hugh howey

Dust to dust

dust Mild spoilervarning för alla som inte har läst, men skulle vilja läsa, ”Wool” och ”Shift”!

Äntligen är Jules tillbaka!

Och Jules är, som ni kanske kan ana, en av karaktärerna i Hugh Howeys postapokalyptiska dystopiska Wool-trilogi. och en av mina favoritkaraktärer. När jag skrev om andra delen ”Shift” så skrev jag att jag saknade Jules i boken och att jag misstänkte att det var skälet till att jag inte älskade boken lika mycket som den första. Hon är en så bra karaktär. Stark och skör, envis och ödmjuk, modig och totalt dumdristig.
Och i trilogins avslutande del, ”Dust”, är hon alltså tillbaka. Och vi är tillbaka i den silo där allt började. men saker och ting är annorlunda nu, och alla de trådar som nystades upp i de första två böckerna börjar knytas samman.
Jag tycker att Howey gör det bra. Han släpper inte de mörka stråk som genomsyrat alla tre böckerna, men han ger oss inte heller ett helt tröstlöst slut. Det är en svår balansgång, men jag tycker ändå att han lyckas. Det är ett bra slut.

Det är väldigt svårt att skriva om Wool-trilogin utan att avslöja för mycket. Mycket av tjusningen i böckerna går ut på att få vara med när världen öppnas mer och mer och etablerade sanningar vänds upp och ner. Det är andlöst spännande att läsa om, men mycket svårt att beskriva utan att förstöra läsupplevelsen för er som har den kvar.
Däremot kan jag, utan att spoila det minsta, skriva: Läs böckerna! Om du är det minsta intresserad av postapokalyps och dystopier så borde du verkligen göra dig själv en tjänst och läsa den här trilogin. Det är den – och du – värd.

Hugh Howey – Dust (Century, 2013)

Tillbaka till silon

shiftDet är omöjligt att skriva om Hugh Howeys ”Shift” utan att eventuellt spoila första delen i hans postapokalyptiska trilogi, ”Wool”, en aning. Så VARNING VARNING!

Att försöka skriva om en bok vars hela handling spoilar boken innan är inte det lättaste. Jag försökte ett antal gånger innan jag gav upp och bestämde mig för att bara hoppa över att beskriva bokens handling. Fördelen med att bokblogga är att man kan göra så. Det finns inga regler för hur man skriver en bloggrecension, och om man som jag avskyr onödiga spoilers så struntar man helt enkelt i att skriva onödiga spoilers.
Hela den här boken är på ett sätt den andra sidan av myntet. Allt vi inte fick reda på i ”Wool”, allt som antyddes och kanske anades men aldrig uttalades, det får vi läsa om här. Det är inte så mycket en uppföljare som ett slags parallell historia och prequel i ett.

Jag är lite kluven inför ”Shift”. Som det så ofta brukar vara när en historia utspelar sig på flera olika tidsplan så är vissa av dem mycket mer intressanta än andra. Och i den här boken är det lite för många tidsplan för min smak. Bitvis blev det ganska rörigt. Jag misstänker att jag kanske inte är helt ensam om att tycka det, eftersom det följer med en tidslinje som hjälp för att hålla koll på vad som händer när.

Jag saknar också Jules, eller någon som hon, i den här boken. En karaktär som man fastnar för ordentligt. Som man hejar på hela vägen. Det finns i och för sig en karaktär som engagerar ordentligt, men det kan bero på att hen var med redan i första boken. Och på en annan aspekt i hens historia, som jag inte tänker avslöja mer om här (men som jag tyckte väldigt mycket om).

”Shift” kändes inte lika beroendeframkallande spännande som ”Wool”, men det är fortfarande Riktigt Bra Postapokalyps. Eller snarare dystopi/postapokalyps om man ska vara petig (och det ska man).
Det ska bli intressant att se hur det hela slutar. Jag tror och hoppas att Howey har några ess kvar i rockärmen och kan slänga in några oväntade twistar i den avslutande delen ”Dust”.

Hugh Howey – Shift (Arrow books, 2013)

Unboxing av julböcker (med katter, givetvis)

När man inte får några böcker i julklapp får man ta saken i egna händer och beställa julklappsböckerna själv. Har man tur får man dessutom sällskap när man öppnar bokpaketet. Ja, det är dags för ännu ett”unboxing with cats”-blogginlägg. Denna gång ville båda katterna vara med.

IMG_20131218_214647

Otålig Dogge i väntan på att paketet ska öppnas.

IMG_20131218_214722

Strumpan ville mest slicka på paketet.

IMG_20131218_214748

Jag lyckades ta ett foto i det ögonblick när Strumpan slutade tvätta paketet och började tvätta Dogges svans. Dogge gör sin bästa ”We are not amused”-min.

IMG_20131218_214817

När snörena är uppklippta blir det ännu mer spännande.

IMG_20131218_214852

Som vanligt är kartongen mycket mer intressant än böckerna inuti.

IMG_20131218_214917
Slutar med en bild som får mig att utbrista ”Naaaawww!” varje gång jag ser den. På sista tiden har katterna blivit mycket bättre vänner än de varit förut, vilket bland annat yttrar sig i att Strumpan får tvätta Dogge i ansiktet utan att han blir sur och ska brottas.

Vad paketet innehöll?
40% postapokalyps i form av Hugh Howeys ”Shift” och ”Dust” samt 60% serier i form av ”Justice League Dark vol 1”, ”Serenity” och ”Black Orchid”.
Det borde väl räcka som julläsning för min lediga vecka som börjar på fredag?

Postapokalyps när den är som bäst

woolFör Jules är världen en silo. Hon är född i silon, tillbringar sina dagar med att laga generatorer och andra mekaniska föremål och när hon dör kommer hennes kropp att läggas i komposten för att bli näring till silons odlingar. Om hon inte väljer eller tvingas att lämna förstås. Det är något som det helst inte pratas om, att vissa personer begår brott så grova att de tvingas ut ur silon för att de i den ödsliga och dödliga landskap som omger det. Att vissa personer väljer att självmant väljer att lämna silon talas det ännu mindre om.
När Jules blir erbjuden tjänsten som silons sheriff blir det svårt för henne att inte tänka på de som valt att lämna, då hennes föregångare Holston hör till dem. Jules vet att det är farligt att snoka, farligt att ställa fel sorts frågor. Men när hon börjar nysta i Holstons död hittar hon svar på frågor hon aldrig ens funderat på att ställa, som vänder hela hennes liv upp och ner.

Hugh Howeys ”Wool” är ett fint exempel på när postapokalypsgenren är som allra bäst. Sträckläsningsframkallade spännande, men med en samhällskritisk udd. Att ”Wool” dessutom innehåller flera riktigt intressanta, nyanserade och i vissa fall oerhört badass kvinnliga karaktärer är väldigt välkommet. Särskilt om man har läst flera postapokalyptiska romaner som knappt innehåller en enda namngiven kvinnoroll över huvud taget.

Jag vill inte berätta för mycket om handlingen i ”Wool”. Jag får ju själv allergiska utslag och aggressiva utbrott av oförsiktiga spoilers, så jag tänker inte knysta om hur många lager berättelsen har eller spekulera i hur de andra två delarna av trilogin kan tänkas vara. Istället tänker jag uppmana er att läsa boken, i synnerhet om ni liksom jag fascineras av postapokalyptiska scenarion och vad som händer med mänskligt beteende i extrema situationer. Ni kommer inte att ångra er.

Hugh Howey – Wool (Arrow books, 2013)