dagboksformat

Från ett källarhål

dagboksanteckningarLinnea är sexton år och det här är hennes dagbok. Hon skriver om sin ångest och sitt behov av ensamhet, sin störda lillebror och sitt tråkiga extrajobb, om skolan och fester och längtan bort. Och så om vänskapen med Janine och kärleken till den kille som kallas för Antony eftersom han älskar Antony & the Johnsons mer än något annat.

”Dagboksanteckningar från ett källarhål” är David Wibergs debutroman och är baserad på två föreställningar där han spelar Linnea. Det märks att Wiberg har levt länge med Linnea, för hon känns verkligen som en riktig person med ett uttryckssätt som känns genomäkta. Vi får också läsa serier som hon har gjort och uppsatser som hon skrivit till svenskan i skolan, något som gör att vi får lära känna henne ännu lite bättre.

Jag gillar Linneas olika uttryck och språkliga egenheter. Hon är på samma gång desillusionerad och ganska naiv, en blandning som gör henne mycket lätt att sympatisera med. Man gillar Linnea, helt enkelt. Och man hoppas och vill att det ska gå bra för henne.

Bitvis påminner mig den här boken om Linda Skugges skildringar av tonårshelvetet, även om Wibergs version känns lite mindre ångestfylld. Bra är det hur som helst, och jag hoppas verkligen att Wiberg kommer att skriva fler ungdomsböcker för han har en enorm talang för det.

David Wiberg – Dagboksanteckningar från ett källarhål (Lilla Piratförlaget, 2013)

Fantastikkärlek

För några veckor sen firade jag och maken vår andra bröllopsdag aka pappersbröllop. Självklart passade vi på att ge varandra böcker som pappersrelaterade bröllopsdagspresenter. Han fick den femte delen i Scott Pilgrim-serien, jag fick Jo Waltons ”Among Others”. En bok som skulle visa sig vara en av de allra bästa jag har läst inte bara i år – utan kanske någonsin.

Walesiska Morwenna flyr sin galna mor för att söka skydd hos en engelsk far hon aldrig har känt. Han skickar iväg henne till en internatskola tillsammans med en ansenlig del av hans stora SF-bibliotek. Mori tillbringar sin fritid på internatet med att plöja alla böcker fadern skickar henne samt att försöka komma över den fruktansvärda magiska strid som skadade henne svårt och som tog livet av hennes tvillingsyster. Men det är svårare än hon tror att vända magin ryggen. Särskilt när tillvaron i skolan är så ensam och Mori frestas att använda magi för att finna nya vänner.

”Among Others” är en bitterljuv coming of age-roman, som liksom Morwenna själv har en fot i en magisk fantasyvärld och en fot i den bistra verkligheten. Den är skriven i ett dagboksformat som Walton behärskar till fulländning. Just att det är Moris subjektiva berättelse vi får läsa – där hon antyder vissa saker och utelämnar andra samtidigt som andra berättas in i minsta detalj – gör att formatet fungerar så bra. Mori är en mycket opålitlig berättare, men det spelar ingen som helst roll för det är hennes berättelse. Var gränsen går mellan fiktionen och verkligheten är lika oviktig för oss som läsare som det är för Mori själv.

I början av boken jämför sig Mori med Frodo i slutet av Ringen-trilogin (och här tänker jag inte skriva någon spoilervarning för har ni helt missat de böckerna/filmerna tror jag inte att den här bokloggen är något för er). Hur de båda har vunnit mot ondskans krafter, men till ett otroligt högt pris. Och om hur svårt det är att gå vidare efter en händelse som förändrar hela ens liv, hur svårt det är att ens vilja gå vidare.
Det är ett genidrag av Walton att låta hela boken utspela sig efter Moris olycka. Vi får veta vad som hände då eftersom, en liten pusselbit i taget. Eller snarare får vi veta vad Mori berättar om vad som hände då och varför, om sitt liv innan hon tvingades fly Wales.

”Among Others” vann en Hugo Award för bästa roman för några veckor sen. En mycket välförtjänt vinst. För det här är inte bara en gripande historia om en mycket speciell tonårstjej, boken svämmar dessutom över av kärlek till 1970-talets fantastiklitteratur. Den är som ett koncentrat av läslust och litteraturnörderi som får åtminstone mig att klappa lite extra kärvänligt på mina egna fantastikböcker.

Edit: Jag blev påmind om att Jo Walton kommer att vara hedersgäst vid science fiction-kongressen Fantastika i Stockholm nästa höst. Mycket spännande!

Jo Walton – Among Others (Tor, 2012)