blogg

På efterkälken

Det verkar som att det har blivit ett permanent tillstånd, det här att jag ständigt ligger flera månader efter med mina bokrecensioner. Det är inte så att jag tröttnat på bloggen, jag lovar, men jag har helt enkelt inte riktigt tid. Och inte blir det bättre av att den där högen med lästa böcker växer ständigt …

Jag tänkte försöka göra ett allvarligt försök att hinna ikapp nu under hösten. För det första vore det kanske fint om jag kunde få ur mig de sista fantasysommar-inläggen innan vintern är här och för det andra vore det ännu lite finare om jag slapp ha dåligt samvete över de obebloggade recensionsexemplar som samlats på hög här hemma. De andra böckerna får vänta. jag misstänker att det betyder att jag inte kommer att skriva om dem alls om jag inte gör fler twitterrecensionsinlägg, men så får det vara. Bättre än att det inte blir bloggat alls.

Hur gör ni för att hinna med era bloggar när tiden inte räcker till? Skriver ni kortare, mer sällan eller ger ni upp något annat för att ha tid med bloggen? Har ni några tips att komma med till den här stressade bokbloggaren som verkligen vill hitta tillbaka till bloggflytet igen?

På låtsas och på riktigt

lexLex är ointresserad av det mesta. Hon vill hellre dagdrömma eller umgås med bästisen Jonatan än att plugga eller festa eller köpa nya kläder. När hennes mamma träffar en ny karl på sin Zumba-klass som visar sig vara en synnerligen irriterande ungdomsförfattare, så kan inte Lex motstå att lura honom. Först berättar hon en mängd överdrivna snyfthistorier om sin uppväxt med en kriminell pappa (som visserligen sitter i fängelse, men inte riktigt är den skurk hon utmålar honom som) och sen startar hon en blogg där den mystiska Maya får berätta samma historier.
Vad Lex inte riktigt har räknat med är vilken otroligt genomslag Mayas blogg får. Maya får beundrarbrev, blir inbjuden på klubbar och mingel och events, och får de populära tjejerna i Lex klass att apa efter hennes stil. Men Maya är också en lögn som hela tiden hotar att avslöjas och som kan riva med sig hela Lex liv i fallet.

Jag måste erkänna att jag inte älskade Sara Kadefors ”Lex bok” så mycket som jag hade hoppats att jag skulle göra. Lex är en ganska knepig karaktär, apatisk och tjurig och hyfsat otrevlig mot i princip alla hon träffar. Det jag har svårast för är hennes totala oengagemang i allt, inte minst hennes få vänskapsrelationer. Det är svårt att bry sig om någon som själv inte bryr sig.

Maya-intrigen är däremot riktigt underhållande. Inte minst för ironin i att den helt igenom fejkade Mayas popularitet bygger på att hon upplevs som så äkta. Även ungdomsboksförfattaren Brunos karriär bygger på att han skriver ”sanna historier”, vilket gör att hela hans trovärdighet skulle falla om en av hans böcker visar sig vara fiktion rakt igenom. En bisarr syn på äkthet, som Kadefors skriver om på ett bra sätt.

Bonus också för att den utspelar sig i en inte så idyllisk förort. Jag tycker att betongförorten är sorgligt underrepresenterad i ungdomsböcker i allmänhet, så jag blir glad över alla böcker där slitna hyreshus, tunnelbanan och förortscentrum får utrymme.

”Lex bok” är inte det bästa jag har läst i ungdomsboksväg, men det är välskrivet och underhållande. En bok som känns väldigt här och nu, på ett bra sätt.

Sara Kadefors – Lex bok (Lilla piratförlaget, 2013)

Nytt batteri, nya tag

Om någon händelsevis skulle undra varför jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen med annat än en pliktskyldig recension då och då så kan jag upplysa er om att det beror på datorhaveri. Eller snarare på att batteriet till min netbook lade av helt utan förvarning och att det tog några veckor att få hem ett nytt. Att plötsligt vara två personer som samsas om en enda dator (något jag sluppit under de senaste femton åren) är något som inte direkt påverkar skrivlusten positivt.

Men nu: nytt batteri, nya tag!
Bl.a så tänkte jag få ihop ett inlägg om hur det går med min episka WoT-omläsning (bra!) samt rapportera om hur det går med försöket att krympa min gigantiska trave med olästa böcker.