lev grossman

Fantasysommar: The Magician’s Land

magicianslandEftersom det här är sista delen i en trilogi som innehåller inlägget spoilers om The Magicians och The Magician King. Beware! 

”The Magician’s Land” är tredje delen i Lev Grossmans fantasytrilogi. Det har gått några år sen förra delen. Quentin har efter att ha blivit utkastat från det magiska landet Fillory återvänt till internatskolan Brakebills, som lärare. Han trivs bättre med lärarrollen än han väntat sig, men han har svårt att släppa förlusten av sitt kungarike och sina vänner som stannade kvar där. Tanken på att återvända till Fillory har blivit en besatthet som driver honom att begå en rad mycket tvivelaktiga handlingar tillsammans med en f.d elev som har en förmåga att skapa problem.

Jag tror att det här är den första delen i trilogin där jag verkligen gillar Quentin. Visst är han bitter och desillusionerad och bitvis en rätt stor douchebag, men det är lite en del av hans personlighet. Han är också fokuserad och driven på ett sätt som han aldrig varit förut, och han är beredd att offra ganska mycket av sig själv för andras skull. Medelålders Quentin är helt enkelt lite mer sympatisk än unge Quentin. Inte för att jag tycker att man nödvändigtvis måste gilla en protagonist för att gilla en bok, men det känns lite skönt när en karaktär växer upp.

”The Magician’s Land” knyter samman de två första böckerna på ett bra sätt. Karaktärer, platser och bihandlingar från de tidigare böckerna får ordentliga avslut, vissa på ganska förvånande sätt. Andra på väldigt välförtjänta sätt (ja, jag syftar på en viss rävgud). Quentins desperata famlande genom magins skuggmarker känns som en parallell till Julias resa i den förra boken.

Det här känns som en värdig avslutning på en trilogi som jag är oerhört förtjust i. Den är lite ljusare än de andra böckerna, lite mindre  cyniskt distanserad. Kanske på grund av att Quentin och de andra äntligen växt upp ordentligt och äntligen lärt sig uppskatta vad de har. Lärt sig att inte ta magin för given.

Lev Grossman – The Magician’s Land (Dutton, 2014)

Kudos my hero

(Eftersom ”The Magician King” är en uppföljare så utfärdar jag härmed en SPOILERVARNING för alla som inte har läst första delen, ”The Magician”)

Lev Grossmans ”The Magician King” är tillsammans med ”A Dance with Dragons” årets mest efterlängtade bok för mig. Jag läste ”The Magicians” för några år sen efter tips från Jessica på Bokhora, och fullkomligt avgudade.
Jag älskade allt; hur magin beskrevs (som svår och oftast oerhört tråkig att lära sig), internatskolan Brakebills, de ironiska dialogerna i kompisgänget, den deprimerande Quentin och hans längtan efter något större sammanhang att uppgå i, Fillory och i synnerhet den fantastiska Alice.

I ”The Magician King” är vi tillbaka i Fillory igen. Efter allt som hände i slutet av förra boken borde Quentin vara nöjd med sin tillvaro som kung i det magiska sagolandet tillsammans med Eliot, Janet och sin gothiga high school-kompis Julia. Han borde vara nöjd, men eftersom han är Quentin så går han istället runt och känner sig rastlös. Det borde finnas något mer än det här, tänker han, något episkt äventyr som bara väntar på att han ska ta första steget. Det äventyr han slutligen hittar, eller snarare blir indragen i, visar sig vara helt annorlunda än han hade förväntat sig. Hela världen står på spel och för att rädda den krävs det en riktig hjälte. Vilket är vad hela boken handlar om; vad det egentligen innebär att vara en hjälte.

Att återse Quentin och hans vänner är en aning bitterljuvt. Det är intressant hur Grossman lyckas skriva så många karaktärer (Quentin själv inkluderad) som lyckas med att få mig att skratta och gå mig på nerverna samtidigt. Jag menar, jag gillar verkligen vår depressive och lite tjuriga huvudkaraktär, men ganska ofta skulle jag mest bara vilja ge honom en ordentlig örfil.
Fast det är ju lite det som är charmen. Inte ens ett magiskt sagoland som Fillory kan hindra vännerna från att dricka sig asfulla, dra dåliga skämt om de talande djuren, pika varandra och längta efter Starbucks-kaffe. De är alltid skämtsamt distansierade till sin egen tillvaro, men på ett sätt som både är roligt och lite sorgligt att läsa:
”He liked the dryads, the mysterious nymphs who watched over the oak trees. You really knew you were in a magical fantasy otherworld when a beautiful woman wearing a skimpy dress och leaves suddenly jumped out of a tree.”

Quentin i all ära, men ”The Magician King” är som allra bäst när den handlar om Julia. Efter att hon misslyckats med intagningsprovet till Brakebills borde hon ha glömt bort allt som har med magi att göra. Men en liten detalj i hennes täckmantel blev fel, och fick henne att istället tillbringa år av sitt liv med att leta efter en bakdörr in till den magiska världen.
Julias historia är verkligen djupt tragisk. Till skillnad från Brakebills-kidsens slappa och lite arroganta inställning till magi så offrar Julia allt för magins skull. Hon är vacker och blixtrande intelligent, men ger upp allt från college till kärlek till sin egen familj för några få smulor magi.
Det är Julias historia som gör ”The Magician King”. Den ligger som en mörkare resonansbotten till resten av historien, ett stråk av djupaste allvar mitt i en annars ganska solig sagovärld.

Slutet av boken får mig att börja fundera över om det här är det sista vi har sett av Quentin Coldwater. Jag gillar slutet i stort (vilket innebär att väldigt många troligen kommer att avsky det), men på ett sätt känns det lite… oavslutat. Som att Quentin bara börjat förändrats och mogna, som att det här bara var första steget i ett mycket större äventyr för hans del.
För min del skulle jag gärna återse Quentin igen så länge det innebär att Grossman kommer fortsätta skriva många många fler mörka, sarkastiska och smarta fantasyböcker.

Lev Grossman – The Magician King (Viking, 2011)

Nästa bok hägrar redan vid horisonten

Jag har inte mer än hunnit läsa klart den ack så efterlängtade drakdansen, innan jag börjar sukta efter nästa efterlängtade boksläpp denna sommar.
Boken ifråga är Lev Grossmans ”The Magician King”, en fristående uppföljare till ”The Magicians” som jag läste och älskade för några år sen. Den 7 augusti kommer boken ut och förhoppningsvis kommer den stora nätbokhandeln skicka mitt bevakade exemplar till mig snabbare än snabbast.

Är det någon mer än jag som kommer att kasta sig över ”The Magician King” så snart den kommer ut? Jessica kanske, vars bokhorerecension av ”The Magicians” fick mig att upptäcka den fantastiske Lev Grossman? Eller Sara, som var snäll nog att maila mig ett utdrag av boken som Grossman skickat med i en nyhetsbrev? Eller någon av er andra som gillar er fantasy mörk och desillusionerad med en skvätt metalitterära inslag som krydda?