max brooks

Den bästa zombieromanen

Jag har velat läsa den här boken sedan jag såg ett tv-inslag med Max Brooks där han gick omkring på en kalifornisk strand och pratade zombieapokalyps. Han menade att alla stora fönster gjorde husen vidöppna för zombieattacker och att de enda som förmodligen skulle överleva skulle vara surfarna – förutsatt att zombier inte kan simma. Och hur skulle världen se ut om den enbart befolkades av surferdudes?

”Världskrig Z”
är en vidareutveckling av zombieromanen. Där de flesta typer av zombieskildringar handlar om den oundvikliga undergången – en grupp av människor som kämpar mot en ständigt växande zombiehord utan någon chans att överleva – så börjar Max Brooks i en helt annan ände. Hans bok utspelar sig tio år efter det att mänskligheten nästan gick under i vad som kallas World War Z eller Världskrig Z. Vi vet alltså redan från början att människorna kommer att överleva, men frågan är till vilket pris.
Boken består av intervjuer med överlevande från olika delar av världen, allt från meniga soldater till regeringsmedlemmar till flyktingar som flydde zombiehorden. Tillsammans ger deras berättelser en brokig och ibland motsägelsefull bild av vad som egentligen hände.

Jag har redan nämnt att översättningen av ”Världskrig Z” inte är helt hundra. Eftersom den består av en mängd olika personers berättelser så är det oerhört viktigt att alla de olika rösterna känns unika, något som översättningen misslyckas med. Slanguttryck och militärlingo har också tappat sin kraft i översättningen.
Jag misstänker att det här har varit en svår bok att översätta och att den förmodligen aldrig hade kommit ut på svenska om det inte hade varit en storbudgetfilmatisering med Brad Pitt (fy!) i huvudrollen på gång. Men jag tycker ändå att det är synd att översättningen inte är så bra, särskilt eftersom Modernista brukar vara bra på översättningar i allmänhet.

Trots översättningen går det inte att komma ifrån att ”Världskrig Z” är en extremt bra bok. Det är oerhört spännande, inte minst på grund av de små glapp och glidningar som uppstår mellan de olika berättelserna. Små, små antydningar i någons berättelse kan bli huvudsaken i någon annans. Det är inte det enklaste berättarperspektivet Brooks har valt direkt, speciellt inte eftersom han rör sig i en genre där det ofta handlar om andlös action, men jag tycker att han genomför det med bravur.
En annan fördel med det här formatet är att Brooks rör sig över hela världen, istället för att bara hålla sig på en enda plats. I många zombieskildingar finns det ofta ett osäkerhetsmoment om det är hela världen som är drabbad eller om zombierna bara finns i ens hemstad/land/världsdel. Brooks utnyttjar däremot formatet till att beskriva de olika ländernas strategier – eller brist på sådana. Det märks att han har koll på både historia och samtidspolitik, för hans skildring av kriget mot zombierna känns inte bara otäck och spännande, den känns trovärdig. För alla bra zombieskildringar handlar ju egentligen om människorna som drabbas av den odöda horden; om hur de reagerar och vad de tvingas göra för att överleva.

Om du bara ska läsa en enda zombieroman i ditt liv så är det ”Världskrig Z” du ska läsa. Själv ska jag se till att lägga tassarna på ett exemplar på engelska, för jag misstänker att den här boken kommer att läsas om ett antal gånger.

Max Brooks – Världskrig Z (Modernista, 2011)

Dåliga översättningar, del 537

Jag vet att den här bloggen redan är överfull av klagomål på dåliga översättningar. Men ibland träffar jag på så märkliga översättningsmissar att jag inte kan låta bli att dela med mig.

Som i ”Världkrig Z” av Max Brooks som jag läser för tillfället. En fantastisk bok i en mindre fantastisk översättning. Den är väldigt ojämn, vissa delar känns riktigt bra medan andra är helt obegripliga. Jag misstänker att översättaren har haft problem när det gäller dialektala uttryck, slang och idiomatiska uttryck och bestämt sig för att ”försvenska” uttrycken rakt av. För hur skulle man annars kunna förklara att en före detta amerikansk stabschef i Vita Huset uttrycker sig på följande sätt: ”Måste de någonsin förklara för Svenne banan varför de lämnar honom i sticket för Nisse i Hökarängen?”
Immersionsdödande, minst sagt.

Jag tror att min storfavorit när det gäller usla översättningar ändå är översättningen av ”Tough shit” till ”Hårda bud i Mellerud” som jag läste i en Douglas Coupland-bok en gång. Nästan briljant i sin totala idioti.
Annars är den svenska översättningen av Donna Tartts ”Den hemliga historien” en guldgruva av bisarra översättningstabbar. Jag skrev ett (spoilerfyllt!) inlägg om saken när jag sist läste om boken, och ”bantarcola” är definitivt runner up när det gäller förstaplatsen över idiotiska översättningsmissar.

Vilka översättningsmissar älskar ni att hata?

Klappat och klart

Jag som inte får några böcker i julklappar längre har sett till att ändå skaffa mig lite julläsning i form av en julklapp till mig själv. Idag kom bokpaketet tillsammans med två tröjor som också får fungera som en egojulklapp.

Böckerna:
China Miéville – The Scar
Charlaine Harris – Dead and Gone
Max Brooks – The Zombie Survival Guide

Nu gäller det bara att få tid till läsning i jul också, vilket lär bli knepigt, men i mellandagarna ska jag försöka sno åt mig en hel del oavbruten lästid åtminstone.
Har ni fått några bra böcker i julklapp? Eller har ni gett bort några?