lina neidestam

Mer Zelda åt folket!

z3_cover.inddDet är inte direkt någon hemlighet att jag är väldigt förtjust i Lina Neidestams Zelda. Jag gillar hennes ilskna humör, hennes giftiga repliker, hennes inkonsekventa beteende och hennes bitvis usla självförtroende. Jag gillar hur hon påminner om väldigt många av mina kompisar samtidigt, fast i en maxad serieversion såklart.

I ”Zelda vs. patriarkatet”, det tredje albumet i ordningen, tvingas Zelda att växa upp en aning. Hon skaffar jobb (obetalt, men ändå) och pojkvän (en skitstövel, men ändå). Men hon blir fortfarande förbannad på Det Manliga Geniet och patriarkatet och hon har fortfarande en tendens att dricka alldeles för mycket.
Som vanligt är Neidestam sjukt rolig. Som när Zelda lackar ur på alla män som tar orimligt mycket plats i tunnelbanan (”Det är inte en personlig uppmaning till alla män!”), raggar gothiga vampyrwannabes som ser bäst ut i mörkret eller bråkar med sin barnmorska om vem som ska byta ut p-staven när det blir zombieapokalyps.

Ni har väl inte missat att ”Zelda” även finns som tidning numera? Jag håller tummarna för att ska dyka upp fler nummer med min tecknade favoritfeminist, inte minst för att det förhoppningsvis betyder att fler kommer att upptäcka henne. Och för att jag inte ska behöva vänta till nästa album med att få nästa dos av Zelda.

Lina Neidestam – Zelda vs. patriarkatet (Kartago, 2013)

Zelda är här!

IMG_20130704_162244

Ni har väl inte missat att Lina Neidestams ”Zelda” numera finns i tidningsformat? Första numret finns i butik nu och innehåller även serier av Nanna Johansson, Loka Kanarp, Ellen Ekman och Frida Ulvegren.
Själv köpte jag mitt nummer på Pressbyrån vid busstationen i Norrtälje igår eftermiddag och förpestade mina stackars medpassagerares färd mot stan med mina skratt åt Vampyrpojkens nödrimmade textrader.

Seriesöndag: Berättelser från Engelsfors

bfeDet är väl ingen som har missat ”Berättelser från Engelsfors”?
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, genierna bakom ”Cirkeln” och ”Eld” har slagit sina påsar ihop med några av Sveriges bästa serieskapare och gjort ett seriealbum som utspelar sig i Engelsfors. Serierna utspelar sig både före, mellan och efter de två första böckerna så om ni inte har läst dem båda så utfärdar jag SPOILERVARNING.

Att tre olika serieskapare varit med och gjort albumet tycker jag är en stor styrka. Särskilt när vi får möta samma karaktär flera gånger, med subtila variationer beroende på vem som hållit i pennan. De växlande berättarperspektiven är något jag uppskattade väldigt mycket med romanerna. Hur de olika karaktärerna ser på världen, sig själva och varandra och hur mycket det kan skilja hur en viss situation tolkas. I seriealbumet känns det på många sätt som att vi får komma karaktärerna ännu närmare. Se vad som rör sig i deras huvuden. Att vi dessutom får följa några karaktärer som hittills varit bikaraktärer eller som försvann alltför tidigt ur böckerna är en extra bonus.

Berättelserna må vara korta, men inte ytliga. Det är inte en fristående bok det här, utan mer ett komplement till romanerna.
När jag var på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren i veckan så berättade de tre serieskaparna vilka karaktärer som var deras favoriter att teckna. Föga förvånande var det just de tre serierna de nämnde som är mina favoriter i albumet; Kim W Anderssons ”Vagnen” (om Olivia), Kalle Johnssons ”Den hängde” (om Elias) och Lina Neidestams ”Kejsarinnan” (om Anna-Karin). Alla serier är bra, men de här har något extra. Uppslaget med Elias och Linnéa är exempelvis så fantastiskt att jag önskar att det fanns som affisch att sätta upp på vägen.

Läs ”Berättelser från Engelsfors” om du är ett ”Cirkeln”-fan och i synnerhet om du även är ett seriefan. Du kommer inte att bli besviken.

Sara Bergmark Elfgren m.fl – Berättelser från Engelsfors (Rabén & Sjögren, 2013)

The return of Zelda

Zelda är tillbaka! Och då syftar jag inte på den extremt framgångsrika tv-spelsserien utan på Lina Neidestams feministiska seriekaraktär med samma namn.
I detta andra album flyttar Zelda till Skåne för att gå på konstskola. Här träffar hon nya vänner, trasslar in sig i nya kärleksrelationer och hittar nya patriarkala väderkvarnar att slåss mot. När hon tröttnar på konstskolelivet så åker hon till Asien för att hitta sig själv, men går snarare vilse bland sönderbrända turister och aspackade backpackers.

Det har gått några år sedan det första Zelda-albumet kom ut. Det märks, inte minst för att Lina Neidestam tecknar bättre än någonsin. Hon är bevisar också än en gång att hon är en av Sveriges roligaste serietecknare.
Det jag verkligen gillar med Zelda är att hon får vara besvärlig på ett befriande sätt. Hon är egoistisk, lat, svamlig, kåt, gnällig och totalt omöjlig att ha i möblerade rum. Men samtidigt är hon inte rädd för att säga sanningen, eller åtminstone den sanning hon just för tillfället tror på.

Den nya rumskompisen Ester är på många sätt Zeldas motsats. Hon är intellektuell, fokuserad och elegant och citerar Judith Butler istället för att skrika antipatriarkala slagord. Seriestripparna med henne och Zelda som Spara & Slösa hör till albumets absoluta höjdpunkter. Överlag är Ester och Zelda ett klockrent komiskt team, som när Ester lackar ur på Zeldas fixering vid Twilight (Och själv avslöjar sitt engagemang i bokserien). Det är minsann inte lätt att vara feminist och ständigt konsekvent – eller som i Zeldas fall, konsekvent över huvud taget.

”Zelda 2” är ett oerhört underhållande album. Inte minst för oss som också är feminister och som ibland känner sig lite väl träffade av Zeldas (eller Esters) eskapader.

Lina Neidestam – Zelda 2: Kampen fortsätter (Kartago, 2012)

Skamlöst underhållande

Lina Neidestams ”Maran” är det andra albumet i Kolik förlags bokserie Femisex, feministisk erotik. En bokserie med det namnet ger ofta upphov till en mängd frågor av vad feministisk erotik egentligen innebär, och varför det ett sådant projekt behövs. För min del är jag glad så länge projektet ger upphov till så snygga, fantasifulla och skamlöst underhållande serier som det här.

I centrum för handlingen finner vi den aspirerande författaren Nora. Hon har hyrt en fäbodvall över sommaren för att skriva Den Stora Generationsromanen. Men hennes musa vägrar att infinna sig och om nätterna drömmer hon märkliga, erotiska drömmar. Snart överger Nora generationsromanen för att istället skriva fäbodsporr och folkromantisk erotik, övervakad av en mystisk figur som skymtar i spegeln.

”Maran” är en berättelse som löst knuten till Noras historia rör sig mellan saga och myt, mellan nutid och dåtid, mellan uppsluppet snusk och flammande passion. Några av delarna, den om kolmilarna och den om Gösta Berling och varulven, har jag läst tidigare när de varit med i tidningen Utopi. Jag tyckte att de fungerade väl som fristående delar, men samtidigt blir de ännu bättre i albumform när de får ett sammanhang att höra hemma i.

Neidestams tecknarstil fungerar väldigt bra. Det är frodigt och frustande, med kroppsvätskor som dryper och stänker. Speciellt färgläggningen tycker jag är väldigt snygg, det känns som att Neidestams tecknarstil verkligen kommer till sin rätt i det här albumet.
Jag känner att jag borde varna pryda läsare för att det här är ganska explicit erotik, med könsorgan, orgier och diverse mytologiska varelser i erotiska situationer. Det är snuskigt, men det är ofta ganska absurda historier som flera gånger får mig att skratta. Jag gillar att Neidestam inte håller sig till enbart en läggning; här finns de flesta tänkbara kombinationer (och några mindre tänkbara, faktiskt). Jag blev lite extra förtjust i de lesbiska häxorna Elin och Singoalla och deras berättelses ganska oväntade slut.

Tyvärr tycker jag att ”Maran” tappar något mot slutet. Jag har inget emot hur det slutar i sig, men själva utförandet känns lite hastigt. Jag hade önskat mig ett par sidor till för att binda ihop historien lite bättre.

Det är intressant att se hur mycket Neidestam utvecklat sin tecknarstil sedan det första Zelda-albumet. Det syns i vilken ordning hon har tecknat de olika delarna av ”Maran”, hur mycket säkrare hon har blivit. Jag ser mycket fram emot nästa album av Lina Neidestam, en av våra starkast lysande serietecknarstjärnor just nu.

Lina Neidestam – Maran (Kolik förlag, 2011)