citat

Två slags väntan

”Det finns två slags väntan på sjukhus.
Den väntan som har ett lyckligt slut, och så den andra.
När man påbörjar sin väntan på sjukhuset, ungefär som när man ger sig ut i en kanot på en skummande fors, kan man inte ha någon klar uppfattning om vad för slags väntan man har påbörjat – den väntan som har ett lyckligt slut, eller den andra – inte förrän den är över.
Inte förrän patienten skrivits ut från sjukhuset och har förts hem i säkerhet. Eller inte blivit utskriven och aldrig har förts hem.”

Jag har svårt att avgöra om det är en väldigt dålig eller en väldigt bra tidpunkt för mig att läsa Joyce Carol Oates ”Änkans bok”.
Så mycket igenkänning.

En robot eller Gud

”Jag kände mig som hämtad ur en av pappas sf-böcker, en Philip K. Dick-roman. Kidnappad? Ja. I en främmande miljö där det inte gick att lita på människorna man borde kunna lita på, sin egen pappa till exempel? Ja. Hög på någon sorts hallucinogen? Ja. Vilken minut som helst skulle det gå upp för mig att jag var en robot. Eller Gud.”

Ju mer jag läser av Kelly Link desto mer gillar jag henne.
Citat ovan är från novellen ”Surfaren” ur samlingen ”Askungeleken”.

Wings

”Her earliest memory was of wings. Luminous red and blue, yellow and green and orange; a black so real it appeared liquid, edible. They moved above her and the sunlight made them glow as though they were themselves made of light, fragments of another, brighter world falling to earth about her crib. Her tiny hands stretched upwards to grasp them but could not: they were to elusive, too radiant, too much of the air.
Could they ever have been real?”

(inledningen till ”Cleopatra Brimstone”, ur ”Saffron & Brimstone”)

Det är när jag läser inledningar som denna som jag börjar fundera över vilka kroppsdelar jag skulle kunna tänka mig att offra till mörka makter för att kunna skriva lika bra som Elizabeth Hand.

Man’s brain

”Ah, that wonderful Madam Mina! She has man’s brain – a brain that a man should have were he much gifted – and woman’s heart. The good God fashioned her for a purpose, believe me, when He made that so good combination.”
(ur Bram Stokers Dracula, s.250)

Professor Van Helsing ger mrs Mina Harker den största komplimang han kan tänka sig; att hon har en manshjärna. Självklart kombinerat med ett kvinnohjärta, så att ingen kan få för sig att hon är någon New Woman som bryter mot den dåtida kvinnorollens alla förhållningsregler och begränsningar. Gud förbjude.