sagor

Seriesöndag: The Wolf Among Us

TWAU

Förra julen spelade jag första säsongen av Telltale Games episodspel ”The Walking Dead”, ett spel som jag ansåg hörde till årets bästa. Utvecklarnas senaste episodsatsning heter ”The Wolf Among Us” och är baserad på Bill Willinghams serie ”Fables” som jag har skrivit om några gånger här i bloggen. Det känns som att det är väldigt tacksamt att göra spel baserade på serievärldar. För det första så finns det redan en hel värld, med genomtänkta karaktärer och intriger. I och med att seriemediet är så visuellt så känns det som att det lämpar sig väldigt väl att överföra till det lika visuella spelmediet.

I ”Fables”-världen får vi följa en mängd seriekaraktärer i exil i den vanliga världen. Många karaktärer lever dolda bland människorna, men de mest iögonfallande (som jättar och talande djur) tvingas bo isolerade på en gård utanför stan.
I ”The Wolf Among Us” får vi följa Stora Stygga Vargen, eller Bigby Wolf som han kallas, som är den som ser till att sagokaraktärerna håller låg profil och som håller ordning på de mer vilda elementen. Det är inte ett jobb som gör honom populär. Många av fablerna har svårt att glömma hans tidigare liv som förstörare av grishus och ätare av mormödrar (för att nämna några exempel). Och han blir inte direkt mer populär när han dras in i ett mycket komplicerat mordfall …

Första avsnittet av ”TWAU” var riktigt bra. Det känns som att man spelar en riktigt solkig noirdeckare med sagofigurer. Jag gillar att man tvingas att tänka och ställa rätt frågor, istället för att ledas fram genom storyn utan motstånd. Ibland känns det som att betänketiden är väl kort, men samtidigt känns det trovärdigt att man tvingas fatta beslut på en sekund. Det ska bli intressant att se om spelet håller hela vägen, men första avsnittet kändes mycket lovande. Inte minst för alla oss som älskar både serier och spel.

I fablernas värld

intevaldaJag lånade hem Maria Turtschaninoffs debutbok ”De ännu inte valda” på impuls från jobbet för några veckor sen. Jag har insett att jag har en gigantisk kunskapslucka när det gäller just barnböcker, och vad passar bättre att fylla luckan med än en författare som jag redan är bekant med?

”De ännu inte valda” handlar om styvsyskonen Emmi och Martin som har svårt att komma överens. Emmi är arg på Martin för det mesta och önskar att han bara kunde försvinna för gott. En kväll upptäcker de båda en mystisk varelse som bryter sig in i Emmis excentriska fasters hus. När de försöker stoppa varelsen dras de båda med till hennes värld, en värld som styrs av muserna och som befolkas av allehanda märkliga sagofigurer. Dessa figurer är De Ännu Inte Valda, de figurer som ännu inte valts ut att få ta plats i en bok. För vissa av figurerna börjar väntan bli väl lång, och de planerar ett uppror mot musernas styre.

Det här är en bok som jag hade slukat med hull och hår om jag hade tillhört den tilltänkta målgruppen. Spännande, lite lagom läskigt och ganska så ordentligt litteraturnördigt. Jag gillar att den komplicerade relationen mellan de två styvsyskonen få ta så stor plats och vara så central för historien.

”De ännu inte valda” känns som en bok jag garanterat kommer att rekommendera till fantasysugna barn. I synnerhet de som kanske inte riktigt är mogna att ge sig i kast med de allra tjockaste fantasytegelstenarna ännu, utan behöver något lite mer lättläst att mjukstarta med.

Maria Turtschaninoff – De ännu inte valda (Söderströms, 2007)

Strange stories

strangerthingshappenKelly Links novellsamling ”Stranger Things Happen” var en av de böcker som ingick i den Humble E-book Bundle jag köpte tidigare i höstas. Samlingen är Kelly Links debut och kom ut 2001.

Det märks att det är en debut, det här. I vissa av novellerna känns det som att Link inte riktigt har funnit sin röst och sitt format ännu. Hennes historier är alltid absurda, men ibland känns de på gränsen till meningslösa. Ett roligt tankeexpermient, men ett som glöms bort så snart det lästs.

Vissa av novellerna sticker dock ut:
Som ”Travels With the Snow Queen” där en ung kvinna ger sig ut på en smärtsam barfotapromenad genom sagornas värld för att leta efter sin försvunna kärlek. Bra för att inse att den där kärleken kanske aldrig var särskilt mycket att ha, ändå. Det är en bitterljuv, cynisk novell, i en sagoinramning som både är bisarr och underhållande.
Jag gillade också ”Carnation, Lily, Lily, Rose”, en novell där en död man skriver brev till sin hustru från något slags limbo. Döden fick honom att glömma sin frus namn och i breven upprepar han alla kvinnonamn han kan tänka sig i en desperat jakt efter sina förlorade minnen, sin förlorade fru.
Även ”Flying Lessons” hör till favoriterna. En mycket sympatisk kärlekshistoria med mytologisk bakgrund.
Bonusinfo: Novellen ”The Specialists’s Hat” finns även med i samlingen ”Pretty Monsters”.

”Stranger Things Happen” är ingen dålig novellsamling, även om den är ganska ojämn. Den som gillar tydliga, avslutade historier bör nog däremot undvika den här samlingen då novellerna ofta är ganska experimentella till formatet.
Själv ser jag fram emot att sätta tänderna i ”Magic for Beginners”, den andra Link-samlingen som ingick i bundlen.

Kelly Link – Stranger Things Happen (Small Beer Press, 2001)

The lesser evil

”Evil is evil, Stregobor,” said the witcher seriously as he got up. ”Lesser, greater, middling, it’s all the same. Proportions are negotiated, boundaries blurred. I’m not a pious hermit. I haven’t only done good in my life. But if I’m to choose between one evil and another, then I prefer not to choose at all.”
(ur The Last Wish)

Geralt och Rivia är en witcher. Hans jobb är att döda monster för pengar, något som gjort honom både fruktad och hatad av de människor han hjälper. Witchers har nämligen magiska förmågor och krafter och många anser dem vara bara snäppet bättre än de monster de dödar.

”The Last Wish” är ett slags mellanting mellan novellsamling och roman. Ramhistorien berättar om hur Geralt tillbringar sin konvalecens i ett tempel efter att nästan ha blivit dödad av en striga. Vistelsen i templet får honom att tänka tillbaka på sitt liv; personer han träffat, monster han dödat, problem han tvingats lösa.

Andrzej Sapkowskis böcker om Geralt kan beskrivas som dark fantasy med inslag av gamla folksagor. Geralt träffar på förvridna versioner av Snövit och Skönheten och odjuret (som visserligen ligger bra mycket närmare originalen än dagens Disney-versioner) och han tvingas dessutom slåss mot en mängd östeuropeiska monstr, väsen och varelser.
Geralt är ingen hjälte. Han dödar inte monster som en god gärning eller för att verka hjältemodig, han gör det för pengar. Och för det mesta är det oklart vem det riktiga monstret är – de kloförsedda varelser Geralt jagar eller de människor som betalar honom för att göra det. Eller han själv.
Den moraliska ambivalensen är en av de stora styrkorna i ”The Last Wish”. Det finns inget rätt och fel, inget gott och ont, i Sapkowskis värld. Det finns ingen ”lesser evil”. Bara olika slags ondska, i olika skepnader, med olika agendor.

Den moraliska gråskalan är något som överförts väl från böckerna om Geralt till spelen. Många av de val man ställs inför i spelet ”The Witcher 2” handlar inte om ”gott” eller ”ont”. Det handlar om vad Geralt är beredd att göra eller inte göra för att uppnå sitt mål. Och frågan om vem eller vad som egentligen är ett monster har minst lika stor betydelse i spelet som i boken. De troll man träffar på är exempelvis bra mycket trevligare än många av människorna, även om de förra verkar ha en något större tendens att ta till flaskan och gå bärsärkagång .

Det som enligt mig är mest intressant med ”The Witcher 2” som spel är valfriheten. De flesta RPG-spel erbjuder illusionen av valfrihet, där de små val du gör ändå leder till ungefär samma resultat. I det här spelet ser däremot en stor del av spelet helt olika ut beroende på vilken sida du väljer att alliera dig med. Inte bara så att det ger dig olika uppdrag, utan en dryg tredjedel av spelet utspelar sig på olika platser beroende på de val du gör. Något som gör åtminstone mig väldigt sugen på att spela om spelet.

”The Last Wish” är ingen tokepisk fantasyroman. Det är en ganska fragmentarisk bok som väcker minst lika många frågor som den ställer svar. Men det är intressant läsning för den som gillar lite mörkare fantasy eller den som spelat spelen och blivit nyfiken på att få veta lite mer om Geralt.

Andrzej Sapkowski – The Last Wish (Orbit books, 2008)