biologism

Män är Whitecloaks, kvinnor är Aes Sedai

Egentligen skulle jag ha publicerat det här inlägget igår, på internationella kvinnodagen. Det kändes som en ganska passande dag att skriva en rant om hur relationerna mellan kön och makt ser ut i Wheel of Time. Inte minst för att jag får känslan av att Robert Jordan var en sådan man som idag helt oironiskt skulle ha grattat alla kvinnor på kvinnodagen. Han menar egentligen inget illa, men han förstår bara inte.

Relationen mellan könen är ett genomgående tema i WoT. Vi får mycket tidigt i böckerna veta att den magi som finns i världen är indelad i en kvinnlig (saidar) och en manlig (saidin) halva och att den manliga halvan blivit smittad av The Dark One när denne låstes in i slutet av ett krig som nästan förstörde hela världen. I och med att saidin är smittad blir alla manliga magiutövare med tiden galna, vilket har lett till att de jagas och dödas, främst av kvinnliga magiutövare eller Aes Sedai som de kallas.

Grundtanken för RJs värld, både den magiska och den mer mundana, är att män och kvinnor måste arbeta tillsammans. Sammanslutningar bestående av uteslutande kvinnor eller män blir oundvikligen både korrumperade. Aes Sedai (enbart kvinnor) är en samling intrigerande backstabbers som försöker manipulera allt från drottningar till sina egna systrar. Whitecloaks (enbart män) är en armé fylld av religiösa fanatiker och sadister som verkar se sin inkvisitionsverksamhet som ett sätt att tortera alla som är på något sätt avvikande.
Även magin fungerar bäst när manliga och kvinnliga magiker arbetar tillsammans. Vilket kanske hade varit en aspekt som varit intressant om inte RJ skrivit in stora skillnader i hur saidin och saidar fungerar. Som att manliga magiutövare har större magisk förmåga samt att de måste ta makten över sin magi med våld, medan kvinnliga magiutövare istället måste ”surrender to saidar”. En åtskillnad som inte känns som att den har någon funktion utom att dra en skarp linje mellan män och kvinnor. Det känns också ganska trist att mäns magi är starkare, när det är en hittepåförmåga som inte behöver ha någon koppling till fysisk styrka. Varför kan då inte kvinnorna få vara starkare på det här planet?

Det finns många saker som RJ gör rätt när det gäller kön och genus i Randland. Hans värld lider exempelvis ingen brist på kvinnor i maktpositioner. Här finns drottningar, handelskvinnor, sjökaptener, generaler och – som sagt – ungefär hur många kvinnliga magiker som helst. Det finns till och med en del kvinnliga soldater, även om de inte direkt är i majoritet.

Problemet med Randland är inte att kvinnor inte har makt utan hur relationerna mellan kvinnor och män i allmänhet beskrivs. RJ hade uppenbarligen en väldigt biologistisk syn på kön. Män från Mars, kvinnor från Venus och aldrig ska de tu kunna ha ens en enkel konversation utan ständiga missförstånd. Antalet gånger de olika karaktärerna i WoT reflekterar hur det motsatta könet är omöjligt att förstå sig på är oräkneliga.
Som likhetsfeminist blir jag inte bara arg på det ständiga tjatandet om kvinnor och män, det gör också att böckernas trovärdighet blir lidande. Jag kan bara inte köpa att könet är den allra viktigaste faktorn som avgör hur en personlighet formas, särskilt inte i en fantasyvärld där ständiga kulturkrockar inträffar (Aiel vs Wetlanders, Wise Ones vs Aes Sedai, Seanchan vs alla). Jag blir förbannad när kvinnliga karaktärer från diametralt motsatta kulturer hittar något slags automatiskt samförstånd efter tre sekunder, vilket leder till att de alla kastar med håret och fnyser ”Män!” i kör. Det är för mig mycket svårare att acceptera än magiska förmågor som kan skapa eld ur tomma intet.

Det snedvridna synen på kön påverkar också hur kärleksrelationerna i WoT beskrivs. Det finns en hel del kärlekspar i boken (speciellt i de senare delarna), men jag kan inte komma på ett enda par som har en relation som känns sund. Eller ja, som en faktisk kärleksrelation. De flesta paren missförstår varandra ständigt, bråkar, slåss, smiskar varandra till lydnad (I kid you not!) eller bara kallar varandra för idioter på daglig basis. Det pågår ett ständigt krig mellan könen i WoT och inte ens kärlekspar verkar kunna kommunicera om någonting över huvud taget utan enorma problem.

Även om RJs vision om att män och kvinnor behöver samarbeta för att kunna övervinna ondskans krafter är sympatisk, så får jag allergiska utslag av själva utförandet.
I Randland är könet alltid den viktigaste faktorn. Och kriget mellan könen är ett faktum. För mig som likhetsfeminist är det något av en mardrömsvärld. Inte minst för att det gör mig påmind om hur många människor som ser på vår värld på det här sättet, som den enda sanningen.

Annonser