serier

I broderns skugga

nattbrorJakob fyller snart tio år. Det är samma ålder som hans bror, som också hette Jakob, blev. Födelsedagen närmar sig och Jakob drömmer om sin bror. Han undrar om han också kommer att dö när han fyller tio och om brodern då kommer att återvända för att ta tillbaka sitt liv.
Men så lär Jakob känna Miranda. Hon får honom att våga göra sånt han aldrig tidigare vågat, får honom att stiga ur sin döde brors skugga för första gången.

”Min nattbror” är egentligen Joanna Hellgrens första bok och kom ut i Frankrike 2008. Nu ges den för första gången ut på svenska, efter framgångarna med serien ”Frances”.

Det har hänt en hel del med Hellgrens tecknarstil sedan den här debuten tecknades. Bilderna är enklare i den här boken om man jämför med de ibland oerhört detaljerade sidorna i ”Frances”.
Det betyder inte att ”Min nattbror” är dåligt tecknad. Tvärtom. Jag tycker att de lite enklare teckningarna passar den här melankoliska historien om en ganska ensam pojke väldigt bra. Det känns som att den här serieromanen är mer fokuserad på text än på bild, till skillnad från Hellgrens senare böcker. Vilket inte heller är någon nackdel, för det är en fin berättelse det här.
Mycket läsvärd.

Joanna Hellgren – Min nattbror (Galago, 2014)

Annonser

Unboxing av julböcker (med katter, givetvis)

När man inte får några böcker i julklapp får man ta saken i egna händer och beställa julklappsböckerna själv. Har man tur får man dessutom sällskap när man öppnar bokpaketet. Ja, det är dags för ännu ett”unboxing with cats”-blogginlägg. Denna gång ville båda katterna vara med.

IMG_20131218_214647

Otålig Dogge i väntan på att paketet ska öppnas.

IMG_20131218_214722

Strumpan ville mest slicka på paketet.

IMG_20131218_214748

Jag lyckades ta ett foto i det ögonblick när Strumpan slutade tvätta paketet och började tvätta Dogges svans. Dogge gör sin bästa ”We are not amused”-min.

IMG_20131218_214817

När snörena är uppklippta blir det ännu mer spännande.

IMG_20131218_214852

Som vanligt är kartongen mycket mer intressant än böckerna inuti.

IMG_20131218_214917
Slutar med en bild som får mig att utbrista ”Naaaawww!” varje gång jag ser den. På sista tiden har katterna blivit mycket bättre vänner än de varit förut, vilket bland annat yttrar sig i att Strumpan får tvätta Dogge i ansiktet utan att han blir sur och ska brottas.

Vad paketet innehöll?
40% postapokalyps i form av Hugh Howeys ”Shift” och ”Dust” samt 60% serier i form av ”Justice League Dark vol 1”, ”Serenity” och ”Black Orchid”.
Det borde väl räcka som julläsning för min lediga vecka som börjar på fredag?

Seriesöndag: The Fear Machine

thefearmachine”The Fear Machine” var den första Hellblazer-storyarcen jag läste, för så många år sedan att jag känner mig uråldrig bara av att tänka på det. Jag har länge tänkt att jag borde läsa om serien från början, för tillsammans med ”Sandman”, ”Judge Dredd” och ”Preacher” har den här serien kommit att påverka min seriesmak oerhört mycket.
Förra hösten läste jag om den första Hellblazer-storyarcen. För någon månad sedan var det äntligen dags för mig att fortsätta omläsningen.

I ”The Fear Machine” är John Constantine på rymmen, misstänkt för mord. han gömmer sig hos ett gäng hippies bosatta i tält och husbilar, som vid en första anblick verkar totalt harmlösa. Men snart dras Constantine återigen in i övernaturliga konspirationer. Det visar sig att någon använder den energi som flödar genom Storbritanniens uråldriga fornlämningar (som Stonehenge) för sina egna mörka syften. Och som vanligt är det upp till Constantine att än än gång rädda världen …

”The Fear Machine” innehåller hippiekulter, frimurarkonspirationer, sovjetiska spioner, mystiska ritualer, uråldriga gudar och givetvis en hel del blod. Samt en protagonist med en förmåga att alltid hamna mitt i problemen, även om han gör sitt bästa för att hålla sig borta.
Det är bara att konstatera att Hellblazer fortfarande håller. Och att jag gjorde helt rätt när jag beslutade mig för att läsa om serien från början.

Jamie Delano m.fl – Hellblazer: The Fear Machine (Vertigo, 2008)

Zelda är här!

IMG_20130704_162244

Ni har väl inte missat att Lina Neidestams ”Zelda” numera finns i tidningsformat? Första numret finns i butik nu och innehåller även serier av Nanna Johansson, Loka Kanarp, Ellen Ekman och Frida Ulvegren.
Själv köpte jag mitt nummer på Pressbyrån vid busstationen i Norrtälje igår eftermiddag och förpestade mina stackars medpassagerares färd mot stan med mina skratt åt Vampyrpojkens nödrimmade textrader.

Iggy the true Iron Maiden fan

nattbarnIngrid är en fjortonårig hårdrockare som helst kallas Iggy. Hon tillbringar mycket tid vid datorn, där hon googlar porr och hänger på olika forum under aliaset Nattbarn, och med att försöka undvika att umgås med sin mamma och hennes nya karl. När det visar sig att skolfotografen som tar Iggys skolfoto delar hennes musiksmak så blir hon nyfiken. De börjar skrivna till varandra på nätet och något slags vänskap uppstår. Fast är de egentligen vänner eller är det som Iggys kompis påstår, att han bara vill ligga med henne?

”Nattbarn” är Hanna Gustavssons debutalbum. Det är en mycket säker debut, både när det gäller form och innehåll.

I baksidestexten beskrivs Iggy som ”en tonårstjej så full av integritet att det egentligen borde vara möjligt”. En bra beskrivning. Det jag gillar med Iggy är att hon är så otroligt självklar. Hon anpassar sig inte. Hon ber inte om ursäkt för sin existens. Visst, hon begår misstag som vilken fjortonåring som helst, men hon äger misstagen.
Jag gillar verkligen hur Iggys sexualitet skildras. Hur hon får kolla porr, onanera, fantisera om könsorgan och fundera över sin egen sexualitet (googla ”hur vet man att man är homo”)utan att egentligen vara intresserad av att börja ha sex ännu. Precis som det är för väldigt många i den åldern.
Jag gillar också att Iggy får ha tandställning, fett hår och finnar utan att för den delen vara något mobboffer. En ovanlig framställning av en tonårstjejs inställning till sitt eget utseende.

”Nattbarn” är helt enkelt en riktigt bra serieroman om en riktigt cool tjej. Läs!

Hanna Gustavsson – Nattbarn (Galago, 2013)

Ett oväntat köpstopp

Något allvarligt har hänt med min bokkonsumtion. Jag har skrivit några gånger om hur jag tänkt dra ner på inköpen, för att undvika att kvävas under högar av hundratals olästa böcker. Men den där neddragningen verkar på egen hand ha utvecklats till något slags helt oplanerat köpstopp:

Bevis 1: Jag gör knappt ens längre ett bokinköp i månaden. I princip det enda jag har köpt i år, förutom min ganska modesta bokreabeställning (5 böcker) är seriealbum. Jo, i januari köpte jag två böcker som inte var serieböcker. Sedan dess: NADA.

Bevis 2: Jag var på seriefestivalen och köpte bara tre (serie)böcker. Varav en var en present.

Bevis 3: Jag har haft ett presentkort från SF-bokhandeln hemma i snart en månad utan att använda det. Och jag funderar på att lägga det på en brädspelsexpansion istället för böcker.

Bevis 4: Bland de åtta mest besökta sidorna på min Chrome-startsida finns inte en enda nätbokhandel med längre.

Bevis 5: Jag kan knappt minnas när jag sist hade ett unboxning with cat-inlägg i bloggen.

Inte för att jag lidit brist på böcker att läsa. Floden av recensionsböcker har varit ovanligt strid den här våren tycker jag. Och högarna med olästa böcker är så stora att de knappast lär försvinna än på några år.
Men det där okynnesköpandet, det verkar jag helt ha lagt av med. Mina bokinköp är numera så strukturerade och planerade – som en förhandsbokning av Neil Gaimans kommande ”The Ocean at the End of the Lane” – att jag nästan blir lite rädd för mig själv.

Frågan är nu bara: Borde jag bli orolig? Är detta ett tecken på att jag håller på att tappa bort min böknördspassion? Eller är det i själva verket ett friskhetstecken att jag inte längre köper mycket fler böcker än jag hinner läsa?

Seriefestivalen 2013

I helgen var det Stockholms Internationella Seriefestival. Jag var på festivalen en sväng på både lördagen och söndagen och gjorde flera fina fynd. Dessutom fick jag hänga med valda delar av EMK och dessutom – äntligen – träffa bokoholisten Siv!

IMG_20130427_151258
Bland annat hittade jag och vännen D ett helt bord med snygg zombieloot. Fotot ovan instagrammade jag med intentionen att få Feuerzeug att besöka festivalen på söndagen, vilket visade sig vara en perfekt plan.

IMG_20130427_154810
”Jag trodde jag var olycklig men jag behövde bara en katt”.
Perfekta lilla affischen för alla oss crazy cat ladies. Ja, jag köpte den. Nu behöver jag bara en passande ram.

IMG_20130428_133443
Jag passade även på att lyssna på några paneldebatter och samtal. Bilden ovan är från en sjukt underhållande diskussion om skräck och moralpanik med bl.a skräckförfattaren C J Håkansson och Apart förlags Jimmy Wallin.

IMG_20130428_155440
Ett av de finaste inslagen på festivalen var väggen med fanart. Så otroligt många olika genrer och tolkningar av festivalens egen maskot, skapad av Loka Kanarp.

IMG_20130429_171616
Jag fick med mig förvånansvärt lite loot hem, med tanke på hur mycket fint det fanns att köpa. Återhållsamhet är tydligen min nya grej när det gäller bokinköp.
Min fångst: två mycket billiga Runaways-album, ett signerat ex av Theos ockulta kuriositeter, ett zombietygmärke samt en fesitivaltröja. Plus lite gratisprylar i form av bokmärken, tidningar och klistermärken.

Seriesöndag: Berättelser från Engelsfors

bfeDet är väl ingen som har missat ”Berättelser från Engelsfors”?
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, genierna bakom ”Cirkeln” och ”Eld” har slagit sina påsar ihop med några av Sveriges bästa serieskapare och gjort ett seriealbum som utspelar sig i Engelsfors. Serierna utspelar sig både före, mellan och efter de två första böckerna så om ni inte har läst dem båda så utfärdar jag SPOILERVARNING.

Att tre olika serieskapare varit med och gjort albumet tycker jag är en stor styrka. Särskilt när vi får möta samma karaktär flera gånger, med subtila variationer beroende på vem som hållit i pennan. De växlande berättarperspektiven är något jag uppskattade väldigt mycket med romanerna. Hur de olika karaktärerna ser på världen, sig själva och varandra och hur mycket det kan skilja hur en viss situation tolkas. I seriealbumet känns det på många sätt som att vi får komma karaktärerna ännu närmare. Se vad som rör sig i deras huvuden. Att vi dessutom får följa några karaktärer som hittills varit bikaraktärer eller som försvann alltför tidigt ur böckerna är en extra bonus.

Berättelserna må vara korta, men inte ytliga. Det är inte en fristående bok det här, utan mer ett komplement till romanerna.
När jag var på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren i veckan så berättade de tre serieskaparna vilka karaktärer som var deras favoriter att teckna. Föga förvånande var det just de tre serierna de nämnde som är mina favoriter i albumet; Kim W Anderssons ”Vagnen” (om Olivia), Kalle Johnssons ”Den hängde” (om Elias) och Lina Neidestams ”Kejsarinnan” (om Anna-Karin). Alla serier är bra, men de här har något extra. Uppslaget med Elias och Linnéa är exempelvis så fantastiskt att jag önskar att det fanns som affisch att sätta upp på vägen.

Läs ”Berättelser från Engelsfors” om du är ett ”Cirkeln”-fan och i synnerhet om du även är ett seriefan. Du kommer inte att bli besviken.

Sara Bergmark Elfgren m.fl – Berättelser från Engelsfors (Rabén & Sjögren, 2013)

Seriesöndag: Buffy vs Twilight

buffytwilightI det sjunde albumet av ”Buffy the Vampire Slayer Season 8” så får vi äntligen veta vem det är som är säsongens Big Bad, och som tagit sig det fåniga namnet ”Twilight”. Eller äntligen och äntligen, förresten. Avslöjandet är ungefär det största antiklimaxet någonsin.
Precis som de andra albumen i Season 8 så lider detta album av att det inte längre finns några begränsningar: vad som helst kan hända, på vilket sätt som helst.
Jag hade svårt för den här tendensen redan i tv-spinoffen ”Angel”. Är det ens någon idé att sätta upp begränsningar och regler för hur en magisk värld fungerar när reglerna bara bryts hela tiden? I tv-serien ”Buffy” gjordes det hela tiden en poäng av att magi har sitt pris och att det inte alltid är värt att betala. Det var en av tv-seriens stora styrkor. Synd bara att det känns som att serien helt har frångått de principerna.

Det finns dock ljuspunkter i mörkret. Det här albumet innehåller en hel del underhållande nördiga referenser till allt från Harry Potter till Avengers till (föga förvånande) Twilight. Som sig bör när allas vår favoritnörd Andrew får vara berättarröst i åtminstone ett – mycket underhållande – kapitel.

Hela säsong 8 har varit ojämn. Jag har varit på väg att ge upp läsningen flera gånger, och det här albumet var inget undantag. Men jag känner att jag trots allt vill hålla ut till slutet – särskilt då det bara är ett album kvar. Det går ju inte an att överge Buffy precis innan slutet!

Meltzer, Jeanty & Whedon – Buffy the Vampire Slayer Season 8: Twilight (Dark Horse, 2010)