richard morgan

Brutalfantasy

steelremainsIdag tar jag tåget till Borås igen för att göra två redovisningar, delta i seminarier samt gå på en föreläsning om bibliometri. Senast jag var i Borås, i januari, tog jag med mig Richard Morgans ”The Steel Remains” som tågläsning. Det visade sig vara ett bra val av bok att läsa under ett täcke i ett kyligt hotellrum i Borås medan vintervindarna ven utanför.

”The Steel Remains” börjar som en typisk sword & sorcery-roman, med den ärrade f.d krigshjälten Ringil som numera fördriver sin tid med att berätta krigshistorier, döda lokala monster och försöka få omkull traktens unga män. Nåja, kanske inte så typisk då. För homosexuella karaktärer som Ringil är tyvärr oerhört sällsynta i fantasyvärlden, på samma sätt som vettiga kvinnoroller är det. Det är ju ett av de stora problemen med fantasy som genre: att man kan skriva om drakar och magiska svärd, men inte om en värld där kvinnor är soldater eller där homosexualitet förekommer.
Snart visar det sig att det under fantasyfernissan i boken döljer sig en science fiction-roman som handlar om en förestående utomjordisk invasion utförd av en ras vars teknologi är långt mer avancerad än mänskligheten ens kan föreställa sig. Teknologi och magi är ju faktiskt förvillande lika för den som inte förstår sig på något av det, ett faktum som Morgan verkligen drar nytta av i den här boken. På samma sätt drar han nytta av hur myter skapas och hur det ofta finns kvar ett korn av sanning även i de mest fantastiska historier. Det gäller bara att lista ut vad sanningen är – och i vems intresse det ligger att hålla den dold.

Ett annat plus för Morgan: En av de tre huvudkaraktärerna är en svart kvinna, den sista av sitt slag i en värld som hennes folk lämnat bakom sig. Archeth, som hon heter, är en av mina favoritkaraktärer i boken. En av de få som man inte skulle vilja ge en örfil i ungefär varannat kapitel (vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak).

Fantasyfans som gillar Joe Abercrombie borde gilla Richard Morgan. Det är samma sorts hårdkokta, våldsamma barbarfantasy och samma sorts motvilliga antihjältar. Om något skulle jag faktiskt påstå att Abercrombie är lite mer lättsam än Morgan, för hans böcker är bitvis ganska humoristiska i sin nihilistiska lakonism. Morgan är mörkare. mer ursinnig.

”The Steel Remains” är första delen i en trilogi med det något ironiska namnet ”A Land Fit for Heroes”. Den andra delen, ”The Cold Commands” väntar redan på mig i bokhyllan. Senare i år kommer den avslutande delen, ”The Dark Defiles” ut.

Richard Morgan – The Steel Remains (Gollancz, 2008)

Påfyllning i bokhyllan

IMG_20140117_171316

Jag köper så himla lite böcker nu för tiden, men det känns som att jag ändå aldrig har tid att läsa det jag köper. Det är lite deppigt, men jag är glad att jag åtminstone har vett att inte hamstra böcker som om jag fortfarande hann läsa femton böcker i månaden.
Det här var ett belöningsköp, en beställning som jag lade in när jag satt och kämpade med Världens Jobbigaste och Största Grupparbete™. Jag var sugen på fantasy och köpte därför två böcker som båda funnits med på att-läsa-listan i evigheter. Eller snarare fyra böcker, för Pullman-boken är en samlingsutgåva med hela ”His Dark Materials”-trilogin.

Om jag nu bara kunde hitta någonstans där man kunde köpa lästid …