Tv-serier

Seriesöndag: Constantine

constantineEfter att ha sett den officiella trailern inför NBCs kommande tv-serie ”Constantine” så måste jag tillstå att jag är försiktigt positiv. Inte minst för att tolkningen av huvudrollen verkar ligga hyfsat nära originalet den här gången, till skillnad från den katastrofala felcasting som var Keanu Reeves i filmversionen från 2005. Visst är Matt Ryan lite för hel och ren egentligen, och om man ska gå efter trailern så röker han alldeles för lite. Men jag tror och hoppas att det finns tid att låta honom gå ner sig ordentligt under seriens gång …

Vad gäller intrigen så finns det potential. Jag hoppas att serieskaparna inte kommer att köra rakt ut på bibliska helvetet, utan att de kommer lämna plats för andra typer av demoner,sekter och kulter. Jag misstänker tyvärr att de mer politiska inslagen inte kommer att följa med in i tv-rutan.

Vad tror ni om ”Constantine”? Kan det bli lika mörkt och smutsigt som i förlagan, eller kommer tv-formatet laka ur allt intressant ur serien?

Annonser

Lost Girl

Jag tycker faktiskt att det är lite märkligt att det inte finns fler tv-serier med urban fantasy/paranormal romance-tema med tanke på hur otroligt populär genren har blivit. ”True Blood” i all ära, men den serien har gått ner sig såpass mycket de senaste säsongerna att jag inte ens vet om jag kommer att orka med den nya säsongen. För mycket bisarra sidointriger som inte leder någonvart, för många kitchiga kärleksscener i skogen, för lite karaktärsutveckling.

Därför är jag lite extra glad att jag börjat titta på ”Lost Girl”. En tv-serie som handlar om succubusen Bo som försöker acceptera vad hon är och hantera sina krafter utan att välja sida mellan dark fae och light fae. Vid sin sida har hon Kenzi, en fantastiskt charmig tjuv och hustler som inte låter Bo förlora sin mänskliga sida.
Det är vänskapen mellan Bo och Kenzi som enligt mig är seriens kärna. I och med att Bo är en succubus så är sex och relationer för henne en aning … problematiska. Men Kenzi är alltid på hennes sida, även om deras vänskap har fått sig en hel del törnar under den första säsongen (som jag snart har sett klart).

Det är uppfriskande att se en ganska actionbaserad tv-serie med två kvinnliga huvudkaraktärer i centrum. Karaktärer som inte bara får supa, ligga runt, stjäla och ljuga utan dessutom ha ett tvättäkta womanceförhållande. En välbehövlig motvikt till all bromance i ”Supernatural”. Att Ksenia Solo som spelar Kenzi besitter stor komisk begåvning gör inte saken sämre. Vissa av hennes one-liners håller nästan Buffy-klass.

”Lost Girl” känns som en frisk fläkt som undviker de mest uttjatade urban fantasy-klichéerna. Den enda vampyr vi hittills har fått bekanta oss med har exempelvis varit ungefär så långt ifrån lång, stilig och mystisk som man kan komma.
I höst sänds den tredje säsongen på amerikansk tv och jag kommer garanterat att titta. Kommer du?

Ännu fler Bad Things

”There,” said Sam. I had to strain to hear him. Someone had put Jace Everett’s ”Bad Things” on, and just about everyone in the bar was singing along. ”You’ve smiled three times tonight.”
(ur ”Dead in the Family” av Charlaine Harris)

Den här scenen behöver vara med i True Blood, det måste det finnas fler älskare av metainslag som tycker? Dock får den gärna dyka upp lite tidigare än i säsong tio, som boken alltså motsvarar…

I wanna do bad things with you

För att väga upp mitt ständiga Game of Thrones-tjatande här i bloggen så tänkte jag istället peppa för en annan efterlängtad tv-serie. Närmare bestämt säsong 4 av True Blood. En säsong som ser ut att kunna bli riktigt intressant:

Jag tycker att bok fyra i Sookie Stackhouse-serien, ”Dead to the World” är en av de bästa storymässigt (även om den innehåller alldeles för mycket tantsnusk för min smak) så förhoppningarna är höga på denna fjärde säsong som har premiär 26 juni. Vilket för övrigt är samma dag som säsongsavslutningen av Game of Thrones kommer att visas, även den en HBO-serie.

Vad jag tänker göra för att bibehålla peppen tills dess? Lägligt nog så har jag ju den tionde Sookie-boken, ”Dead in the Family” hemma, oläst…
Är ni sugna på True Blood?

I’m coming for you Dexter…


Gårdagens roligaste tv-relaterade nyhet var att Edward James Olmos kommer ha en roll i nästa säsong av ”Dexter”. För mig som är ett stort ”Battlestar Galactica”-fan är det alltid roligt att se någon från den serien i ett annat sammanhang, men i synnerhet när det gäller Olmos. Han en skådespelare som jag tror kommer passa mycket väl in i Showtimes prisade tv-serie om allas vår favoritseriemördare.

”Dexter” har som serie varit ganska svajig under åren.
Mycket på grund av manus, men även skådespelarinsatser. Huvudrollsinnehavaren Michael C. Hall är en mästare på att spela med små medel, och han gör sin roll perfekt. Hans Dexter är komplex, en sympatisk psykopat som lever i ständig kamp med sina inre demoner. Att Hall är en såpass bra och nedtonad skådespelare gör dock att det krävs en hel del av hans motspelare. Många av dem, exempelvis Jennifer Carpenter som systern Debra, Julia Stiles som Lumen och framför allt John Lithgow som Trinity, är strålande.
Men de skådespelare som tar i lite för mycket, spelar med för stora gester, faller platt och tar ofta med sig en hel säsong i fallet. Både den andra och tredje säsongen lider av detta problem. Den utstuderat sexiga Lila (Jaime Murray) och den irriterande självrättfärdige Miguel (Jimmy Smits) sänker sina respektive säsonger till en medioker nivå, vilket är synd på en så bra serie.

Det är därför jag blir så glad över nyheten om Olmos. Han är liksom Hall en subtil skådespelare, som förhoppningsvis kommer göra nästa säsong av ”Dexter” både välspelad och intressant.

(Blogginläggets rubrik har jag snott helt fräckt från Edward James Olmos Twitter-konto där han skrev just detta för att avslöja att han ska vara med i seriens kommande säsong)

Ännu mer Game of Thrones-snack

Ni vet att jag skrev härom dagen att jag försökte få min man att läsa George R.R Martins ”A Game of Thrones”? Till skillnad från mig så gillar han ljudböcker och har därför börjat lyssna på boken. Han började för några dagar sen har hunnit ungefär så långt som det första avsnittet av tv-serien räckte.
Nyfiken som jag är så kunde jag inte låta bli att ställa några frågor till honom om läsningen.

Vad tycker du om boken hittills?

Bra! Det är kargt och brutalt, men just därför känns det också mänskligt.

Det är väldigt många karaktärer som introduceras i de första kapitlen. Är det svårt att följa med i hur alla hänger ihop?

Definitivt. Eftersom många av karaktärerna presenteras med både titlar och förnamn kan det vara svårt, beroende på vem som berättar. Tyrion använder ju till exempel inte drottningens titel eftersom hon är hans syster, utan hennes namn; Cersei.

Vilka karaktärer gillar du mest?

Eddard Stark, Jon Snow, Arya och Tyrion.

Jag har själv tänkt göra en omläsning av hela ”A Song of Ice and Fire” sedan jag fick veta att den femte boken kommer ut i sommar och nu när tv-serien har börjat gå har jag blivit ännu mera sugen. Nu har visserligen maken ett litet försprång, men om vi lyckas läsa och lyssna på åtminstone hela första boken parallellt så lär det dyka upp fler inlägg här där vi båda tycker till om boken.

Apropå tv-serien så tycker jag verkligen att ni ska läsa Hanna Fahls reportage i gårdagens DN om inspelningen. Fantastiskt bra,roligt och framför allt nördigt. Tyvärr inte finnas tillgängligt på nätet ännu, men så fort det gör det slänger jag upp en länk.

Spelet om tronen

Igår såg jag första avsnittet av årets för mig mest efterlängtade tv-serie, nämligen HBO-satsningen ”Game of Thrones”. Jag har följt inspelningen nästan lite för noga för mitt eget bästa och hann bland annat beklaga mig ett flertal gånger över att jag varken kan rida eller befann mig på Irland när det söktes statister till serien.

Vad jag tyckte om första avsnittet?
Klart lovande.
Oerhört snyggt och välregisserat, vilket i och för sig inte är någon överraskning då det är HBO som ligger bakom det. Serien ligger närmare bokförebilden än jag hade väntat mig, men det är förmodligen ett resultat av att författaren själv varit inblandad i allt från casting till manusförfattande.
Överlag bra skådespelarinsatser, med Daenerys (Emilia Clarke) och Khal Drogo (Jason Momoa) som stora undantag. Den förstnämndas insats bestod mest av att se vän ut iförd genomskinliga kläder, den sistnämnda gjorde att jag mest fnissade åt hans kajal och ganska patetiska försök att se hård ut.

Scenerna med Danaerys kändes ganska svaga överlag, men eftersom jag tycker att hennes kapitel hör till de allra svagaste i böckerna så gör det inte mig så mycket. De andra karaktärerna väger klart upp för hennes närvaro i historien.
Då blev jag mer beklämd av Tyrions (Peter Dinklages) usla accent. Jag gillar Dinklage som skådis, han har gjort många fantastiska roller, men jag hade önskat att han fått lite mer tid med en röstcoach inför den här rollen.

Jag är glad över att HBO valt att behålla både de mest våldsamma inslagen (det är gott om halshuggningar och inälvor som flyger åt alla håll i det första avsnittet) och de kontroversiella sexuella inslagen. Utan dem hade ”Game of Thrones” varit en klart mycket tamare – och mindre intressant – serie.

För er som inte har läst George R R Martins fantasyserie ”A Song of Ice and Fire” ännu – gör det! Jag skulle vilja påstå att det är den allra bästa fantasyserie jag har läst, och en serie som jag tror skulle passa fler än de mest inbitna fantasyfansen. Jag har planer på att försöka få min man att läsa första delen nu när vi har börjat titta på tv-serien, återkommer om jag lyckas med mina planer.

Har ni sett något av ”Game of Thrones”? Vad tycker ni om serien?