grant morrison

Seriesöndag: Arkham Asylum

Grant Morrisons och Dave McKeans ”Arkham Asylum” är en klaustrofobisk, blodig och märkvärdigt vacker gotisk skräckhistoria i serieformat.
Den utspelar sig i ett av fiktionens mest kända sinnessjukhus, Arkham Asylum for the Criminally Insane, dit Batman tvingas bege sig då de intagna, tagit över sjukhuset med personalen som gisslan. Men när Batman väl är på plats inser han snart att det inte bara handlar om att försöka frita gisslan från Jokern och de andra intagna. Han tvingas att konfronteras med Arkham Asylums mörka historia och med sina egna inre demoner.

Dave McKean är en av de allra skickligaste serietecknarna jag vet. Eller tecknare och tecknare, han är snarare en konstnär vars stämningsfulla målningar alltid är en fröjd att skåda.
I ”Arkham Asylum” har McKean teamat upp med Grant Morrison, en författare vars seriemanus alltid är intressanta. Tillsammans har de skapat en symboltyngd och skuggbemängd historia, där vi får möta en Batman full av tvivel och ångest. En Batman som när allt kommer omkring har mer gemensamt med de intagna på sjukhuset, med sin nemesis Joker, än med de vanliga människor han försöker beskydda.

Den utgåva av serien som jag äger kom ut till seriens femtonårsjubileum 2004. Den innehåller en mängd bonusmaterial, bland annat en bilaga med manus och kommentarer som förklarar många av de symboler och detaljer som annars kan gå läsaren förbi, samt information om en del borttagna scener. En utgåva jag verkligen kan rekommendera för den som blir sugen på att läsa ”Arkham asylum”.

Grant Morrison & Dave McKean – Arkham Asylum: 15th anniversary edition (DC comics, 2004)

Batmanbonanza


Min nya grej är tydligen att spela och läsa sådant som är relaterat till varandra. Jag gjorde det i början av sommaren med The Witcher 2 och Andrzej Sapkowskis ”The Last Wish”, jag har gjort det tidigare med Metro 2033. För tillfället är det Batman som gäller. Jag svär mig igenom bossfajterna i Batman: Arkham City samtidigt som jag har börjat läsa Grant Morrisons ”Arkham Asylum” (och ja, jag har redan spelat spelet med det namnet). Nu känner jag verkligen att det är hög tid att gå och se The Dark Knight Rises” på bio, så att jag kan tillgogose mitt läderlappsbehov i alla tänkbara format.

Psykedelisk serietripp

Greg Feely är en mycket ensam och mycket sorglig man. Det enda av substans i hans liv är hans katt och hans porrberoende. En dag kommer han hem och hittar en naken kvinna i sin dusch, en kvinna som berättar för honom att han egentligen är Agent Slade, medlem i den ytterst hemliga organisationen The Hand. En organisation som försöker förhindra en allt mer kaosartad värld från att falla i bitar.

”The Filth” är en bisarr, grotesk, psykedelisk serie. Märkligare och på många sätt mörkare än något annat jag har läst av Grant Morrison. Men samtidigt också väldigt rolig på ett ganska twistat sätt. Jag menar, en av karaktärerna är en superintelligent mordisk chimpans som också är en före detta KGB-agent. Och som sköt JFK. Och då har jag inte ens nämnt delfinerna …

Det är svårt att genrebestämma ”The Filth”. Den är en del cyberpunkig SF, en del splattrig grotesk, en del klaustrofobisk psykologisk mardröm, en del tragisk antihjälteskildring, en del skamlös underhållning och en del metalitterär abstraktion. Det är förrvirrande och förförande, obehagligt och roligt. Samt omöjligt att försöka beskriva i skrift.

Kapitlen om ”The Pornomancer” gör till de bästa. En twistad SF om en megalomanisk porrkung och en genmanipulerad porrstjärna vars supersperma hotar världens kvinnliga befolkning. Jag gillar också delarna som handlar om Paperverse, en verklighet befolkad av superhjältar, sammankopplade med vår verklighet. En ironisk berättelse om vad det innebär att vara hjälte.

”The Filth” är som sagt mycket svår att beskriva. Men ett måste för den som gillar sina serier åt det mer bisarra hållet. Själv gjorde den mig mycket sugen på att läsa Grant Morrisons ”The Invisibles”, en serie jag märkligt nog aldrig har kommit mig för att börja läsa trots att jag har tänkt göra det i åratal.

Grant Morrison m.fl – The Filth (Vertigo, 2004)