nanna johansson

Träffsäkert

hurmanbotarDet är i princip omöjligt att värja sig mot Nanna Johansson. Hon är störig, fånig, giftig, plump och ofta oerhört rolig. Hennes senaste album heter ”Hur man botar en feminist” och kom ut tidigare i höstas.

För oss som följer Nannas gamla Nöjesguiden-blogg är det mycket i det här albumet som redan är bekant. Inte för att det gör något. Svaren på kontaktannonser och jobbannonser hör nämligen till något av det roligaste och mest träffsäkra hon har gjort.
Det kanske kan verka lite märkligt att det jag tycker är bäst i det här albumet är de inslag som mest består av text (och i vissa fall inte innehåller några teckningar alls). Men Johansson har länge jobbat med collage och liknande former, och jag tycker att hennes längre texter ofta är de bästa. Själva teckningarna kommer liksom lite i andra hand. Vilket inte gör någonting alls, då texterna är så briljanta.

feministhårLäs ”Hur man botar en feminist”. Tryck den i ansiktet på någon antifeminist. Eller någon som lider av manlig bildningsexhibitionism. Eller någon av alla de tidningsskribenter som fortfarande tror att det är en fräsch vinkling att skriva om den ”nya” vågen av svenska, kvinnliga feministiska serietecknare.

Nanna Johansson – Hur man botar en feminist (Galago, 2013)

Zelda är här!

IMG_20130704_162244

Ni har väl inte missat att Lina Neidestams ”Zelda” numera finns i tidningsformat? Första numret finns i butik nu och innehåller även serier av Nanna Johansson, Loka Kanarp, Ellen Ekman och Frida Ulvegren.
Själv köpte jag mitt nummer på Pressbyrån vid busstationen i Norrtälje igår eftermiddag och förpestade mina stackars medpassagerares färd mot stan med mina skratt åt Vampyrpojkens nödrimmade textrader.

Respektlöst roligt

Nanna Johanssons senaste seriealbum ”Välkommen till din psykos” börjar med ett kaiptel hon kallar Överjaget, i form av ett brev hon skrivit till sig själv. Här uppmanar hon sig själv att skriva Smart Satir, teckna snyggt och undvika ordet hora till varje pris. Detta brev är humor på hög nivå för alla som någonsin läst Johanssons roliga, plumpa, gulliga och samtidigt helt respektlösa serier. Och ärligt talat så skulle det vara väldigt synd om serierna plötsligt blev Smarta och Snygga istället, för det skulle innebär att de följande kapitlen Jaget och Detet skulle se helt annorlunda ut.

Mycket av humorn i Johanssons serier går ut på att vända på normer och maktförhållanden. Det kan låta simpelt, men Johansson gör det på ett sätt som både är roligt och en smula överrumplande. Som när en snubbe berättar att han ska ägna sig åt öl och fotboll och får kommentaren: ”Åh, ska ni ha ett sånt härligt KILL-MYS!?”
Allra roligast – och mest tänkvärd – är Johansson när hennes serier bryter totalt mot sociala regler och förväntningar. Som brevet till ett nygift par där det visserligen tackas för ett fint bröllop, men också i detalj klagas på hur tråkiga bordsgrannarna var under middagen och hur orimlig bordsplaceringen i sig var.

”Välkommen till din psykos” kommer kanske aldrig vinna något Urhunden-pris (om inte juryn plötsligt börjar gilla bisarra små collage där söta djur häver ur sig totalt olämpliga saker), men jag tror inte någon av oss läsare bryr sig om den saken. Vi lär fortsätta roas och oroas av Nanna Johanssons respektlöst roliga serier och hoppas att hon aldrig någonsin får för sig att på allvar börja ”teckna snyggt”.

Nanna Johansson – Välkommen till din psykos (Galago, 2012)