bibliotekslån

Skräckhöst

IMG_20130818_141543
Nu börjar det dra ihop sig för terminsstart, vilket för min del innebär början på en termin fylld av gotisk skräcklitteratur.
Jag har förberett genom att låna hem en hög böcker från jobbet (Pål Eggerts första fanns tyvärr inte, så jag får ställa mig i kö på det enda (!) exet som finns hos SSB istället). Dessutom fick jag äntligen en god ursäkt att faktiskt ta och köpa Mattias Fyhrs ”De mörka labyrinterna”, en bok jag länge suktat efter men alltid tidigare prioriterat bort då jag kunnat låna den på biblioteket.

IMG_20130821_122959

Senare under terminen är det dags för mig att ta tag i den litteraturförmedlingskurs jag aldrig slutförde förra året. Jag funderar på att köra skräcktema även där (om den lärare vars gymnasieklass jag ska utsätta för mitt bokprat tycker att det är en bra idé förstås). Hösten är ju faktiskt den ultimata skräckläsningsårstiden, så varför inte köra på temat fullt ut?

Att finna sig själv

När Tildas bästa vän flyttar till andra änden av stan så känner hon sig väldigt ensam. Hon har ingen hon riktigt kan prata med, inte på riktigt. I hennes familj pratas det inte om känslor utan alla sitter ensamma bakom sina stängda dörrar och i skolan har hon ingen annan nära vän. Men så lär hon känna Jesper, som håller på med lajv. Och Tilda får inte bara en ny vän, det är som en helt ny vän öppnar sig för henne.

Sofia Nordins ungdomsroman ”Natthimmel” var Augustnominerad 2009 och är Nordins femte bok. Det är en roman om att finna sig själv, om vänskap och – självklart – om lajv.
Jag har själv aldrig varit någon lajvare, men jag har varit på medeltidsveckan flera gånger och haft många vänner som lajvat. Det märks att Sofia Nordin själv är lajvare, för hon skriver initierat och detaljerat utan att någonsin bli spekulativ (tvärtom tar hon avstånd från kvällstidningssynen på lajv som krigslekar för destuktiva ungdomar). Hon tar fasta på just det som är det finaste med lajv; friheten och delaktigheten.

Tilda är en mycket sympatisk protagonist. En flicka som är ganska tyst i skolan, men som inom sig bär på en äventyrslusta och en längtan efter att leva ut. Något hon får chansen att göra när hon dras in i lajvandet. Hon brottas hela tiden med att vilja gå sin egen väg och att passa in i skolan, att anpassa sig till de till synes godtyckliga normer som styr.

Något jag verkligen uppskattade med ”Natthimmel” är att det inte handlar om kärlek alls. I början är Tilda orolig för att ”flörtmissförstånd” ska förekomma när hon blir vän med Jesper, dvs att klasskompisarna ska tro att de är ett par eller att någon av dem är kär i den andra. De är ju bara vänner, trots att de råkar vara av olika kön. Eller bara och bara, det är ju en vänskap som blir oerhört viktig för Tilda. Det är minsann inte så bara.

”Natthimmel” är ungdomslitteratur när den är som bäst. En välskriven historia med flera bottnar om att hitta sig själv eller snarare att våga vara sig själv fullt ut, oavsett vad omgivningen tycker. Det är en fin och lite melankolisk roman som påminner en om hur komplicerade tonåren kan vara.

Sofia Nordin – Natthimmel (Rabén & sjögren, 2009)

Snyggt formulerad bagatell

Amanda Svenssons ”Hey Dolly” är en sådan där bok som har figurerat länge på min mentala att läsa-lista. Inte en tillräckligt angelägen bok för att kasta sig över, men jag har hört så mycket bra om Svenssons debut och i synnerhet om hennes språk att nyfikenheten till slut tog överhanden.

I ”Hey Dolly” får vi lära känna Dolly, som uppkallats efter den amerikanska silikonfyllda countrysångerskan. Hon har en tråkig pojkvän hon inte är kär i, vänner som är psykiskt störda och stora problem med livet i allmänhet.

Själv har jag lite problem med att stå ut med Dolly och hennes vilda associationer hit och dit. Hennes ständiga svärande och raljerande, hennes svårigheter att hålla sig till något slags ämne i ett helt kapitel (dvs ca 3 sidor). Visst kan Amanda Svensson tämja orden, forma dem i roliga konstellationer och bygga spännande ttryck. Men jag kan inte komma ifrån att ”Hey Dolly” känns som en enda lång skunkdagbok. Som om meningarna finns där för att se snygga och roliga ut, för att provocera eller locka till skratt, snarare än att bjuda på något djup. Ibland bränner historien till, blir angelägen, men då byter Svensson spår och skriver om något helt annat innan jag ens har hunnit börja engagera mig.

Det tog mig någon timme att läsa ”Hey Dolly” och bara någon vecka att glömma bort vad boken handlade om. Jag var tvungen att bläddra igenom boken igen för att ens minnas något förutom skunkdagbokskänslan, och det är inget särskilt gott tecken. För trots alla snygga formuleringar så blir inte ”Hey Dolly” något mer än en bagatell, en underhållning för stunden som snart faller i glömska.

Amanda Svensson – Hey Dolly (Norstedts, 2008)

Bokskördetider

Den här veckans bokskörd:
3 recensionsböcker
8 köpta böcker (varav två faktiskt är köpta av min make, även om jag också kommer att läsa dem så snart han är klar med dem)
3 biblioteksböcker

Jag lider inte brist på böcker att läsa i alla fall. Ändå känner jag mig märkligt sugen på att kolla om det inte dykt upp något nytt och spännande i bokhyllorna i bytesrummet …

Har ni köpt några intressanta böcker den senaste veckan?

Kors i taket

Inte nog med att jag har varit på biblioteket och lånat en bok som inte är kurslitteratur, jag har dessutom gått och lånat en deckare. Kors i taket indeed!
Orsaken till att jag lånade boken stavas sommarlån. Förhoppningsvis är risken för förseningsavgifter ganska låg när jag får ha boken hemma i två hela månader.
Att jag lånade hem Denise Minas ”The Dead Hour” beror på att jag faktiskt är ganska sugen på att återstifta bekantskapen med Paddy Meehan och hennes slitna Glasgow-miljöer. Dessutom har jag hört ryktas om att det läses rätt många deckare på somrarna i det här landet, så jag tänkte försöka mig på saken själv för en gångs skull.

Har ni gjort några sommarlån i år?