holly black

Vampyr-YA med bett

coldestgirlDet känns som att det bara var en fråga om tid innan Holly Black, drottningen av YA-urban fantasy, skrev en vampyrroman. Och det är ingen som helst överrasking att hon gör det bra.
För några år sen läste jag och gillade Blacks novell ”The Coldest Girl in Coldtown”, som inledde vampyrantologin ”Vampires – the Recent Undead”. Novellen ligger till grund för den här romanen, som jag varit nyfiken på sedan jag fick höra att den skulle ges ut.

Tana vaknar efter en vild fest och upptäcker att alla andra på festen blivit dödade av vampyrer. Alla utom hennes odräglige expojkvän, som blivit biten och lämnad i ett sovrum tillsammans med en fastkedjad och till synes galen vampyr. Tana lyckas befria båda två, men misstänker att hon själv blivit smittad av vampyrerna som dödat hennes skolkamrater. De tre gör det enda de kan för att överleva: de beger sig till Coldtown, en muromgärdad stad där vampyrer, smittade och frivilliga offer stängts in tillsammans. En stad där strategiskt utplacerade kameror spelar in vampyrernas dekadenta leverne och visar upp det som underhållning för de uttråkade massorna.

Det är svårt att skriva vampyr-YA och göra något nytt. Jag tycker ändå att Black lyckas med att tillföra något nytt i och med Coldtown och hela dokusåpaaspekten. Men då och då faller historien in i lite väl välkända spår, och för den som överdoserat på vampyrfiktion kan det kännas lite synd.
Tana känns som en ganska typisk Black-hjältinna. Hon är något av en outsider, är bra på att ta hand om sig själv och kan till och med besegra en vampyr i ett slagsmål. Jag gillar att Blacks protagonister alltid är ganska trasiga. De är självständiga och kan sparka rumpa, men de är långt ifrån perfekta.

Allt som allt är ”The Coldest Girl in Coldtown” en bra bok som lyckas tillföra lite friska vindar i en ganska stagnerad genre. Inte riktigt i samma klass som Blacks Tithe-trilogi, men klart bättre än den genomsnittliga vampyrromanen. Rekommenderas för alla som söker nya, spännande vampyrböcker att sätta tänderna i (pun intented).

Holly Black – The Coldest Girl in Coldtown (Orion books, 2013)

Tre på tre: Ironside

ironsideDen tredje och avslutande delen i Holly Blacks ”Modern Faerie Tales”-trilogi heter ”Ironside”. I och med att boken handlar så mycket om Kaye från första boken ”Tithe” så utfärdar jag en STOR SPOILERVARNING för alla som inte har läst den.

Kayes liv är minst sagt kaotiskt. Hon har svårt att hitta tillbaka till sitt gamla liv efter allt som hände i ”Tithe” och efter att hon fått veta att hon egentligen är en pixie, en bortbyting i människoskepnad. Hon har dåligt samvete för hur hennes bäste vän Corny drabbats av faeintrigerna och hon har dåligt samvete för den ”riktiga” Kaye, som kidnappades som barn och som levt i the seelie court sedan dess. Dessutom är saker med Roiben komplicerade, och blir ännu mer komplicerade när han ger henne ett omöjligt uppdrag som hon behöver klara av för att kunna bevisa sin kärlek.

Handlingen i ”Ironside” binder ihop de två första delarna i trilogin. Kaye är återigen huvudkaraktär, men flera av karaktärerna från ”Valiant” dyker upp i boken i mer eller mindre viktiga roller. Det känns som en värdig avslutning på en riktigt bra trilogi. Precis som i de första två böckerna så är Blacks urban fantasy skitig och mörk, och hon väjer inte för att försätta sina karaktärer i riktigt jobbiga situationer. En utmärkt kontrast till romantiken som ändå sipprar fram mitt i allt det mörka.
Jag fastnade aldrig riktigt för Corny i första boken, men här blir han snabbt en av mina favoriter. Man kan inte annat än att hålla tummarna för att han ska klara sig igenom alla problem han och de andra blir tvungna att tampas med.

”Ironside” var den tredje och sista boken i min tre på tre-utmaning, som därmed är avklarad. Jag är väldigt glad att utmaningen gjorde att jag äntligen kom mig för att läsa den här trilogin efter att ha tänkt på saken i åratal. Jag kan verkligen rekommendera böckerna, särskilt till alla som gillar urban fantasy och YA. Det här hör till det absolut bästa inom genren.

Hur har det gått för er andra i tre på tre-utmaningen? Är ni klara? Eller kom ni av er innan ni ens läst ut första boken?

Holly Black – Ironside (Simon & Schuster, 2007)

Tre på tre: Valiant

ValiantAndra delen i Holly Blacks trilogi ”Modern Faeirie Tales” (och min andra tre på tre-bok), heter ”Valiant”. Jag blev väldigt förtjust i den första delen och hade höga förväntningar inför denna andra bok, som enligt säkra källor skulle vara ännu bättre. Jag blev inte besviken.

I ”Valiant” får vi lära känna Val, en sjuttonåring som rymmer till New York efter att ha blivit sviken av två av de personer som står henne närmast. Hon drar planlöst runt i staden tills hon av en slump lär känna några hemlösa ungdomar. Lolli, Dave och Luis har bosatt sig på en övergiven tunnelbaneplattform och livnär sig på att sälja saker som Dave hittar i containrar. Och på de ärenden Luis gör åt trollet Ravus, en av de få fae som står ut med järnstanken i den stora staden. Självklart dröjer det inte länge innan även Val dras in i fae-världen med dess dödliga intriger och dödliga lockelser i form av fae-drogen Never.

”Valiant” är ett slags fristående uppföljare till ”Tithe”. Den som längtar efter att återstifta bekantskapen med Kaye och Roiben får snällt vänta till den sista delen i trilogin, ”Ironside”, för de båda gör bara ett kort gästframträdande i boken.
Jag gillar greppet att helt byta perspektiv i andra boken. Jag gillar Kaye, men frågan är om jag inte gillar Val lite mer. Hon är inte lika full av självförtroende, lika streetsmart, som Kaye. Hon är mer utsatt. Mer … mänsklig. Och hon har mer att förlora, men hon satsar ändå allt hon har.

När jag hade läst ut ”Valiant” blev jag lite fundersam över varför boken fått så många negativa recensioner på Goodreads, eftersom jag tyckte att den var grymt bra. Jag hade inte räknat med den amerikanska moralismen. Här följer en kort lista över saker som folk förfasar sig över i sina recensioner av boken (SPOILER ALERT, markera den vita texten om du vill läsa ändå):
1. Svordomar används
2. Droger används
3. Val rakar av sig håret (”CRAZY”)
4. Vals kille har sex med hennes mamma
5. Det finns hemlösa ungdomar i boken som lever i misär
6. Val lär sig använda svärd
7. Det dör folk (fae)
8. intressant nog så hittar jag väldigt få invändningar mot att Val blir ihop med ett troll, men jag antar att de som förfasat sig så över hennes snaggade huvud inte läst så långt fram i boken att de hunnit dit
Det är faktiskt skrattretande hur otroligt provocerade vissa personer verkar bli av att läsa om ungdomar som knarkar, svär, stjäl och rymmer hemifrån. Som om det inte är något som händer precis hela tiden. Jag för min del är väldigt förtjust i Blacks tendens att skriva om nergångna urbana miljöer och likaledes nergångna ungdomar. I ”Valiant” gör hon det bättre än någonsin.

Min enda invändning mot boken är att jag, efter att ha läst både ”Tithe” och xserietrilogin ”The Good Neighbors”, tyckte att det var lite för lätt att lista ut hur allt skulle sluta. Vilket inte betyder att det inte är spännande. Jag erkänner villigt att jag satt och hetsläste de sista sidorna på tunnelbanan på väg till jobbet, för att jag inte kunde släppa boken. Och om det inte är ett utmärkt betyg till en bok, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det.

Holly Black – Valiant (Simon & Schuster, 2005)

Tre på tre: Tithe

titheFörsta boken i min tre på tre-utmaning är första delen i Holly Blacks Modern faerie tale-trilogi, ”Tithe”. En trilogi jag har tänkt läsa i åratal och som jag nu äntligen kommit mig för att ta tag i.

Kaye lever ett kringflackande liv med sin mor, som försöker slå igenom som sångerska i ett rockband. Efter att ha blivit attackerad av en av sina egna bandmedlemmar beger sig mor och dotter till New Jersey, där mormodern har ett hus och där Kaye tillbringat stora delar av sin barndom. Det dröjer inte länge innan Kaye hittar tillbaka till gamla vanor och gamla vänner. Bara det att en del av vännerna inte är mänskliga … Och när Kaye på väg hem från en fest stannar för att hjälpa en ung man som har blivit dödligt sårad så dras hon in i en uråldrig strid mellan två fae-kungadömen.

Det finns många paralleller mellan ”Tithe” och ”The Good Neighbors” (som jag skrivit om här och här). Inte bara uppenbara sådana, som att båda bokserierna är urban fantasy-YA som handlar om fae. Protagonisterna i de båda bokserierna, Rue och Kaye, har också mycket gemensamt. De är båda självständiga tjejer med komplicerade familjeförhållanden och en olycklig benägenhet att dras till problematiska killar.

Jag gillar verkligen miljöerna i ”Tithe”. Det är inga bedårade sagoskogar som befolkas av fae, utan smutsiga förortsdiken fulla av krossade glasflaskor. Kayes liv är varken glamoröst eller idylliskt. Hon har hoppat av skolan för att leverera kinamat på heltid och dra in de pengar som hennes oansvariga mamma inbillar sig att de inte behöver. Om det är någon som förtjänar lite magi i sitt liv så är det verkligen Kaye.

”Tithe” är riktigt bra urban fantasy. Den påminner mig en del om Emma Bulls ”War for the Oaks”, vilket är något av det bästa jag läst i genren. Jag hoppas verkligen att nästa del i trilogin kommer att hålla samma höga kvalitet.

Hur går det för er andra som är med i tre på tre-utmaningen? Har ni hunnit läsa er första bok än?

Holly Black – Tithe (Simon Pulse, 2004)

Höstens första stora bokbeställning

IMG_20130910_121851

Höstens första ordentliga bokbeställning är här! Jag måste säga att jag är mycket nöjd med innehållet:
1. Laura Kasischke – The Raising. Nästa bok vi ska läsa i EMK är en akaporrspökhistoria och verkar således vara en alldeles utmärkt höstbok. För att inte tala om en utmärkt EMK-bok.
2. Brian K. Vaughan & Fiona Staples – Saga vol. 1. Den här serien har hyllats till månen och tillbaka av i princip alla serienördar jag känner. Enligt säkra källor är det en av de bästa serier som gjorts den här sidan millennieskiftet.
3. (Skymd bakom missnöjd katt som undrar varför jag lagt saker på hans nya fina kartong)
Holly Black – The Coldest Girl in Coldtown. En bok jag längtat efter sedan jag läste Blacks novell med samma namn. Vampyr-YA med en twist.

Ej med på bilden, men förhoppningsvis i min ägo inom några dagar:
4. Margaret Atwood – MaddAddam. Sista delen i Atwoods dystopiska SF-trilogi som inleddes med ”Oryx & Crake” och fortsattes av ”The Year of the Flood”. Topp tre av årets mest efterlängtade böcker (efter Gaiman och Tartt, givetvis)!

Har ni köpt några bra böcker på sista tiden?

Mer fae fantasy

kithEfter att jag läst första volymen av Holly Blacks och Ted Naifehs grafiska roman ”The Good Neighbors” dröjde det inte många dagar innan jag kastade mig över andra och tredje delen.
I dessa två böcker, med undertitlarna ”Kith” och ”Kind”, får vi fortsätta följa Rue i hennes kamp att komma tillrätta med sin identitet som hälften människa och hälften fae. Redan i andra boken börjar fae ta över staden. Klängväxter täcker husen, monster gömmer sig i skuggorna och flera av Rues vänner börjar bete sig märkligt.
Kommer hon att tvingas att välja sida?

kind
Jag vill återigen poängtera att ”The Good Neighbors” är en riktigt bra serie. Spännande, fantasieggande, snygg och bitvis ganska oförutsägbar. Black väljer sällan de mest upptrampade stigarna när hon ska berätta sin historia, något som verkligen uppmärksammas för läsare som har läst rätt mycket urban fantasy.

Jag gillar att Rue är så cool och handlingskraftig. Visst har hon sina svaga sidor (som att envisas med att fortsätta vara ihop med pojkvännen trots att han är en total skitstövel), men det gör henne bara lättare att tycka om. I stort är hon befriande självständig och oberoende. En sån där protagonist som man längtar efter när man överdoserat på mjäkiga urban fantasy-”hjältinnor” som tillbringar hela sin vakna tid med att tråna efter vampyrhunkar.

Holly Black & Ted Naifeh – The Good Neighbors, vol 2: Kith (Graphix, 2009)
Holly Black & Ted Naifeh – The Good Neighbors, vol 3: Kind (Graphix, 2010)

Tre på tre 2013

Nu är det dags att anmäla intresse för alla som vill vara med i Pocketlovers Tre på tre-utmaning 2013!
En lagom stor utmaning där man under tre månader ska läsa tre böcker utifrån ett eget valt tema. Det kan vara en trilogi eller tre böcker av samma författare, men lika gärna tre böcker som skrivits under 1930-talet, tre svenska klassiker eller tre böcker med katter på omslaget. Det är helt upp till en själv att välja tema.

Förra året lästa jag Cornelia Funkes ”Bläckhjärta”-trilogi som jag tyckte mycket om. Det blir en trilogi för mig även i år, nämligen Holly Blacks Modern Faerie Tales-böcker som jag skrev att jag verkligen borde läsa härom dagen. Jag börjar med ”Tithe” i september, fortsätter med ”Valiant” i oktober och avslutar med ”Ironside” i november.
Ska ni vara med i utmaningen och vad ska ni i så fall läsa?

Fae fantasy

goodneighborsRues mamma är försvunnen och hennes pappa har dragit sig undan från hela världen, inklusive sin egen dotter. Och Rue själv har börjat se saker. Saker som inte borde finnas, varelser som inte borde kunna existera. Som om det existerar en dold värld parallellt med vår egen.
När Rue börjar undersöka moderns försvinnande på allvar så får hon reda på familjens mörka hemlighet: hennes mor tillhör fae och hon själv har faeblod i sig. De märkliga varelser hon har sett är med andra ord verkliga. Och Rues liv är på väg att förändras totalt.

Jag har fortfarande inte läst Holly Blacks ”Modern Faerie Tales”. Ingen aning om varför. Jag gillar det jag hittills läst av Black och jag gillar den här faerie-urban fantasy hon målar upp i den grafiska romanen ”The Good Neighbors, vol 1: Kin” tillsammans med tecknaren Ted Naifeh. Vilket måste innebära att jag verkligen borde läsa ”Tithe” snarast, va?

faeBlacks urban fantasy gör sig väldigt bra i tecknat format. Jag gillar Rue och jag gillar den värld hon motvilligt dras in i. Jag gillar även Naifehs tecknarstil och det faktum att hela boken går i gråskala. Vissa typer av berättelser gör sig i bäst i dämpade färger.

Jag är glad att jag av en slump hittade boken bland de återlämnade böckerna på biblioteket och impulslånade hem den för att ha något att läsa på pendeltåget. Nu känner jag att jag måste lägga vantarna på de två återstående delarna snarast.

Holly Black & Ted Naifeh – The Good Neighbors, vol,1: Kin (Graphix, 2008)

Vampyrnoveller en masse

Det är svårt att recensera antologier. Eftersom de består av bidrag från många olika författare så är de alltid väldigt ojämna, även om de som i de här fallet har en ganska tydlig gemensam nämnare – vampyrer.
Antologin ”Vampires: The Recent Undead” är sammanställd av Paula Guran och innehåller vampyrnoveller skrivna på den här sidan millennieskiftet. Alla författare presenteras kort av Guran, en presentation som i ärlighetens namn mest består av superlativ och uppräkningar av eventuella priser/nomineringar som författaren erhållit.

En av de starkaste novellerna är den som inleder boken, Holly Blacks ”The Coldest Girl in Cold Town”. En vampyrhistoria som inkluderar coming of age, olycklig kärlek, politik och dokusåpor. En novell som känns uppfriskande och sorglig på en och samma gång.

En annan favorit är Karen Russells ”Vampires in the Lemon Grove”. Det handlar om livströtthet, om törst och om att få kärleken att räcka i hundratals år. Jag gillar särskilt att Russell på ett kreativt sätt återuppfinner vampyrmyten samt hur mänskliga hennes vampyrer är.

En vampyrantologi med noveller från 2000-talet är väl ingenting utan ett bidrag från Charlaine Harris? Hennes novell heter ”Dahlia Underground” och utspelar sig under och efter den sjunde Sookie-boken ”All Together Dead”. I huvudrollen möter vi en vampyr som i början av novellen föraktar människor, men vars fördomar snart kommer på skam. En underhållande novell som främst borde tilltala de som läst böckerna om Sookie.

Till de mindre bra bidragen hör Susan Sizemores ”Dancing With the Star”. Romancesmörja proppfull med klichéer. Dessutom med ett väldigt långt kursiverat stycke som ska beskriva något slags sanndröm. Riktigt smetigt.

Ett annat bottennapp var Rachel Caines ”Dead Man Walking”. Caine introducerar inte sina karaktärer alls utan kastar bara in läsaren i historien, och för någon som jag som inte har läst Caines vampyrböcker blir det hela obegripligt. Inte för att jag tror att jag kommer att läsa böckerna, jag störde mig väldigt på det påklistrat humoristiska tonfallet.

Många av novellerna i ”Vampires: The Recent Undead” är underhållande för stunden, men lätt glömda. En av de som stannade kvar var Charles de Lints ”Sisters”, som handlar om hur ensamt det är att vara vampyr, särskilt om man råkar vara tonåring. En vacker och sorglig historia om syskonkärlek.

”Vampires: The Recent Undead” är väl värd ett köp för litterära fangbangers. Här finns en hel del guldkorn, och trots att alla novellerna inte håller samma höga nivå så är det lätt att bläddra förbi de som inte faller en på läppen. Över 400 sidor vampyrnoveller borde ändå räcka åt den mest hungriga vampyrfantasten.

Paula Guran (ed) – Vampires: The Recent Undead (Prime books, 2011)