Jeanette Winterson

En påskhälsning

IMG_20160325_121224

Jag skickar en påskhälsning till bloggen från ett sunkigt kafé i väntan på den buss som ska ta mig till Rådmansö och påskfirande med familjen.

I vanlig ordning hoppar jag över det där med påskekrim. Lite otajmat har jag precis läst ut Jeanette Wintersons historiska  häxroman The Daylight Gate, annars vore den väldigt passande. Påsk är ju ändå den allra häxigaste högtiden. Istället håller till godo med mellanåldersfantasy och steampunkig urban fantasy. Ungefär som vanligt, med andra ord.

Vad läser ni i påsk?

 

Annonser

Jag behövde ord

lycklignormal”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” är namnet på Jeanette Wintersons självbiografi. Det handlar om hennes uppväxt hos en emotionellt otillgänglig adoptivmor, som lät sin dotter sitta och vänta ute på trappen hela nätterna eller låste in henne i kolkällaren. Som läste hennes brev och dagböcker. Som inte kunde acceptera sin dotters homosexualitet utan försökte fördriva den med hjälp av exorcism. Men det handlar också om språk, om hur den unga Jeanette fann biblioteket och böckerna och orden. Om hur hon kämpade sig till en utbildning. Och om hur svårt det är, trots utbildning och författarframgångar, att lämna det förflutna bakom sig.

”Ett svårt liv kräver ett svårt språk – och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss – ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.”

”Varför vara lycklig…?” är en tung bok om ett utsatt barn och en kvinna som aldrig borde ha blivit mor. Men det handlar också om identitet, om att kunna förstå sig själv och förlåta sina egna brister. Om hur vi påverkas av vår uppväxt långt upp i vuxen ålder.

Det hänvisas mycket till Wintersons stora litterära genombrott ”Det finns annan frukt än apelsiner” i boken. Även den boken var baserad på Wintersons uppväxt, även om den inte var helt självbiografisk. Själv kände jag att jag kanske borde ha läst om ”Apelsiner” inför läsningen av den här boken, för jag insåg snart att jag inte mindes särskilt mycket alls av boken. Vilket är lite synd, för jag misstänker att de båda böckerna tjänar på att läsas ihop.

”Jag behövde ord eftersom olyckliga familjer är sammansvurna i sin tystnad. Den som bryter tystnaden blir aldrig förlåten. Han eller hon blir tvungen att lära sig förlåta sig själv.”

Som alltid i Wintersons böcker är språket fantastiskt. Även i översättning. Hon skriver i boken om hur böckerna blev hennes hem under alla de år hon inte hade något eget hem, och det märks. Hon äger orden. Och hon låter oss kliva över tröskeln, komma in och dela dem med henne. Det är en ynnest som ingen av oss borde tacka nej till.

Jeanette Winterson – Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Bonnier pocket, 2013)