katter

Nästan hela fångsten

Idag fick jag hem nästan alla böcker i min ganska sansade bokreabeställning. Eller hem och hem, jag fick med insats för livet gå över regnblöt blankis för att få med mig böckerna från uthämtningsstället. Jag väntar fortfarande på två böcker (ett seriealbum, en till engelsk pocket), men sen får det vara nog med reashopping för min del.

En hög seriealbum, en hög engelska pockets och en mycket nyfiken katt.

Serier:
Grant Morrison m.fl – The Filth
Mike Mignola – Hellboy 9: The Wild Hunt
Paul Hornschemeier – Mother, Come Home
Todd Dezago m.fl – The Perhapanauts: First Blood
Pockets:
Sarah Hall – The Electric Michelangelo
Tim Etchells – The Broken World
Paul Auster – Leviathan
Walter M. Miller Jr – A Canticle for Leibowitz
Jim Butcher – Fool Moon
H.P Lovecraft – Anteckningsbok

Hur har det gått för er med bokrehandlandet? Har ni gjort några stora fynd eller har ni bojkottat rean helt i år? Eller har ni, som jag, helt struntat i trista högar med billig bokreautgåvor och istället satsat på era favoritgenrer?

Äntligen Available Dark!

Äntligen har även jag fått hem Elizabeth Hands ”Available Dark”! (som synes fotad med nyvaken och lite förbannad katt i available dark, typ)

Ikväll ska alltså även jag få läsa om Cass Nearys äventyr i Nordens Black Metal-kretsar, precis som de andra coola bloggarna. Fast först ska jag fira 1½-årig bröllopsdag med vin och lyxsushi.
En perfekt tisdagskväll med andra ord!

Efterlängtat

Titta, Bokbabbel! Nu finns den i Sverige också!
Jag föll verkligen huvudstupa för Ali Shaws debutroman, så kan knappt vänta tills jag får sätta tänderna i denna mycket efterlängtande nya. Om inte annat så har ”The Man Who Rained” precis lika snyggt omslag som ”The Girl With Glass Feet”.
Om förväntningarna uppfylls eller ej lär ni få veta inom några dagar. Om inte den besatta Ringu-katten i bakgrunden har dödat mig innan dess, vill säga.

Vad läser ni i helgen?

Still ill

Det är lite stiltje här på bloggen för tillfället.
Det beror dels på att jag fortfarande är sjuk, dels för att jag är tillbaka i mitt hem efter stambytet och således har tusen saker att packa upp, fixa eller köpa nytt. Förutom att jag måste agera fredsmäklare mellan katterna som tydligen inte är kompisar längre efter fem veckor ifrån varandra.

Jag hoppas på att åtminstone få lite tid över till bloggen snart, även om jag kanske inte får mera ork förrän jag blir frisk (vilket verkar dröja). Bland annat hägrar en recension av en mycket efterlängtad bok; Anders Björkelids ”Förbundsbryterskan”.

Hur har ni det i höstmörkret?

Ett blogginlägg från exilen

Om ni tycker att bloggen går lite på sparlåga för tillfället så har ni tyvärr helt rätt. Nu är stambytet i full gång i lägenheten hemma och det har tyvärr inte visat sig vara helt oproblematiskt att blogga från exilen.

För det första har jag väldigt mycket pluggande att ta igen, då stambytet åt upp ganska mycket av min studietid. Tre kurser och sammanlagt drygt 20 inlämningsuppgifter (plus grupparbeten) den här terminen ? Det tar sin lilla tid.
För det andra är det inte helt enkelt att finna lästid när man befinner sig i exil i föräldrahemmet. Det är så mycket som ska göras hela tiden, inte minst att hjälpa till och tokstäda hemmet inför en visning, så lästiden blir bara en bråkdel av min vanliga. Och utan lästa böcker finns det inte mycket att blogga om.
För det tredje så är det svårt att få inspiration till både läsning och bloggande när jag befinner mig långt ifrån både bokhyllor och bloggkatter. Inga fina foton i bloggen, med andra ord.

Jag hoppas att jag kommer att komma gång med bloggandet snart igen, att jag på något magiskt sätt ska hitta både tid och inspiration. Om inte annat så lär jag rapportera stjärnögt från Bokmässan på lördag, enligt bokbloggsformulär 1A.

Stambytesmys

Jag tillbringar de sista skälvande dagarna i lägenheten innan stambytet drar igång på allvar.
Packar ihop köket, tömmer badrummet, försöker bestämma mig för vilka böcker och vilka kläder jag ska packa ner för första veckorna hemma hos mina föräldrar. Klappar lite extra på bokryggarna i hyllorna inför den långa separationen. Klappar ännu lite mer extra på katterna inför den ännu längre separationen. Passar på att ta extra långa duschar, såna där som fyller hela badrummet med vattenånga, så ofta jag kan.

Eftersom jag inte vill gå ner mig helt i hata stambyte-träsket så försöker jag se saker i ett hyfsat positivt ljus:
1. Eftersom jag inte kommer ha något riktigt hem och alla sysslor som hör dit så lär jag få extra mycket tid över till bloggen.
2. Jag misstänker att jag kommer tillbringa en hel del tid på bibliotek, vilket lär göra under för min studiemotivation.
3. Stambytt badrum = no more silverfiskar! Vi har haft så många den senaste tiden att inte ens katterna orkar jaga dem längre.
4. Vi har flyttat runt bokhyllorna en hel del inför bytet av elstammar och jag har insett att det går in säkert en tre bokhyllor till i lägenheten utan minsta problem. Bådar gott inför framtiden.
5. De nya armaturerna vi har fått lyser som solen i jämförelse med de femtio år gamla originalarmaturerna. Vilket betyder att jag äntligen kan försöka mig på det där att läsa i badet som många av er storläsare verkar vara så förtjusta i.

Om ni kan komma på fler fördelar med stambyten (förutom det uppenbara: nytt fräscht badrum och ny spis) så får ni väldigt gärna bidra till listan. Jag misstänker att jag kommer behöva det om några veckor när jag har toktröttnat på att bo i antingen en kappsäck eller i en byggarbetsplats…

Jag klagar inte


När regnet smattrar mot fönsterblecket känns det inte alls särskilt jobbigt att få stanna inne och plugga hela dagen. Speciellt inte när man dels har en snarkande sällskapskatt och dels när litteraturen som ska läsas dessutom är så oerhört intressant.

På bilden syns Stephen Kings ”On Writing – A Memoir of the Craft” som jag läser till skrivkursen och Mary Shelleys ”Frankenstein” och Fred Bottings ”Gothic” som är till den gotiska litteraturkursen.

Vad ska man säga? Jag klagar inte.

Chat noir


Jag har varit sugen på att läsa Nancy Peñas ”Katten och kimonon” sedan den kom ut i höstas. Att jag gillar serier i allmänhet är ingen hemlighet direkt, men det här lät verkligen som en serie precis i min smak: sagoinspiration, svartvita illustrationer, metalitterära inslag, magi, och så katter, katter och åter katter. Eller snarare en katt i en mängd olika skepnader.
Mina förväntningar på ”Katten och kimonon” var med andra ord skyhöga, och jag blev väldigt glad över att precis varenda en av dem infriades.

Det börjar i Japan, med en silkessspinnares vackra dotter och hennes kimono full av katter. Vävaren som tillverkat kimonon älskar henne, en kärlek som slutar i tragedi och med att en katt från kimonon sliter sig fri och försvinner.
Denna mystiske katt blir läsarnas ciceron. Den leder oss via en oceanångare till en kattvänlig Dr Watson och en tjurig Sherlock Holmes. Den för oss vidare till en ung flicka vid namn Alice (då han plötsligt uppvisar ett väldigt brett leende) och tar formen av konstnärens Toulouse-Lautrecs svarta katt i jakten på den kimono där den hör hemma.

Jag vill inte berätta för mycket om denna episodiska lilla historia, men jag måste säga att jag tycker att det här är helt fantastiskt. Peña har en talang för att fånga ansiktsuttryck och stämningar i sina illustrationer, inte minst fångar hon kattens kroppsspråk på pricken hela tiden. Det här är både gulligt och hemskt, vackert och bisarrt i en helt oemotståndlig blandning.

”Katten och kimonon” är ett så fint album att det fick min man, som vanligtvis inte läser särskilt mycket serier, att köpa ett eget signerat exemplar när vi var på SPx11 i våras. Det om något är ett bevis på hur oemotståndligt det här albumet är!

Nancy Peña – Katten och kimonon (Kolik förlag, 2010)

Det ska böjas i tid…

Jag fick besök av mina föräldrar tidigare ikväll. Med sig hade de en massa kartonger med mina gamla prylar (de håller på att förbereder sig för flytt från villa till lägenhet och måste därför rensa) samt en kasse med gamla teckningar och skolarbeten.
Därför kan jag nu med stor stolthet presentera: Bokstävlarnas allra första bokrecension!

”Dårfinkar & Dönickar” är en roman av Ulf Stark som kom ut 1984, två år innan denna recension författades av en liten ettagluttare.

Som bonus kommer här en egenhändigt illustrerad recension (kanske något jag borde börja med igen? En outforskad bloggnisch!):

Gunilla Bergströms ”Alfons och odjuret” kom ut 1978

En förklaring för de som undrar varför jag bloggar så mycket om serier (att bli serietecknare var min högsta dröm som sexåring):

Drömmen om en framtida bloggkatt fanns redan då:

Jag måste säga att katten på bilden är fasligt lik min kära bloggkatt, i allt från de runda ögonen till den ständiga matbesattheten. Hm, betyder det att jag var ett synskt litet barn? Eller att jag, helt omedvetet, gått och skaffat mig just den katt jag drömt om hela livet?

Imorgon ska jag gräva mig igenom en kartong med ungdomsböcker. Det lär bli ett spännande blogginlägg.