irländskt

Down memory lane

”Faithful Place” är Tana Frenchs tredje bok. Även denna gång är protagonisten en biroll från den förra boken, den hårdföre undercoversnuten Frank Mackey. Han har brutit kontakten med sin familj och alla sina barndomsvänner för länge sen, men tvingas återvända till området han växt upp, Faithful Place, för att hjälpa familjen. Det visar sig att de har hittat en väska som en gång tillhört Franks stora tonårskärlek Rosie. Rosie, som han planerade att rymma till England med men som aldrig dök upp vid den planerade tiden. Rosie, som han inte hört av sen dess men som aldrig lämnat hans tankar.
Vistelsen vid Faithful Place rör upp en mängd gamla sår hos Frank. Och han märker att han får allt svårare att hålla fast vid sin roll som polis när han dras djupare in i händelser som påverkar hela hans familj.

Tana Frenchs Irland är smutsigare och dystrare än någonsin i ”Faithful Place”. Den bild av moderna Dublin som hon målar upp, slitet och illusionslöst i finanskrisens spår, är inget i jämförelse med det Dublin som Frank Mackey växte upp i. För honom var arbetslöshet, alkoholism och misshandel vardagsmat.
Frank är formad av sin uppväxt, men jag har ärligt talat ganska svårt för honom. När han börjar gaffla om kvinnors skönhet som en gåva till männen och liknande vidrigheter vill jag mest ge honom en snyting. Han är en douchebag och om inte French vore en så bra författare så hade jag aldrig orkat läsa en hel bok skriven ur hans perspektiv.

Trots att jag inte tycker att ”Faithful Place” är riktigt lika bra som Frenchs tidigare böcker, så är den ändå klart läsvärd. Inte minst för beskrivningarna av ett urfattigt Dublinkvarter under tidigt åttiotal. De delarna hör till bokens starkaste. Vad gäller gåtan Rosie så tyckte jag att det var alldeles för lätt att lista ut hur det hela låg till. Att inte Frank, erfaren polis som han är, lyckas dra samma slutsatser känns lite märkligt. Men han är ju också ganska insyltad, så han blundar kanske omedevetet för många av sanningarna.

Frenchs senaste roman, ”Broken Harbour”, kom ut för bara några veckor sen. Jag ser fram emot att läsa den så snart den kommer ut i pocket, och nåde den som spoilar handlingen innan dess.

Tana French – Faithful Place (Hodder, 2011)

Gotisk höst: Carmilla

När det pratas vampyrklassiker så nämns Bram Stokers ”Dracula” om och om igen medan en annan klassiker, J. Sheridan Le Fanus ”Carmilla” som kom ut tjugofem år tidigare (1872) har en tendens att glömmas bort. Tyvärr. Långnovellen ”Carmilla” är nämligen en intressant läsning, särskilt i samband med att man läser den långt mer kända ”Dracula”.

Laura är en ung kvinna som bor tillsammans med sin far i ett österrikiskt slott. Efter en droskolycka utanför slottet så tar Laura och fadern hand om en ung adelskvinna, Carmilla, som var inblandad i olyckan. Laura känner genast igen Carmilla från en dröm hon hade som ung flicka och de båda kvinnorna blir snabbt nära vänner. Men Carmilla är ett mysterium som inte bara uppvisar konstiga vanor – som att äta dåligt och sova mycket länge om dagarna, samt att inte gå i kyrkan – hon vägrar också berätta något om sin familj och sitt hem. Medan Carmilla uppför sig alltmer mystiskt så har Laura börjat drömma igen, om att en enorm katt besöker henne om nätterna och biter henne, och hennes hälsa blir allt svagare. Kan detta ha något samband med Carmillas konstiga beteende?

Det mest intressanta med ”Carmilla” är Carmilla själv, en vampyrgestalt som etsar sig fast. Trots att hon är av adlig börd är hon långt ifrån den grymme, aristokratiske skurken som exempelvis greve Dracula representerar. Många kvinnliga vampyrer tilldelas dessutom rollen av den mörka modern som livnär sig på barnblod, en roll som Carmilla unviker. Kanske är det delvis på grund av hennes ungdom, men snarare beror det på de romantiska och sexuella undertonerna som vänskapen med Laura medför. Istället för att axla modersrollen blir Carmilla en vampyrernas femme fatale, som uteslutande koncentrerar sig på unga, kvinnliga offer som hon snärjer med hjälp av vänskap och kärlek.
Laura själv både lockas och äcklas av den vackra Carmilla och hennes närmanden. Här återfinns tydliga abjekta drag i berättelsen, något man kan finna i många vampyrhistorier. Vampyren själv skapar känslan av abjekt, av avsky och äckel, och är ett akut hot mot subjektet, vilket i det här fallet utgörs av den unga Laura.
För en modern läsare är det intressant att många av Carmillas märkliga beteenden – hennes humörsvängningar, matvägran och tendens att sova hela dagarna – är något som var och varannan tonåring uppvisar. Frågan är vad det egentligen säger om dagens ungdomar,som enligt viktorianska mått alltså kan ses som en hel armé av blodsugande vampyrer.

Liksom i ”Dracula” finner vi i ”Carmilla” drag av viktoriansk sensmoral. Den degenererade vampyren måste förgöras för att återupprätta den samhälleliga ordningen. Rationaliteten vinner över det övernaturliga ännu en gång, men Carmilla-gestalten lever vidare i generationer av undersköna femme fatale-vampyrer som fortsätter att samtidigt locka och skrämma oss.

”Carmilla” finns att läsa som gratis e-bok bland annat här och här. Rekommenderas!

J. Sheridan Le Fanu – Carmilla (1872)