denise mina

Tillbaka till Glasgow

I ”The Dead Hour” är den unga journalisten Paddy Meehan tillbaka och numera jobbar hon nattskiftet. Det innebär att hon nätterna igenom åker runt i Glasgow till diverse brottsplatser och olycksplatser som hon hoppas ska leda till en story intressant nog att hamna i tidningen. En natt hamnar Paddy i stans finare förorter efter ett klagomål om störande ljud från grannarna. Polisen verkar inte se något misstänkt och lämnar snabbt platsen, och Paddy följer deras exempel. Händelsen skulle snart vara bortglömd om det inte vore för två saker. För det första mördas den kvinna som bor i huset de besökte någon gång under natten. För det andra fick Paddy en femtipundssedel för att hålla tyst. En sedel hotar att omintetgöra hennes spirande karriär om hon lämnar in den till polisen, men som också kan innehålla viktiga ledtrådar om vem mördaren är.

”The Dead Hour” är Denise Minas andra bok om Paddy Meehan. Det Glasgow som Mina skildrar är fortfarande hårt, kallt och skoningslöst mot sina utsatta. Paddy kämpar fortfarande med vikten och med att bli erkänd på jobbet, även om hon har en smula lättare med den andra punkten i den här boken. I den första boken, ”The Field of Blood”, vistades vi i Glasgows allra fattigaste delar. I den här boken har vi förflyttat oss till de finare förorterna, som visar sig dölja lika många mörka hemligheter.

Jag gillar uppbyggnaden av storyn i ”The Dead Hour”. Vi får som läsare veta ganska mycket om mordfallet redan från början och får dessutom följa flera inblandade parallellt med Paddys historia. Det gör att boken inte känns som en typisk intrigdriven deckare, där hela poängen är ett stort avslöjande av vem mördaren är på slutet. Det blir faktiskt mer spännande att följa Paddy när vi som läsare hela tiden är steget före.

Något annat jag gillar är att det känns som att Paddy fått lite mer självförtroende, lite mer skinn på näsan. Hon bantar fortfarande konstant, men hennes familj behandlar henne bättre. Vilket inte är så konstigt, då hon är den enda med fast inkomst. Något som gör hela historien med femtiopundssedeln extra jobbig, då så mycket pengar skulle göra stor skillnad för Paddy och hennes familj om hon kunde behålla pengarna.

Mina är bra på att skriva om utsatta människor, oavsett om det handlar om fattiga barn eller sönderknarkade partytjejer. Det är de delarna som bränner till mest, som stannar kvar efter läsning. Synd bara att det måste till en deckarhistoria också, för om Mina skulle satsa på att skriva mörka psykologiska skildringar i stil med JCO tror jag att hon skulle kunna bli ungefär hur bra som helst.
Denise Mina – The Dead Hour (Bantam press, 2006)

Paddy och dieterna

Jag läser Denise Minas andra bok om Paddy Meehan, ”The Dead Hour” och lider med wee Paddy. Hon har nämligen inte gett upp tanken på att gå ner i vikt och provar på diet efter diet, den ena äckligare än den andra. I förra boken försökte hon klara sig på hårdkokta ägg och grapefrukt, en klassisk åttiotalsdiet som var dömd att misslyckas så snart hon konfronterades med lagad mat. I den här boken går hon runt med kalla kokta bakpotatisar i handväskan och äter kalla bönor direkt ur burken, något som ger henne fruktansvärda gaser. Paddy jobbar nattskiftet och knarkar socker och koffein för att hålla sig vaken, vilket ger henne ständigt dåligt samvete. Inte blir saken bättre av att hon äter middag mitt i natten vid ”the death-burger van”:
”The only thing he didn’t deep fry was the mugs of tea and coffee. Everything else, from fish fingers to frozen pizzas, went into the bubbling mess, creating an aromatic aura that radiated fifty yards downhill to the main road.”

Paddy Meehan har det inte lätt. Om böckerna om henne utspelats idag hade hon förmodligen försökt sig på LCHF – och misslyckats även där. Själv hoppas jag att Paddy ska slippa alla bantningskurer i nästa bok, att hon ska inse att hennes smarthet och vassa tunga är långt mycket viktigare än hennes klädstorlek. Hon är värd det.

Kors i taket

Inte nog med att jag har varit på biblioteket och lånat en bok som inte är kurslitteratur, jag har dessutom gått och lånat en deckare. Kors i taket indeed!
Orsaken till att jag lånade boken stavas sommarlån. Förhoppningsvis är risken för förseningsavgifter ganska låg när jag får ha boken hemma i två hela månader.
Att jag lånade hem Denise Minas ”The Dead Hour” beror på att jag faktiskt är ganska sugen på att återstifta bekantskapen med Paddy Meehan och hennes slitna Glasgow-miljöer. Dessutom har jag hört ryktas om att det läses rätt många deckare på somrarna i det här landet, så jag tänkte försöka mig på saken själv för en gångs skull.

Har ni gjort några sommarlån i år?

Fobiska duellen: The Field of Blood

Det var Denise Mina som drog igång det hela. Mina i sig är visserligen helt oskyldig, men det var en kommentar från mig hos Helena om kommande Mina-böcker som drog igång hela den fobiska duellen (som alltså går ut på att jag ska läsa deckare och Helena ska läsa fantasy). Det var med andra or inte det minsta svårt att välja var någonstans jag skulle börja när jag väl satte tänderna i utmaningen.

”The Field of Blood” utspelar sig i Glasgow, tidigt 1980-tal. Det är kallt, mörkt och dystert och då syftar jag inte bara på vädret. När en liten pojke försvinner från sitt hem och senare hittas mördad skakas stadens befolkning. Inte minst då bevisen pekar på att två andra pojkar i tioårsåldern har utfört dåden.
För Paddy Meehan, vår aspirerande journalist till protagonist, kryper mordet obehagligt nära. En av pojkarna är släkt med hennes fästman och till hör samma katolska minoritet. Men att utnyttja denna koppling skulle för Paddy betyda att hon riskerar att frysas ut av hela sin familj och sina vänner.

Denise Minas Glasgow är så långt ifrån idylliska myspysdeckare man kan komma. Det är en hård värld, ärrad av politiska konflikter, arbetslöshet och extrem fattigdom. Paddy Meehan är en teoretiskt sett ganska otippad protagonist, vilket är skälet till att hon är så perfekt i rollen. Hon är en ung katolsk familjeflicka med vacklande tro, som ständigt kämpar med vikten och med sitt dåliga självförtroende. Hon tvivlar inte på att hon är minst lika smart som någon av de riktiga journalisterna på tidningen, men det gäller ju att få alla andra att inse den saken.

Parallellt med wee Paddy Meehans historia så får vi följa en annan Paddy Meehan, hennes släkting som fänglades för mord i slutet av 1960-talet och som anklagades för att ha sålt information till östtyska kommunister. Dessa kapitel, med den äldre Paddy Meehan, är delvis verklighetsbaserade förklarar Denisa Mina i slutordet. Dessa inslag skulle kunna kännas överflödiga om de hade varit i händerna på en annan författare, men istället ger de romanen en extra politisk skärpa och den yngre Paddy Meehan en intressant roll att förhålla sig till. Mina är oerhört skicklig på att skildra misären i Glasgows allra mest utsatta områden utan att någonsin slå över i misärporr eller romantisera utsattheten.

Den enda invändning jag egentligen har mot ”The Field of Blood” är själva mordhistorien. Visst är den obehaglig, barn som mördar andra barn är alltid ett blodisande tema i sig. Men är den inte lite väl förutsägbar? Jag tyckte det var fånigt lätt att lista ut hur allt låg till och irriterade mig sedan en del på att den vanligtvis så skärpta Paddy inte gjorde samma sak. Men det är mitt ständiga problem med deckare och kriminalromaner, att jag tycker att själva brottsutredningen är ganska långtråkig. Den är mest ett nödvändigt ont som jag genomlider för att få läsa om intressanta karaktärer och spännande miljöer.

Denise Mina har med andra ord inte riktigt frälst mig. Jag gillade ”The Field of Blood” mycket, trots deckarinslagen, men är fortfarande inte övertygad om att genren i sig är något för mig. Denise Mina tänker jag däremot definitivt läsa mer av, hon befinner sig numera (tillsammans med bl.a Gillian Flynn och Andrew Taylor) i den hett eftertraktade kategorin ”Författare jag gillar trots att de skriver deckare/kriminalromaner”.
Edit: Stringhyllan påminde mig om att Tana French självklart har en plats i denna kategori!

Denise Mina – The Field of Blood (Bantam books, 2005)

Fobisk duell: En hög deckare

Det ligger en hög deckare på mitt tillfälliga nattduksbord i föräldrahemmet. En hög deckare. Det är ingenting jag någonsin trodde jag skulle skriva, men ska litterära fobier utmanas så är det lika bra att göra det ordentligt!

Helena har alltså lånat mig Denise Minas ”The Field of Blood”, Elly Griffiths ”Fliuckan under jorden” och som en extra bonus; Tony Strongs ”The Death Pit” (tortyr, våld och häxerier i Skottland? Låter fantastiskt!).

Nu gäller det bara för mig att frigöra tillräckligt mycket lästid för att hinna med att läsa de här raringarna också. Vi kanske ska sätta deadlinen för utmaningen rätt sent i höst, Helena, eller vad tror du? Så blir chansen större att vi klarar av själva utmaningen?

I Minas och Griffiths sällskap


Tidigare idag avslöjades det vilka två böcker Helena valt ut åt mig för att utmana min deckarfobi. Det visar sig att jag kommer få tillbringa hösten tillsammans med två intressanta damer, nämligen Denise Minas skotska journalist Paddy Meehan i ”Fields of Blood” och Elly Griffiths nördiga arkeolog Ruth Galloway i ”Flickan under jorden”.

Med tanke på att hela duellen startade för att jag uttryckte nyfikenhet över Minas författarskap så är det inte mer än rätt att det ena boken jag ska läsa är skriven av henne. Jag hoppas på att förtrollas av ett ruggigt Glasgow, en cool Paddy Meehan och det så omskrivna fantastiska språk som gjort mig så nyfiken från början.


Elly Griffiths har jag läst en mängd hyllningar av runtom i bokbloggosfären. Anglofil som jag är har jag inte varit helt avogt inställd, även om den omtalad deckarfobin gjort att jag inte har vågat ta steget till att faktiskt läsa något av henne. Förrän nu då, då jag visst ska bege mig ut i ett vackert och ensligt Norfolk för att hänga med Ruth Galloway och hennes katter.

Jag ser verkligen fram emot att hänga med dessa förträffliga fruntimmer i höst!
Räkna med en mängd rapporter både under och efter läsning, och se till att dessutom följa Helena när hon ska ta sig an Susanna Clarkes ”Jonathan Strange& Mr Norrell”.