musik

Läget

Sara BE har gjort lägesrapporten, jag snodde Vildvittras modifierade variant.

Senaste böckerna jag läste: Jag läste ut ”Bläckmagi” igår, andra delen i Cornelia Funkes Bläckhjärta-trilogin. Den var faktiskt lite bättre än första delen. Lite mörkare, lite dystrare. Jättebra!

Böcker jag läser just nu: Jag håller på med Kelly Links ”Askungeleken”. har bara läst första novellen än så länge, men den fick mig att fnissa förtjust.

Böcker jag ser fram emot: Jag har ju precis läst en av de böcker jag sett fram mest emot i år. Men okej, jag ser mycket fram emot ”Berättelser från Engelsfors”.

Senaste filmerna jag såg: I helgen såg jag fyra filmer pga orkade inte göra så mycket annat:
Prometheus – Gjorde mig mest förbannad. Visst var den snygg, men helt idiotisk. Och full med logiska luckor i stil med att en person kan springa omkring efter att hens magmuskler blivit avskurna.
Dark Shadows – Jag tycker att Tim Burton har blivit stadigt sämre de senaste åren, men den här filmen var faktiskt riktigt kul. Lite tramsig, men det hör till. Johnny Depp borde göra fler tragikomiska roller.
In time – Dystopisk action med Justin Timberlake. Gillade grundidén och den politiska tonen. Tyvärr lite väl förutsägbart och tillrättalagt.
Rare exports – Rolig och lagom läbbig finsk skräckfilm där den riktiga tomten grävs fram ur ett berg och ger sig på omgivningen. Älskar kombinationen humor och skräck så det här var helt i min smak. Stort plus för Lovecraft-vibbarna man fick av tomtemonstret!

Filmer jag ser fram emot: Får man säga Bilbo eller är man astråkig då? Jag säger Bilbo. Och så ser jag fram emot att se Dredd på DVD utan 3D-tvång.

Senaste teveserierna jag såg: Just nu kollar jag och maken på senaste avsnitten av Doctor Who, Sons of Anarchy säsong 5 och så har vi precis börjat kolla på Treme.

Teveserier jag längtar efter: American Horror Story: Asylum! Min pepp är oändligt stor. Jag gillade första säsongen, trots viss tramsighet, men den nya säsongen verkar bli så oändligt mycket bättre och läskigare.

Musik jag lyssnar på just nu: Just i detta nu lyssnar jag på Hammock. Mycket bra tentapluggmusik (och det är vad jag alltså egentligen ägnar kvällen åt) som påminner en hel del om Sigur Ros. Annars gillar jag verkligen Bat for Lashes nya.

Musik jag ser fram emot: Band of Horses-spelningen 9 november. Kommer att bli finfint!

Gotisk höst: Undead, undead, undead

White on white translucent black capes
Back on the rack
Bela Lugosi’s dead
The bats have left the bell tower
The victims have been bled
Red velvet lines the black box
Bela Lugosi’s dead
Undead, undead, undead

The virginal brides file past his tomb
Strewn with time’s dead flowers
Bereft in deathly bloom
Alone in a darkened room
The count
Bela Lugosi’s dead
Undead, undead, undead

Bauhaus första singel, ”Bela Lugosi’s Dead” från 1979, kallas ofta för den första gothskivan. Bandet Bauhaus räknas som en föregångare bland gothband med sitt mörka, postpunkiga sound och Peter Murphys dramatiska sång.
Bela Lugosi var en skräckfilmsskädespelare som bl.a spelade huvudrollen i 1932 års filmatisering av ”Dracula”.

Den nio minuter långa debutsingeln blev ingen kommersiell succé, men har i efterhand uppnått kultstatus. Inte minst har den blivit ett vanligt inslag i filmer, böcker och tv-serier så snart det handlar om vampyrer, inte minst på grund av inledningsscenen i brittiska vampyrfilmen ”The Hunger”, där Bauhaus själva framför låten i filmens inledning. I Poppy Z. Brites roman ”Lost Souls” spelas låten på de gothklubbar där vampyrerna raggar nya offer. I Supernatural-avsnittet ”Live Free och Twi-Hard”, som driver med vampyrer i allmänhet och Twilight-fans i synnerhet, är låten en del av soundtracket.

För den vampyrintresserade (och jag vet att vi är många inom bokbloggosfären) borde det tillhöra allmänbildningen att lyssna på denna låt. För fellow NIN-fans finns det en intressant version med Trent Reznor och Peter Murpy tillsammans med TV on the radio här. Den som gillar lite fluffigare musik kan med fördel sätta huggtänderna i Nouvelle Vagues version istället och titta på den mycket tjusiga Dracula-videon.

Gotisk höst: On candy stripe legs

On candystripe legs the spiderman comes
Softly through the shadow of the evening sun
Stealing past the windows of the blissfully dead
Looking for the victim shivering in bed
Searching out fear in the gathering gloom and
Suddenly!
A movement in the corner of the room!
And there is nothing I can do
When I realise with fright
That the spiderman is having me for dinner tonight!

Quietly he laughs and shaking his head
Creeps closer now
Closer to the foot of the bed
And softer than shadow and quicker than flies
His arms are all around me and his tongue in my eyes
”Be still be calm be quiet now my precious boy
Don’t struggle like that or I will only love you more
For it’s much too late to get away or turn on the light
The spiderman is having you for dinner tonight”

And I feel like I’m being eaten
By a thousand million shivering furry holes
And I know that in the morning I will wake up
In the shivering cold

And the spiderman is always hungry

Robert Smith lär en gång ha sagt ”It’s only people that aren’t goths that think the Cure are a goth band”, men jag tänker inte låta det hindra mig från att skriva ett inlägg om The Cure i Gotisk Höst. För ”Lullaby” från skivan ”Disintegration” från 1989 är en perfekt gotisk godnattvisa, vars text tydligt knyter an till den gotiska berättartraditionen.

Robert Smiths ”The spiderman” har inget gemensamt med Marvel-superhjälten med samma namn. Istället är karaktären tydligen baserad på något som en släkting brukade berätta för honom när han var barn, ett slags spindelmonster som verkar vara förtjust i att äta upp människor i deras sängar.
Det finns en hel del tvetydighet i låttexten, något som är vanligt i gotiska texter. Finns The spiderman ens på riktigt eller är han bara en del av jagets febriga fantasi? Smith sjunger om att ätas levande av ”a thousand million shivering furry holes” (här skulle jag kunna göra en mycket freudiansk tolkning, men jag tror att jag låter bli), men samtidigt vet han att han kommer vakna nästa morgon. Är det en dröm eller ej?

Videon ger ytterligare utrymme för gotiska tolkningar. Kostymerna och rekvisitan – inte minst den tilltagande spindelväven som verkar täcka allt mot slutet av låten – inte minst. Men att The Spiderman i videon också spelas av Smith öppnar fören intressant tolkning; att monstret i själva verket är en del av honom själv. Ett motiv som är oerhört vanligt inom gotisk litteratur, där Robert Louis Stevensons ”Doktor Jekyll och Mr Hyde” är ett bra exempel.

Oavsett om The Cure är ett gothband eller ej, så går det inte att komma ifrån att ”Lullaby” är en gotisk liten novell i miniformat. Perfekt för den som behöver en smula gotisk inspiration i sitt liv.