michail bulgakov

Favorit-i-repris-sommaren i backspegeln

När jag var yngre brukade jag läsa om böcker ofta. Favoritböckerna lästes om och om igen, och hela bokserier lästes om när en ny bok kom ut. Numera läser jag inte om särskilt ofta. Det händer då och då, men bokbloggandet har gjort att jag läser mycket mer nyutkommet och mycket mindre gammal skåpmat. Något som kan kännas lite tråkigt ibland. Jag gillar ju omläsningar och kan sakna känslan av att återkomma till en bok som betytt väldigt mycket för mig.

Den här sommaren hade jag ett läsprojekt som gick ut på att läsa om några gamla favoriter (och en bok som verkligen inte var en favorit då jag läste den, men som jag kände förtjänade en ny chans). Jag kallade projektet favorit-i-repris-sommar och läste följande böcker
Richard Adams – Watership Down
John Fowles – The Magus
Neil Gaiman – American Gods
William Gibson – Neuromancer
Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita

Jag är glad att jag tog mig tid att göra de här omläsningarna i somras. Ingen av böckerna gjorde mig besviken, tvärtom var det bara intressant att stifta bekantskap med dem igen och göra nya reflektioner.
Hela läsprojektet var så lyckat att jag har bestämt mig för att fortsätta att läsa om gamla favoriter, så många jag hinner och orkar med. I höst hade jag tänkt hinna med både Cora Sandels Alberte-trilogi och Stephen Kings ”The Stand”. Ni kan med andra ord hålla utkik efter fler favorit-i-repris-inlägg i framtiden!

Favorit i repris: Mästaren och Margarita

Det kanske är svårt att tänka sig, men när jag gick i gymnasiet så läste jag knappt någon fantastik över huvud taget. Istället ägnade jag mig åt klassiker och författare som refererade mycket till populärkultur (som Coupland och Hornby). Visst är det vanligt med pseudointellektuella gymnasister, men i mitt fall handlade det också mycket om det bildningskomplex jag fick på köpet när jag – som kom från en ganska antiintellektuell medelklassförort – började i gymnasiet i Stockholms innerstad. Plötsligt skämdes jag för Tolkien och King, och började ägna min tid åt Söderberg, Hesse och Dagerman.

Det är alltså inte så konstigt att jag inte hamnade på rätt fot med Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” när jag läste boken som gymnasist. Jag hade förväntat mig något i stil med Dostojevskij; smutsig, tröstlös realism. Istället fick jag ett absurt stycke fantastik där både djävulen själv, talande katter och häxor figurerar i ett långt ifrån realistiskt Moskva. Kängorna mot det korrumperade kulturetablissemanget gick mig också helt förbi när jag läste boken första gången, vilket jag skyller på min då alltför späda ålder.

”Mästaren och Margarita” är som en halsbrytande dans genom 20-talets Moskva, där så många karaktärer figurerar att det är lätt att helt snurra bort sig. Inte minst då flera av karaktärerna dessutom går under olika smeknamn och öknamn. Här finns ett flertal berättelser i berättelsen och symboler som återkommer och och om igen i olika skepnader. Samt, som sagt, en enorm talande katt som dricker vodka som om det inte fanns någon morgondag.
Det är en underhållande roman det här, men inte helt lättläst. Mycket på grund av myllret av karaktärer, men också för att det inte är helt lätt att navigera sig i Bulgakovs litterära landskap. Till slut är det omöjligt att veta var gränsen går mellan verklighet och illusion. Och som läsare inser jag att det faktiskt inte spelar någon roll; en roman är ju i sig en illusion. Oavsett om den sedan är realistisk eller ej.

Jag är glad att jag gav ”Mästaren och Margarita” en till chans. Den här klassikern förtjänade bättre än att bli dissad av en pretentiös gymnasist som låtsades att hon inte längre gillade fantastik.

Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita (En bok för alla, 2008. Första svenska utgåva: 1971)

Favorit-i-repris-sommar

Det börjar planeras sommarläsning i bokbloggarvärlden. Det ska läsas klassiker hit och bokserier dit och specifika författare och genrer av olika slag. Själv är jag inte så förtjust i att planera min läsning i för stor detalj. Förutom att jag försöker läsa och recensera recensionsböcker inom rimlig tid så går jag helt efter lust, känsla och plötsliga infall när det handlar om läsning. Annars blir jag uttråkad innan jag ens har börjat läsa.
Men läsutmaningar kan också vara ganska häsosamma. Ge lite struktur till ens läsande. Särskilt under sommaren kan det vara en god idé, eftersom jag annars har en tendens att enbart läsa fantasy så snart det börjar bli sommarväder ute (vilket alltså är min motsvarighet till den sedvanliga deckarläsningen).

Förra sommaren läste jag bl.a. om de fyra första böckerna i George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire inför släppet av dem femte boken i bokserien.
I år tänkte jag göra det lite enklare för mig själv. Jag tänkte ta och läsa om några gamla favoriter jag inte har läst på många år, se om jag fortfarande älskar dem lika högt idag.

1. Richard Adams – Watership Down
Jag älskade filmen som barn. Grät Lille skutt-tårar varje gång jag såg den, men verkligen älskade. Boken lånade jag (på svenska) på skolbiblioteket för ungefär tjugo år sen, vilket var sist jag läste denna klassiker.

2. John Fowles – The Magus

En favorit jag läste för ungefär tio år sen. Jag håller den fortfarande högt, men känner att det börjar bli dags för en omläsning. Denna gång på originalspråk.

3. Michail Bulgakov – Mästaren och Margarita
Jag hade en period i början av gymnasiet när jag plöjde en massa klassiker som jag tänkte skulle passa min något pseudointellektuella indiepoplook. Jag föll totalt för Hjalmar Söderberg och Sylvia Plath, men minns knappt något av den här boken. Förmodligen var jag för ung för den. Och i rättvisans namn förtjänar den alltså en omläsning.

4. Neil Gaiman – American Gods – The Tenth Anniversary Edition
En av mina absoluta favoritböcker som (förhoppningsvis, man vet ju aldrig med tv-bolagen) ska bli tv-serie med premiär nästa år. Vilket är ett utmärkt skäl för omläsning. Specialutgåvan innehåller lite extramaterial, så därför vill jag givetvis läsa just den.

5. William Gibson – Neuromancer

Egentligen hade jag velat läsa om ”Neuromancer” inför Tokyo-resan, med tanke på bokens kopplingar till staden. Tyvärr fanns inte tiden då, men i sommar lär jag hinna med den här cyperpunkklassikern som imponerade stort på mig när jag läste den sist under min syntharperiod i högstadiet.

Har ni några särskilda planer för sommarläsningen? Klassiker eller stranddeckare? Eller tänker ni göra som jag och satsa på omläsning för hela slanten?