hillary jordan

Nere i gyttjan

mississippiNär Henry McAllister köper en gård i Mississippi-deltat är det en dröm som går i uppfyllelse. Men hans hustru Laura avskyr gårdens avskilda läge, leran, primitiviteten och sin rasistiske svärfar som hon tvingas passa upp på hela dagarna. När så Henrys yngre bror Jamie återvänder från kriget ställs saker på sin spets. Inte bara för att Laura känner sig allt mer attraherad av sin svåger, utan även för att Jamie tillbringar väldigt mycket tid med en annan veteran, Ronsel. Ronsel är svart och de två unga männens spirande vänskap ses inte på med blida ögon av omgivningen.

Hillary Jordans ”Mississippi” är en imponerande debut. Intressanta karaktärer, spännande miljöer och bra språk (i bra översättning). Jordan beskriver de rasistiska strukturerna i amerikanska södern på 1940-talet ur flera olika synvinklar. Allt från den närmast likgiltiga vardagsrasismen som Laura utsätter hushållerskan Florence för till gamle McAllisters mycket uttalade och utstuderade rasistiska beteende.

Jag har alltid varit förtjust i böcker där du redan från första kapitlet får veta om att det kommer att ske en tragedi. Det är vägen dit som är det intressanta. Särskilt när en författare är så skicklig som Jordan på att lägga upp sin historia, så att läsarna får följa med på varje steg mot den oundvikliga undergången.

Jag tänkte mycket på Doris Lessings ”Gräset sjunger” när jag läste ”Mississippi”. I båda romanerna blir stadsflickor ofrivilligt farmarhustrur och kastas in i en mycket obekväm miljö där de genast vantrivs. En miljö där rasismen frodas och det olyckliga slutet är ofrånkomligt. Lessings bok är dock mycket mer oresonlig än Jordans. I jämförelse med den gård som makarna Turner bor på framstår Mudbound som ett under av bekvämlighet och civilisation.

Apropå Mudbound förresten, så finner jag det helt obegripligt varför inte det svenska förlaget behöll den titeln. ”Mudbound” är inte bara ett perfekt namn på gården, utan även en mycket bättre titel än det intetsägande ”Mississippi”. Sen när behåller man inte egennamn i en översatt titel?

Hillary Jordan – Mississippi (Månpocket, 2013)