lovecraft

Det börjar dra ihop sig

Det börjar dra ihop sig inför NaNoWriMo. Jag försöker att anteckna så mycket som möjligt jag kan om min romanidé; skissa scener, fundera över olika karaktärer, bestämma berättarperspektiv. Jag tänker att ju mer material jag har nedskrivet i min anteckningsbok till den första november, desto mer kommer jag att kunna skriva när månaden väl börjar.
Hur går det för er andra som har anmält er? Har ni planerat exakt hur och vad ni kommer skriva eller tänker ni gå på magkänslan?

För den som har skrivinspiration så att det räcker och blir över redan nu så tänkte jag tipsa om att SF-bokhandeln och Vertigo förlag har utlyst en tävling. Det gäller att skriva en skräcknovell som utspelar sig i Lovecrafts värld och det står fina priser på spel.
Om jag hinner så ska jag själv försöka få ihop ett bidrag till tävlingen, som har deadline 5 november. Om jag inte hinner så ser jag fram emot att läsa de vinnande bidragen hos Vertigo sen.

Död men drömmande

Idag är det ingen vanlig dag, nej idag är det H.P Lovecrafts födelsedag! Eller skulle ha varit då, om han fortfarande varit i livet (och därmed nått den mycket aktningsvärda åldern 121 år).

Jag hoppas att alla ni Lovecraft-diggare där ute firar på tillbörligt sätt: spelar några omgångar av Arkham Horror, kramar er Cthulhu-plushie, lyssnar på Metallicas ”Call of Ktulu” (sic!), stirrar galet på ert mögliga gamla exemplar av The Necronomicon , eller bara knäpper era simhudsförsedda händer och ber en bön för att er sovande gud snart kommer att vakna.
Iä, iä!

There is no escaping the worm


Österrike, år 2000. B.P.R.D har skickat Hellboy och homunculusen Roger att undersöka en gammal slottsruin, där nazister i början av andra världskriget gjorde försök att skicka ut en kapsel i rymden. En kapsel som nu, efter så många år, är på väg tillbaka till jorden med ett minst sagt livsfarligt innehåll.

”Conqueror Worm”
är det femte Hellboy-albumet i ordningen. Storyn anknyter ganska direkt till händelser i tidigare album, speciellt ”Wake the Devil”. Som alltid lyckas Mike Mignola få till den där blandningen av ockult skräck, mörk humor och halsbrytande action som gör Hellboy så roligt att läsa. Illustrationerna innehåller dessutom samma höga klass som alltid, få andra serietecknare är så skickliga som Mignola på att använda svärta och skuggor för att få fram stämningsfulla sidor.

Titeln ”Conqueror Worm” kommer från Edgar Allan Poes olycksbådande novell ”Ligeia”, där den namnlöse berättarens dödssjuka fru Ligeia komponerar en dikt vid namn ”Conqueror Worm” strax innan sin död. När berättaren gifter sig med en ny kvinna, Rowena, dör även denna efter att ha blivit sjuk. Bara för att vakna till liv igen efter att ha förvandlats till Ligeia.
I Mignolas tolkning är Conqueror Worm ett mycket lovecraftianskt väsen. Ett främmande medvetande som anländer till jorden med den nazistiska rymdkapseln för att utrota allt liv, utan urskillning. I den gigantiska maskens närvaro förvandlas människor till ett slags apliknande varelser innan de förtärs av masken. ”There is no escaping the worm.”

Jag tycker att Hellboy är som bäst när historien är som mest Lovecraft-influerad. Det är någonting med den där opersonliga isande ondskan, den totala likgiltigheten inför mänsklighetens futtiga problem, som på något sätt passar så bra ihop med Hellboys ilska och respektlösa humor.
Ett genomgående tema i det här albumet är mänsklighet. Inte enbart mänsklighetens undergång, utan vad begreppet egentligen innebär. När människor utför ofattbart onda handlingar och det är monstren som räddar dagen – vem av dem är egentligen mest mänsklig då? Vem är monstret?

Det enda jag egentligen har att invända mot ”Conqueror Worm” är att jag saknar min stor favorit Abe Sapien en aning. Han nämns bara som hastigst, men hans frånvaro vägs upp av det fina och roliga förordet av Guillermo del Toro. Jag kan inte annat än att hålla med señor del Toro om hans inledning: ”Yes, Mike Mignola is a genius”.

Mike Mignola – Hellboy: Conqueror Worm (Dark Horse, 2004)