sara bergmark elfgren

The end of the world as we know it

nyckelnDen här recensionen innehåller en del SPOILERS för alla som inte har läst ”Cirkeln”, ”Eld” och ”Berättelser från Engelsfors”. Beware!

Sista delen i Engelsfors-trilogin tar vid ungefär en månad efter att andra delen, ”Eld”, slutade. Det börjar dra ihop sig för undergång i Engelsfors och De Utvalda vet fortfarande inte hur de ska stoppa apokalypsen. Som vanligt är det många starka viljor som drar åt olika håll, men när hjälp kommer från ett oväntat håll verkar det vara svårare för någonsin för dem att hålla sams. Hur ska de kunna stoppa undergången om de inte ens kan prata med varandra?

Jag tycker att ”Nyckeln” känns som en värdig avslutning på en fantastisk trilogi. Många trådar knyts ihop, tillräckligt många lämnas lösa för att lämna öppet för både fan fiction och ens egen fantasi. Inte minst känns det som att boken knyter ihop de två första. Om det inte vore så uppenbart skulle jag skriva att den sluter cirkeln.
Det enda jag var lite besviken över var att en viss bikaraktärs historia slutade lite väl abrupt. Hen var i mitt tycke en av de mest intressanta karaktärerna i böckerna och jag hade hoppats på en mer avgörande konfrontation. Och ett lite mindre snöpligt slut.

Boken är ganska mörk, men jag har ju som bekant aldrig några problem med den saken. Snarare brukar jag klaga på motsatsen, när det blir för fluffigt. Något jag gillar med den här boken är att även de mer fluffiga inslagen innehåller mörkare stråk. De känns äkta. Vilket är något man skulle kunna säga om trilogin i sin helhet, men kanske särskilt denna avslutande del.

Det känns lite tomt nu när ”Nyckeln” är utläst, det måste jag erkänna. Men det verkar som att både Sara och Mats har sjukt intressanta skrivprojekt på gång, så jag tror att vi läsare har mycket att se fram emot. Även om det nog kommer att bli ganska svårt för oss alla att helt släppa taget om Engelsfors.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Nyckeln (Rabén & Sjögren, 2013)

Seriesöndag: Berättelser från Engelsfors

bfeDet är väl ingen som har missat ”Berättelser från Engelsfors”?
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, genierna bakom ”Cirkeln” och ”Eld” har slagit sina påsar ihop med några av Sveriges bästa serieskapare och gjort ett seriealbum som utspelar sig i Engelsfors. Serierna utspelar sig både före, mellan och efter de två första böckerna så om ni inte har läst dem båda så utfärdar jag SPOILERVARNING.

Att tre olika serieskapare varit med och gjort albumet tycker jag är en stor styrka. Särskilt när vi får möta samma karaktär flera gånger, med subtila variationer beroende på vem som hållit i pennan. De växlande berättarperspektiven är något jag uppskattade väldigt mycket med romanerna. Hur de olika karaktärerna ser på världen, sig själva och varandra och hur mycket det kan skilja hur en viss situation tolkas. I seriealbumet känns det på många sätt som att vi får komma karaktärerna ännu närmare. Se vad som rör sig i deras huvuden. Att vi dessutom får följa några karaktärer som hittills varit bikaraktärer eller som försvann alltför tidigt ur böckerna är en extra bonus.

Berättelserna må vara korta, men inte ytliga. Det är inte en fristående bok det här, utan mer ett komplement till romanerna.
När jag var på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren i veckan så berättade de tre serieskaparna vilka karaktärer som var deras favoriter att teckna. Föga förvånande var det just de tre serierna de nämnde som är mina favoriter i albumet; Kim W Anderssons ”Vagnen” (om Olivia), Kalle Johnssons ”Den hängde” (om Elias) och Lina Neidestams ”Kejsarinnan” (om Anna-Karin). Alla serier är bra, men de här har något extra. Uppslaget med Elias och Linnéa är exempelvis så fantastiskt att jag önskar att det fanns som affisch att sätta upp på vägen.

Läs ”Berättelser från Engelsfors” om du är ett ”Cirkeln”-fan och i synnerhet om du även är ett seriefan. Du kommer inte att bli besviken.

Sara Bergmark Elfgren m.fl – Berättelser från Engelsfors (Rabén & Sjögren, 2013)

Fire walk with me

”Vi är De Utvalda”, säger Vanessa och ler. ”Vem fan är du?”
(Om du inte har läst ”Cirkeln”: SPOILERVARNING!)

I andra delen av Engelsfors-trilogin, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ”Eld”, börjar De Utvalda andra året på gymnasiet. Mycket är sig likt sen den förra boken ”Cirkeln”, men en hel del har också förändrats. Inte minst De Utvalda själva, som fick gå igenom ganska mycket det föregående året.
Medan apokalypsen drar allt närmare märks det allt tydligare att det är något allvarligt fel med Engelsfors. Inte nog med att vädret är extremt och elnätet delvis slagits ut, det verkar också som att skogen håller på att dö och att stora delar av ortens befolkning gått med i en ytterst obehaglig positivitetssekt. Och som vanligt är det upp till De Utvalda att till varje pris försöka lägga krokben för den kommande apokalypsen.

”Cirkeln” handlade ganska mycket om att etablera karaktärer, miljöer och upptäcka krafter. I ”Eld” känns det som att tempot dragits upp ordentligt och att redan etablerade karaktärer får en chans att utvecklas. Jag gillar att tempot är högre. Inte minst tycker jag att känslan av inkommande apokalyps är mycket starkare i den här boken än i den första. I första boken var De Utvalda i ständig fara, i den andra är det hela Engelsfors.
Särskilt mycket gillar jag alla tecken på att Engelsfors är ett Hellmouth deluxe. Den onaturligt långa sommaren, den döende skogen, alla bisarra fel på elnät och vattennät, den hysteriska stämningen kring Positiva Engelsfors. Jag får lite Buffy säsong 7-feeling. Impending doom, liksom. Ser framför mig hur Engelsfors snart kommer bli en rykande krater medan De Utvalda kör därifrån i en gul skolbuss. Fast delen med den döende skogens inneboende krafter känns snarare lite Twin Peaks, minus ugglor.

Jag tycker också att karaktärerna känns skarpare i ”Eld” än i ”Cirkeln”. Deras olikheter och gemensamma drag känns tydligare och samspelet mellan karaktärerna är klockrent. Särskilt märks detta i en viss del av boken (Varning för SPOILERS! För att läsa, markera den vita texten):
Jag älskade hela byta kropp-grejen! Så roligt och otroligt smart. Här blev det väldigt tydligt hur bra författarna är på att skriva dialog, för jag hade inte minsta problem med att hänga med i vem som var i vems kropp. Dialogen avslöjade vilka som pratade ändå. Och sorry för ännu en Buffy-referens, men det var ju omöjligt att läsa den här delen av boken utan att tänka på när Faith tvångsbyter kropp med Buffy. ”Because it’s wrong!”

Jag tyckte att ”Cirkeln” var väldigt välskriven och oerhört spännande, men ”Eld” är faktiskt strået vassare. Mer angelägen, på något sätt. Lite mer driven.
Det enda jag kan klaga på är att det nu känns som en evighet innan jag får läsa den sista delen, ”Nyckeln”. Skriv snabbt, Sara och Mats!

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Eld (Rabén & Sjögren, 2012)

Apocalypse nowish

Jag började min senaste recension, av Nancy Peñas ”Katten och kimonon”, med att räkna upp allting som fått mig att vilja läsa boken. För det kändes lite som att den boken var skriven i exakt med min smak, med exakt de ingredienser som får mig att gå igång.
Lite samma sak är det med ”Cirkeln”. Det är den första delen i en trilogi skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och här finns så många ingredienser som får mitt nördhjärta att klappa lite hårdare än vanligt: en liten småstad där en stor ondska uppenbarar sig, häxkraft, en grupp sinsemellan mycket olika tonårstjejer, svartsjuka, Buffy-referenser, magiska hämndaktioner, och ödesdigra hemligheter. Att jag dessutom redan är bekant den ena författaren Sara via Elitistmörkerbokcirkeln och vet att hon är grym gjorde mig inte direkt mindre sugen på boken. Den här recensionen är med andra ord helt opartiskt skriven av en bloggare som är som klippt och skuren för denna typ av bok (förutom att jag nog hade uppskattat den ännu mer om jag hade varit femton år yngre).

”Cirkeln” utspelar sig i den lilla bruksorten Engelsfors, belägen mitt i de bergslagska skogarna. En natt när månen lyser röd samlas sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken, dragna dit av en okänd kraft. Det visar sig att de är utvalda att kämpa mot en mystisk ondska och för att lyckas med det måste de samarbeta. Men det är lättare sagt än gjort, med tanke på att de sex tjejerna är varandras totala motsatser och dessutom bär på en hel del gammalt agg mot varandra. Apocalypse nowish, med andra ord.

Om nu Sverige skulle ha sitt eget hellmouth så är Engelsfors verkligen rätt plats. Denna lille döende bruksort (som i mitt huvud ser ut exakt som Hallstahammar fast med mer skog) är den perfekta angreppspunkten för ondskan. Inte nog med att här finns platser som en nedlagd folkpark mitt i skogen (oerhört obehagligt!), här finns också en mängd klassmotsättningar och konflikter som är lätta att utnyttja för den som går ondskans ärenden.
Klassperspektivet är inte väldigt uttalat i boken, men just därför är det så bra. För de många likheterna mellan tonårstjejerna handlar inte bara om vem som är snygg eller ful, vem som är emo eller hästtjej, vem som är mobbad eller mobbare. Det handlar också väldigt mycket om vems föräldrar om är akademiker, vem som flyttat hemifrån vid sexton års ålder och vem som bor på en bondgård. De har olika förutsättningar, olika bakgrunder och innan de blev utvalda hade de dessutom olika framtider.

”Cirkeln” är en mycket sträckläsningsvänlig bok. Författarna har ett lättflytande språk och i synnerhet ett öra för att få dialoger att rinna på helt obehindrat och naturligt.
Själva historien handlar lika mycket om de ständiga konflikterna mellan huvudkaraktärerna som om kampen att komma tillrätta med sina nya krafter. Den ständiga misstron ger berättelsen ett lätt drag av paranoia, något jag verkligen gillar.

Eftersom ”Cirkeln” är första delen i en trilogi så handlar det mycket om att etablera karaktärer, bygga upp stämningar och miljöer. Vilket görs väldigt bra. Själva grundhistorien hamnar lite i skymundan, något jag inte har något problem med, men som kan bli en besvikelse för den som förväntar sig helgjuten actionskräck från första sidan.
När boken slutar finns det en mängd olika frågetecken kvar. Det bådar gott inför nästa del, ”Eld”, som kommer ut 2012. Jag hoppas att storyn där kommer få lite mer utrymme, både för läskigheter och mytologi, samt att vi kommer få läsa några kapitel skrivna ur min favorittjej Linnéas synvinkel.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (Rabén & sjögren, 2011)