mellanåldersböcker

Vi måste prata om Pax

nidstångenFör tillfället är Åsa Larssons och Ingela Korsells PAX-böcker mina favoriter att sätta i händerna på barn som vill ha boktips. Det är en bokserie för mellanåldern (alltså ungefär 9-12), som är ganska läskig, superspännande och fylld med oerhört snygga illustrationer. Det är väldigt tacksamt att skylta med böckerna i biblioteket också, för framsidorna drar till sig barnen som magneter.

grimmenBöckerna handlar om de två bröderna Viggo och Alrik Delling som blir placerade i fosterhem i Mariefred. Under småstadsidyllen visar sig mörka krafter lura och de bröderna blir snabbt indragna i farligheter. Som tur är lär de känna två åldrande syskon, Estrid och Magnar, som vet mer om vad som pågår och som fungerar som ett slags väktare mot det mörker som hotar staden. De tar hand om ett hemligt bibliotek fullt med böcker om magi och monster och de visar bröderna Delling hur de bäst kan använda sina förmågor för att kämpa mot ondskan som hotar.

En sak jag gillar med den här bokserien är den socialrealistiska grunden. Viggo och Alrik har haft ett tufft liv med sin alkoholiserade mamma och de har ganska svårt att anpassa sig till sin nya tillvaro. Trots att de trivs hos sin nya fosterfamilj så har de en förmåga att ständigt dras in i olika bråk och försätta sig själva i knepiga situationer. Storebror Alrik är en grubblare som har lätt för att bli arg och svårt att säga förlåt, medan lillebror Viggo ofta handlar först och tänker sen. Jag gillar verkligen hur relationen mellan bröderna skildras, hur de är så stenhårt lojala mot varandra trots att de inte alltid är helt överens.

mylingenMonstren i bokserien är baserad på svensk folktro och väsen. Det är grimmar, mylingar och bjäror som terroriserar staden. Trots att det i varje bok dyker upp ett nytt monster så känns det inte som en ”monster of the week”-bokserie, tvärtom hänger historien ihop väldigt bra.
Jag tycker att böckerna balanserar skräckinslagen och urban fantasy-feelingen väldigt bra. Vissa monster må vara läskigare än andra (mylingen!), men andra monster kompenserar med spännande bakgrunder. Ett av mina favoritmonster är de anarkistiska små imparna, som dyker upp lite då och då i jakt på katter att äta och saker att förstöra. Jonssons impteckningar är fantastiska, de är så diaboliskt gulliga med sina stora huggtandsleenden.

bjäranPAX-böckerna är ett ambitiöst bokprojekt. Det finns 10 böcker planerade, och böckerna har hittills släppts två åt gången ungefär en gång i halvåret. Vilket är en oerhört bra utgivningstakt när man ska försöka sälja in boken hos barn som tycker att en månad är ungefär en evighet lång.
Själv läste jag tredje och fjärde boken i ett litet nafs förra veckan när jag låg hemma sjuk och väntar nu otåligt på den femte boken, ”Gasten”, som kommer ut om någon månad. Tur att man som inköpande barnbibliotekarie kan läsa de nya böckerna först av alla …

Läsa Hcg: två mysterier och en skilsmässa

Dags för andra omgången i mitt Läsa Hcg-projekt. Den här gången lyckades jag hålla mig ifrån att enbart läsa läskiga spökhistorier, utan fick med lite realism på ett hörn också.

bättresnartSofias föräldrar ska skiljas. De bråkar mest hela tiden och Sofia önskar att allt bara kunde bli lite bättre snart. I skolan vill hon helst att ingen ska veta något, men den coola Ofelia som själv har skilda föräldrar visar sig vara en riktig vän och ett viktigt stöd. Och så finns ju Leo i parallellklassen som är så fin och som verkar bry sig så mycket om Sofia. Kanske kan han bli mer än en vän?

Ida Pyks ”Bättre snart” är inte bara en skilsmässoskildring. Det handlar lika mycket om vänskap, kärlek och att vara i gränslandet mellan barn och tonåring.
Jag gillar att berättelsen är ganska nedtonad. När jag läser väntar jag hela tiden på att det ska komma några stora vändningar eller förvecklingar men det gör det inte. Först blir jag lite besviken, men såhär i efterhand har jag kommit fram till att jag gillar det. Allt behöver inte vara på liv eller död hela tiden. För en tjej som snart blir tolv är det drama nog när föräldrarna separerar.

Ida Pyk – Bättre snart (Rabén & Sjögren, 2013)

etthusutanspeglarMårten Sandén är en sådan där ofantligt produktiv författare som lånas väldigt mycket på jobbet. Jag blev nyfiken på att läsa något han har skrivit. Att det råkade bli just ”Ett hus utan speglar” som fick följa med mig hem berodde ärligt talat mest på det snygga omslaget.

Henrietta är döende. I hennes enorma hus leker Thomasine tillsammans med sina kusiner, medan hennes far sitter troget vid sängkanten och inväntar det oundvikliga slutet. Men huset ruvar på en mängd hemligheter. Någon har samlat ihop husets alla speglar i ett litet rum och går man in där så händer det märkliga saker. Det finns en flicka där, som verkar vara från en annan tid. Vem är hon? Och vad vill hon egentligen?

”Ett hus utan speglar” är en stämningsfull bok som andas både sorg och hopp. Relationen mellan de olika familjemedlemmarna är fint beskrivna, särskilt när det blir konflikter och upprörda känslor. Jag gillar att Sandén skrivit en stämningsfull och ganska mystisk historia som inte är särskilt läskig. Perfekt för den som vill ha spänning, men inte gillar alltför skrämmande böcker.
Ett stort plus också för Moa Schulmans illustrationer. De är mycket fina, men jag kan inte låta bli att önska att de varit i färg. Jag misstänker att de skulle varit ännu vackrare då.

Mårten Sandén – Ett hus utan speglar (Rabén & Sjögren, 2012)

Peter Lutten tvingas flytta med sina excentriska föräldrar till Beeton, den lilla stad som hans far vuxit upp i. En stad som visar sig vara full av olösta mysterier och gammal bortglömd familjehistoria.
Peter blir som besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med hans gammelfarbror Tony, en illusionist och magiker som tillverkade en hel mängd märkliga mekaniska maskiner under sin livstid. Peter börjar följa de ledtrådar som Tony placerat ut för många år sedan, något som försätter honom i ständigt nya faror samtidigt som han lär sig mer om sin familjs hemligheter.

Lissa Evans ”Små mekaniska mirakel” känns som en typisk brittisk bok med sin torra humor, märkliga småstadsoriginal och ibland lite omständiga skattjaktshistoria. Boken är helt klart underhållande och påminner mig en aning om barndomsfavoriten Eva Ibbotson.

Lissa Evans – Små mekaniska mirakel (Rabén & sjögren, 2013)

Läsa Hcg: två spökhistorier och en trofast hund

flickanpåtavlanI den första omgången Hcg-böcker jag läst ingår två spökhistorier och en berättelse om en mycket trofast japansk hund. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle försöka läsa ganska brett inom den här ålderskategorin, men det visade sig rätt snart att det var alldeles för svårt att motstå böckerna med skräckinslag.

”Flickan på tavlan” är Rebecka Åhlunds debutroman. Det är en bok som är lika delar klassisk spökhistoria och socialrealism, en kombination som fungerar oväntat väl. Det handlar om Ella, vars föräldrar köper ett slitet torp på landet. Ella tvingas följa med dit om helgerna, istället för att umgås med sina vänner och den lite mystiske Dylan som hon just lära känna. Ella trivs inte i torpet. Märkliga saker börjar hända när familjen är där om helgerna och Ella känner sig iakttagen av flickan på tavlan i hennes rum. Det är så att hon nästan får känslan av att flickan vill säga henne något.

”Flickan på tavlan” är en riktigt spännande bok som man läser ut i ett litet nafs. Mycket av spänningen ligger inte, som man skulle kunna tro, i själva spökhistorien utan i den försiktigt framväxande tilliten mellan Ella och Dylan. Vad är det han döljer? Och vad har hans situation för koppling till vad som händer i torpet?
Jag gillar också hur Åhlund beskriver de rätt så komplicerade vänskapsrelationer Ella har med sina bästisar och sina träningskompisar. Hur lätt det är att glida ifrån varandra om balansen på något sätt rubbas, utan att man för den delen säger upp bekantskapen helt.

Rebecka Åhlund – Flickan på tavlan (Rabén & Sjögren, 2013)

sorgfjärilÄven i Ingelin Angerborns ”Sorgfjäril” förekommer det ett hemsökt hus på landet. Alice flyttar under protest dit med sin familj, och hon känner det som att hon hamnat vid civilisationens slut. Från första början är det tydligt att något inte står rätt till i huset. Telefonerna lägger av och internetuppkopplingen strular konstant. Hur är det tänkt att Alice ska kunna hålla kontakt med sin pojkvän och sina vänner när hon inte ens kan använda sin webbkamera ordentligt?
När Alices lillebror börjar se saker som inte existerar börjar hon bli riktigt orolig. Det finns en närvaro i huset och det är Alices uppgift att ta reda på vad den vill.

Ingelin Angerborns spökhistorier är oerhört populära på biblioteket. Jag förstår varför, det här är en mycket spännande mysryslig spökhistoria med lagom läskiga skräckinslag. Angerborn beskriver familjedynamiken mycket bra, inte minst hur den motsträvigt tjuriga Alice har så bra hand om sin lillebror.

Ingelin Angerborn – Sorgfjäril (Rabén & Sjögren, 2010)

hachikoLesléa Newmans ”Hachiko väntar” är en bok baserad på en sann historia. Det handlar om hunden Hachi som varje dag följer med sin husse, professor Ueno, till tågstationen i Shibuya. Varje eftermiddag kommer Hachi tillbaka till stationen för att möta sin husse igen. När professorn avlider hastigt så ger inte Hachi upp hoppet. Varje dag kommer han till stationen för att vänta. Och ju längre hunden väntar desto mer berömd blir han när japanska tidningar börjar skriva om honom och hans lojalitet mot sin döde husse.

Jag är lite kluven i min inställning till den här boken. Jag tror att det kan vara en fantastisk introduktion för en lärare eller förälder som vill introducera japansk kultur för sitt barn. Den innehåller en mängd olika japanska ord och en liten ordlista i slutet, och den förklarar även vissa typiskt japanska kulturella aspekter.
Men jag kan tycka att det är lite synd att berättelsen dramatiserats så mycket. Författaren har lagt till en liten pojke, som hjälper till att ta hand om Hachi när hans husse dött. Det känns onödigt. Inte bara för att berättelsen räcker bra i sig, utan också för att tilläggen gör boken ganska sentimental.

(Tillägg: Givetvis klappade jag på Hachiko-statyn som står utanför Shibuya-stationen när jag var i Tokyo förra året. Statyn är helt blanksliten på flera ställen eftersom det är så många som gör det.)

Lesléa Newman – Hachiko väntar (Isaberg förlag, 2012)

Läsa Hcg

Jag hade ju bestämt mig för att inte ha något litterärt nyårslöfte i år, men det betyder inte att jag inte har några ambitioner vad gäller årets läsning.
En ambition jag har är helt och hållet jobbrelaterad. Jag ska nämligen ingå i barngruppen på biblioteket i några månader och tänkte passa på att läsa lite mer barnböcker. Mellanåldersböcker, närmare bestämt. Den här ålderskategorin, 9-12 år, går under signum Hcg på biblioteket och innehåller mängder av fantasy, spökhistorier, vampyrböcker och annat spännande. Jag har ganska dålig koll på det mesta som inte är Harry Potter eller sånt jag själv läste i samma ålder, något jag ska försöka ändra på.
Under vinjetten ”Läsa Hcg” kommer jag att kort presentera de mellanåldersböcker jag läser här i bloggen, några böcker åt gången. Jag kommer givetvis fortsätta läsa och blogga som vanligt om andra böcker under tiden. Det här blir mer som en liten extra bonus, för alla som av någon anledning är nyfikna på Hcg.