andrew taylor

Stämningsfullt

Förra hösten föll jag handlöst för Andrew Taylors ”Det blödande hjärtat”. En spänningsroman som utspelar sig i mellankrigstidens London, med intressanta karaktärer, vass klasskildring och fantastiskt stämningsfulla miljöbeskrivningar. Bokkärlek från första sidan, med andra ord.

Den här hösten är det Andrew Taylors ”Nattvandraren” jag har läst (som på engelska bär den fantastiska titeln ”The Anathomy of Ghosts”).
Den här gången får vi följa med Taylor till 1780-talets London och Cambridge, till en dekadent universitetsmiljö full av intriger och hemligheter. Hit åker bokhandlaren John Holdsworth på uppdrag från en rik änka, för att dels sortera hennes bortgångne makes efterlämnade bibliotek och dels för att försöka hjälpa hennes som Frank som fått ett nervöst sammanbrott.
Holdsworth bär själv på sina egna sorger. Efter att hans son och hustru drunknade i Themsen och han själv blivit ruinerad känner han att han inte kan motstå erbjudandet, som är mycket välbetalt. Det visar sig dock att Franks situation är mer komplicerad än någon kunnat ana, och Holdsworth undersökningar visar honom den smutsiga baksidan av Cambridges studentliv.

Det anrika Cambridge-colleget Jerusalem utgör en mycket stämningsfull miljö, speciellt för alla oss som är svaga för aka-porr. Beskrivningarna av de murgrönetäckta byggnaderna och vackra parkerna är fantastiska. Även denna gång har Taylor ett öga för klassaspekterna – som skillnaderna i hur överklassens avkommor och de som studerar med hjälp av stipendium behandlas är knivskarpt skildrade. De flesta aristokrater som förekommer i boken är dekadenta latmaskar som enbart lever på sitt namn, till Holdsworths stora avsky.
Jag gillar den oförlösta attraktion som uppstår mellan Holdsworth och Elinor, den ålderstigne rektorns unga hustru. Att vara fångad mellan plikt och känslor är tydligen ett tema som Taylor är förtjust i, och denna kärlekshistoria är bitterljuvt vacker.

Trots att jag tycker att ”Nattvandraren” är en stämningsfull och välskriven bok, så håller den inte samma höga klass som ”Det blödande hjärtat”. Ett av problemen är själva spänningsmomentet. Visst är det ganska spännande när Holdsworth börjar nysta i vad som har hänt Frank, men ”ganska” spännande är ju inte direkt samma sak som ”gastkramande” spännande. Själva mysteriet är helt enkelt inte särskilt engagerande, det saknas drivkraft och angelägenhet i denna del av romanen.

”Nattvandraren” är ändå rekommenderad läsning för den som går igång på stämningsfulla miljöer och brittisk aka-porr. Även om jag personligen hade föredragit lite mer spänning, eller (ännu hellre) lite fler övernaturliga inslag.

Andrew Taylor – Nattvandraren (Månpocket, 2011)

Annonser