antologi

Här blir det inga barn gjorda

ingensmammaJag lånade hem ”Ingens mamma” från jobbet och hade den som pendeltågsläsning när jag jobbade på filial i februari (och därmed hade lite längre till jobbet). Vid flera tillfällen fick jag riktigt sura blickar från mammor (ja, enbart) som fått en glimt av bokomslaget. Så känsligt, så normbrytande och provocerande, är alltså ämnet barnfrihet att folk börjar blänga bara en medpassagerare i kollektivtrafiken läser en bok på ämnet. Det säger ganska mycket om förutsättningarna för den här antologin.

”Ingens mamma” innehåller tolv texter skrivna av tolv kvinnor som valt att inte bli mödrar.
Det är som mest intressant när det handlar om barnnormen, om hur barnfria kvinnor ständigt ifrågasätts. Om hur otacksamt det kan vara för en barnfri kvinna att behöva täcka för ständigt vabbande kollegor eller behöva finna sig i att förutsättas jobba på kvällar och helger för att hon ”inte har familj”. Som om man inte kunde ha en familj utan barn. Som om den familjen inte räknas lika högt. Och det är ganska intressant hur vissa personer ser sig själva som så himla inkluderande och fördomsfria, men som likväl inte kan låta bli att fråga och kommentera om någon passerat en viss ålder utan att ha blivit förälder.

Jag har själv inte barn och jag har varit ganska lyckligt förskonad från kommentarer kring saken från både kollegor och bekanta. Kanske har jag haft tur. Kanske har jag ännu inte uppnått den ålder när folk börjar titta snett på en för att man inte har barn. Oavsett orsak så kan jag tycka att det är ganska skönt att en bok som ”Ingens mamma” finns. För alla som inte har barn eller vill ha barn och för alla som kanske har barn men ändå tycker att den rådande barnnormen behöver ifrågasättas lite oftare. Det här är en bok för oss.

Josefina Adolfsson (red.) – Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet (Atlas, 2013)

Carniepunk

carniepunkDet är omöjligt att motstå en antologi med titeln ”Carniepunk”. I alla fall om man som jag hyser en skräckblandad fascination inför kringresande karnivaler och cirkusar som fenomen. Om man dessutom gillar urban fantasy som genre är det en extra bonus.

”Carniepunk” lider, som antologier i allmänhet gör, av något ojämn kvalitet.
Det största problemet med den här samlingen är att det är så få av novellerna som är självständiga verk, utan istället fungerar som tie-ins till författarens pågående urban fantasy-serier. Ibland fungerar det bra. Allison Pang lyckas i ”A Duet With Darkness” t.ex med att etablera karaktärer, visa upp världen och berätta en historia som känns riktigt intressant på ungefär 30 sidor.
Vissa andra texter känns mest som en enda lång reklam för författarens bokserie och lider av infodump overload från första sidan till sista. Tumregel: m det inte går att berätta en historia utan tio sidor bakgrundsinformation, så hör den historien inte hemma i en antologi. Eller i ett novellformat.
Delilah S. Dawson visar i ”The Three Lives of Lydia” ett bra sätt för en författare att skriva om sin värld, utan att helt alienera nya läsare. Hon låter sin novell utspela sig i sin steampunkiga Blud-värld, men låter en vanlig tjej besöka världen och beskriva den utifrån. Eller vanlig och vanlig … Frågan är väl just hur vanlig Lydia egentligen är.

Den sista novellen i antologin, Seanan McGuires ”Daughter of the Midway, the Mermaid, and the Open, Lonely Sea” är en av de starkaste i samlingen. Istället för att låta en novell utspela sig med en karneval som bakgrund, så är det här själva karnevalen i sig som är i fokus. Eller åtminstone några av dess invånare. En ganska sorgsen historia om förlust och priset som ibland måste betalas för att någon ska kunna vara sig själv.

Att läsa ”Carniepunk” har för övrigt gjort mig rysligt sugen på att se om tv-serien ”Carnivàle” (som sorgligt nog bara fick två säsonger). Det känns lite som ett tecken att vi skaffade ett HBO Nordic-konto förra veckan veckan, med andra ord.

Rachel Caine m.fl – Carniepunk (Gallery books, 2013)

Vampyrnoveller en masse

Det är svårt att recensera antologier. Eftersom de består av bidrag från många olika författare så är de alltid väldigt ojämna, även om de som i de här fallet har en ganska tydlig gemensam nämnare – vampyrer.
Antologin ”Vampires: The Recent Undead” är sammanställd av Paula Guran och innehåller vampyrnoveller skrivna på den här sidan millennieskiftet. Alla författare presenteras kort av Guran, en presentation som i ärlighetens namn mest består av superlativ och uppräkningar av eventuella priser/nomineringar som författaren erhållit.

En av de starkaste novellerna är den som inleder boken, Holly Blacks ”The Coldest Girl in Cold Town”. En vampyrhistoria som inkluderar coming of age, olycklig kärlek, politik och dokusåpor. En novell som känns uppfriskande och sorglig på en och samma gång.

En annan favorit är Karen Russells ”Vampires in the Lemon Grove”. Det handlar om livströtthet, om törst och om att få kärleken att räcka i hundratals år. Jag gillar särskilt att Russell på ett kreativt sätt återuppfinner vampyrmyten samt hur mänskliga hennes vampyrer är.

En vampyrantologi med noveller från 2000-talet är väl ingenting utan ett bidrag från Charlaine Harris? Hennes novell heter ”Dahlia Underground” och utspelar sig under och efter den sjunde Sookie-boken ”All Together Dead”. I huvudrollen möter vi en vampyr som i början av novellen föraktar människor, men vars fördomar snart kommer på skam. En underhållande novell som främst borde tilltala de som läst böckerna om Sookie.

Till de mindre bra bidragen hör Susan Sizemores ”Dancing With the Star”. Romancesmörja proppfull med klichéer. Dessutom med ett väldigt långt kursiverat stycke som ska beskriva något slags sanndröm. Riktigt smetigt.

Ett annat bottennapp var Rachel Caines ”Dead Man Walking”. Caine introducerar inte sina karaktärer alls utan kastar bara in läsaren i historien, och för någon som jag som inte har läst Caines vampyrböcker blir det hela obegripligt. Inte för att jag tror att jag kommer att läsa böckerna, jag störde mig väldigt på det påklistrat humoristiska tonfallet.

Många av novellerna i ”Vampires: The Recent Undead” är underhållande för stunden, men lätt glömda. En av de som stannade kvar var Charles de Lints ”Sisters”, som handlar om hur ensamt det är att vara vampyr, särskilt om man råkar vara tonåring. En vacker och sorglig historia om syskonkärlek.

”Vampires: The Recent Undead” är väl värd ett köp för litterära fangbangers. Här finns en hel del guldkorn, och trots att alla novellerna inte håller samma höga nivå så är det lätt att bläddra förbi de som inte faller en på läppen. Över 400 sidor vampyrnoveller borde ändå räcka åt den mest hungriga vampyrfantasten.

Paula Guran (ed) – Vampires: The Recent Undead (Prime books, 2011)