Unwritten vol. 2” och sist men absolut inte minst Sofia Olssons helt pinfärska ”Det bästa barnet”. Enjoy!