Ayn Rand

Meanwhile, in Rapture…

Mitt blogginlägg där jag undrade varför så många bokbloggare är ointresserade av att läsa SF drog igång en lång diskussion som fortfarande pågår i kommentarsfältet. Stort tack till alla som bidragit till diskussionen med nya infallsvinklar, spekulationer och kunniga förklaringar!

Att diskutera SF med både insatta och oinsatta har varit mycket intressant och fått mig att fundera vidare på varför SF-litteraturen har så dålig ställning. Speciellt med tanke på att SF-inslagen frodas inom andra sammanhang, inte minst i spelvärlden.

Science fiction och spel verkar vara en oerhört lyckad kombination. Inte bara för att flera bästsäljande spelserier, som Halo och Gears of War, lånar friskt från genren. Även flera av de mest kritikerrosade spelen som släppts de senaste femton åren – som Bioshock, Portal, Half-Life, Starcraft och Mass Effect – anknyter till en tydlig SF-tradition. Inte bara för att vissa av dem råkar utspela sig i rymden eller innehålla så kallad framtidsteknologi, utan för att de också knyter an till andra SF-teman som resor mellan parallella dimensioner och alternativhistoria.

Just fps-spelet Bioshock är ett intressant exempel. Storyn i spelet är influerad av Ayn Rands dystopiska roman ”Atlas Shrugged” (”Och världen skälvde” på svenska). Boken knyter an till Rands filosofiska idéer om objektivism, där individens frihet och självförverkligande står i centrum, och fick i allmänhet ganska dåliga recensioner när den kom ut 1957. Under senare år, när den laissez faire-kapitalism som Rand förespråkade gått från fiktion till verklighet i många delar av världen, har boken fått en kultstatus i många kretsar även om den förblir omdiskuterad.
I Bioshock förs vi till Rapture, en majestätisk undervattensstad som var tänkt att bli ett individualistisk utopi och fristad. Men allting gick snett och den stad vi möter är en skugga, en förrädisk ruin full av galna människor och ännu galnare ideal.
När Bioshock kom ut 2007 fick det ett oerhört bra mottagande av både kritiker och spelare. Inte bara på grund av dess vackra miljöer och intressanta karaktärer, utan också för att storyn ansågs som en av de bästa som skrivits i spelsammanhang.

Inom spelvärlden är SF-inslag inte något att se ner på, tvärtom verkar det vara något av en kvalitetsstämpel. En förklaring till detta kan vara att spel som kulturyttring har en ännu sämre ställning än science fiction i sig. Att liera sig med en redan etablerad genre som SF hjälper alltså spelen ifråga att legitimera sin plats i kulturella sammanhang. Science fiction må vara en ung genre om man ser till litteraturhistorien i stort, men jämfört med spelbranschen har den imponerande många år på nacken.

Förhoppningsvis finns det också en och annan gamer som efter att ha spelat igenom ett antal spel med SF-inslag vänder sig till litteraturen. Jag hoppas i alla fall det, för jag tror att många som uppskattar spel som Mass Effect och Half-Life skulle kunna uppskatta SF-litteratur om de bara vågade ta steget dit.