Seriesöndag

Seriesöndag: Saga, vol 2

sagavol2”Saga” är min nya favoritserie.
Brian K. Vaughans och Fiona Staples rymdäventyr är något av det snyggaste, roligaste och finaste som du kan läsa i serieväg just nu. Jag skrev om det första albumet för några månader sen här i bloggen och kärleken till serien har inte direkt minskat sedan dess. Snarare tvärtom.

I det här andra albumet får vi fortsätta följa den nyblivna lilla familjen på sin flykt ifrån … ja, i princip alla. Familjen utökas dessutom litegrann, på ett inte helt väntat sätt. Vi får också veta hur det egentligen gick till när Marko och Alana blev kära (hint: det har med böcker att göra!).

Om du är intresserad av serier så måste du läsa ”Saga”. Det finns faktiskt inget annat alternativ. Och sen joina oss som ivrigt inväntar utgivningen av det tredje albumet (i mars 2014 beräknas det dyka upp).

Brian K. Vaughan & Fiona Staples – Saga, vol 2 (Image, 2013)

Seriesöndag VII

Vad kan väl passa bättre en stressig decembersöndag nära jul än en seriesöndag?
Det är den sjunde seriesöndagen i ordningen och idag kommer jag att avhandla följande serier: andra delen i Brian K. Vaughans & Fiona Staples fantasyepos ”Saga”, Julia Thorells ”Juni”, en omläsning av Hellblazer-albumet ”The Fear Machine” samt ”Spöket på Hotell Vega”. Dessutom kommer ett inlägg om första delen i episodspelet ”Wolf Among Us” som är baserat på serien ”Fables”.

Mycket nöje!

Seriesöndag: Blacksad

blacksadcoverJohn Blacksad är privatdeckare. Han har trenchcoaten, det röriga kontoret, kvinnotycket, attityden och den ständiga ciggen i mungipan. Han skulle kunna vara en P.I-kliché, om det inte vore för att han även råkar vara en katt.

Joan Díaz Canales & Juanjo Guarnidos ”Blacksad” är en klassisk noirdeckare med en twist. En värld befolkad av antropomorfa djur som är långt ifrån gulliga. Blacksad undersöker allt från mord på gamla älskare, till barnkidnappningar med rasistiska förtecken och kommunistförföljelser.

Guarnido är en fantastisk tecknare. Miljöerna är grymt snygga, men ännu bättre tecknade är alla de djur som befolkar Blacksads värld. Min enda invändning mot hans tecknarstil är tendensen att göra djurkvinnorna mycket mer mänskliga och ”snygga” än de manliga djuren. Det blir lite märkligt när de kvinnliga djuren alltid har flådiga femtiotalsfrisyrer trots att de är katter/hundar/whatever och att deras päls alltid är mycket kortare än de manliga djurens. Jag kan köpa att de har otroligt kroppsnära kläder på sina kurviga kroppar, det är ju ändå en noirdeckare det här och de kräver sin dos av femme fatales. Men det är synd att de inte får vara mer djurlika istället för att som i de flesta fall se ut som en mänsklig kvinna med djuröron.

blacksad2Av de samlade historierna i det här albumet är ”Arctic Nation” min favorit. Namnet syftar på den organisation av polarlevande djur, som anser att vit (vinter)päls är överlägsen alla andra pälsfärger. En politisk, mörk och våldsam historia, där ingen riktigt är att lita på. Och där Blacksad, som svart katt med vit nos, inte är välkomnad i något läger.

”Blacksad” är en snygg och mörk serie, som förtjänar alla priser den blivit överhopad av. Jag är glad att jag äntligen kommit mig för att läsa den. Du borde också göra det om du har ett gott öga till noirdeckare och vill se antropomorfa djur tecknade snyggare än du någonsin sett förut.

Juan Díaz Canales & Juanjo Guarnido – Blacksad (Dark Horse, 2010)

Seriesöndag: Agents of S.H.I.E.L.D

SHIELD

Nu på tisdag är det premiär för Joss Whedons nya tv-serie ”Agents of S.H.I.E.L.D.”. Jag misstänker att jag inte är den enda som håller på att gå i bitar av pepp inför det faktum att nördgurun Whedon ÄNTLIGEN är tillbaka och gör tv-serier igen. Han har haft otur när det gäller tv-formatet på senare år, både ”Firefly” och ”Dollhouse” blev nerlagda efter (enligt fansen) alldeles för få avsnitt.

”Agents of S.H.I.E.L.D.” är en spinoff på Whedons omåttligt populära ”Avengers”-film från 2012. Fler ”Avengers”-filmer, samt ett antal filmer om enskilda Avengers-medlemmar, är under produktion. I höst kommer andra filmen om Thor, och andra filmen om Captain America beräknas ha biopremiär i april.
Det är lätt att få intrycket av att antalet superhjältefilmer bara stiger och stiger. Det som gör filmerna om Avengers och om dess enskilda medlemmar annorlunda är just att de hänger ihop. Jag tycker att det alltid har varit en styrka med Marvels serier att man får intrycket av att allt hänger ihop på något sätt. Allt utspelar sig i samma universum (även om det är ett universum som kan retconnas hur många gånger som helst, uppenbarligen) och de olika karaktärerna har friheten att inte bara byta dräkt, utan även byta sida, gäng, stad eller bara göra ett högst tillfälligt gästspel i någon annans serie.

Det återstår att se hur ”Agents of S.H.I.E.L.D.” kommer att hänga samman med filmerna. Jag för min del är mycket nyfiken, inte minst efter att Whedon beskrivit serien som ”basically a TV series of ‘The Zeppo'” (ett Buffy-avsnitt där Xander räddar världen utan att få någon cred alls för det). Låter lovande, minst sagt.

Kommer ni att sitta bänkade inför premiären av serien med ”Whedon is my master now”-t-shirten på? Eller är ni mer tveksamma inför tv-serien?

Seriesöndag: Saga

sagaDet är alltid en fara när en bok hajpas av ungefär alla vars smak man tror och litar på. Risken är stor att bli besviken, att känna att förväntningarna var alldeles för stora för att någonsin kunna uppnås. Att boken inte alls var det bästa man någonsin läst.

Som tur är hör Brian K. Vaughans och Fiona Staples ”Saga, vol 1” till de böcker som verkligen lever upp till hajpen. Det är en kärlekshistoria om två soldater från två ständigt krigande planeter och den dotter de får, mot alla odds. På vägen lyckas de göra sig fiender med ungefär alla i hela världen, samtidigt som de får hjälp från de mest oväntade håll. Som t.ex spöket av en halv tonårstjej. Och ett rymdskepp som är ett träd.

saga2”Saga” är en fantastisk blandning av SF och fantasy, av djupaste allvar och ganska fånig humor. Det är en story och en värld som biter sig fast och vägrar lämna en. Det skadar ju inte heller att Fiona Staples är en oerhört begåvad tecknare, som gör världen inte bara intressant utan även väldigt snygg.

Läs ”Saga” om du är det minsta intresserad av serier. Något av det bästa du kan läsa i serieväg den här sidan millennieskiftet.

Brian K. Vaughan & Fiona Staples – Saga, vol 1 (Image Comics,2012)

Seriesöndag: Theos Ockulta Kuriositeter

mumiens_blod”Theos Ockulta Kuriositeter” är namnet på Ola Skogängs äventyrsserie, men det är också namnet på den butik som hans protagonist driver i Gamla stan i Stockholm. Theo själv är en äventyrare som blivit förvandlad till en enorm brunbjörn och som försöker göra allt för att få tillbaka sin mänskliga form.
”Allt” innefattar i det här fallet spöken, mumier, ockulta böcker, mystiska dimensioner och gigantiska havsmonster. ”Theos ockulta kuriositeter” är lite som en blandning mellan Lovecraft och Tintin, med en hel del gammal Stockholmiana inblandad.
Det är helt enkelt mycket underhållande och ganska så nördigt.

forloradesidornaOla Skogäng är en mycket begåvad tecknare. Hans Stockholmsvyer är spektakulära och han har förmågan att få även de blodigaste scener att se vackra ut. Jag gillar verkligen blandningen mellan realism och magi som böckerna om Theo innehåller, och som även framhävs på ett bra sätt i tecknarstilen.

Något jag hade svårt för i första boken var dialogerna. Dessa ständiga utropstecken! Jag vet inte om det ligger någon särskild tanke bakom att använda utropstecken istället för punkter i alla repliker, men det var otroligt störande för läsningen.

dodsskugganSom tur är försvinner detta märkliga stildrag redan till andra boken, som jag tycker är den hittills bästa. Den första boken är på många sätt en introduktion av karaktärer och världsbygge, och tredje boken är en samling kortare historier med en ganska lös ramhistoria. Den andra boken innehåller precis lagom mycket djup och karaktärsutveckling, samt en hel del intressanta förvecklingar som jag hoppas att få läsa om i framtiden.

Den senaste boken om Theo heter ”Deus ex machina: Fadern” och kom ut i våras. Den sägs vara första delen av tre i ett sammanhållet och minst sagt episkt äventyr. Jag köpte ett ex på seriefestival i våras, men eftersom jag köpte det och fick det signerat till min make så känner jag att han borde få chansen att hinna läsa det först. Vilket borde vara snart, om man ser vilken takt han håller i sin läsning av de första tre böckerna.

De första böckerna av ”Theos ockulta kuriositeter” kan vara lite svåra att få tag i. De är slut hos förlagen och även om jag har hört rykten om att det ska vara nytryck på gång så verkar det dröja. Förhoppningsvis finns de i alla fall att låna hos ditt lokala bibliotek om du känner dig sugen på mycket vältecknade ockulta äventyr.

Ola Skogäng – Mumiens blod: Theos Ockulta Kuriositeter, vol 1 (Kartago, 2008)
Ola Skogäng – De förlorade sidornas bok: Theos Ockulta Kuriositeter, vol 2 (Ekholm & Tegebjer, 2010)
Ola Skogäng – I dödsskuggans dal: Theos Ockulta Kuriositeter, vol 3

Seriesöndag VI

Välkomna till bloggens sjätte seriesöndag (den första seriesöndagen på nästan ett halvår)!

Idag hade jag tänkt bjuda på recensioner av Brian K. Vaughan & Fiona Staples episka SF/fantasy-kärlekshistoria ”Saga”, Ola Skogängs äventyrsserie ”Theos ockulta kuriositeter” och noirdeckarserien ”Blacksad”. Ett kort inlägg om Joss Whedons kommande tv-serie ”Agents of S.H.I.E.L.D” står också och puttrar på spisen.

Smaklig måltid!

Dags för fler seriesöndagar?

Jag vet inte riktigt vart mina seriesöndagar tog vägen. Det är flera månader sedan jag sist hade någon i bloggen, och de seriealbum jag läste i början av sommaren i syfte att få till en sommarseriesöndag har förpassats till det där dammiga hörnet av minnet där alla ej ombloggade böcker hamnar.
Jag kan i alla fall avslöja att det femte albumet av Joe Hills och Gabriel Rodriguez fantastiska ”Locke & Key”, ”Clockworks”, är det absolut mest spännande hittills. Äntligen får vi veta hur saker och ting hänger ihop på riktigt! Jag kan knappt vänta på att den sista storyarcen, ”Alpha & Omega”, kommer ut i albumform.

Men nu börjar jag bli sugen på att kicka igång seriesöndagarna igen. Inte minst är jag sugen på att spekulera i hur Joss Whedons ”The Avengers: Age of Ultron” och ”Agents of SHIELD” kommer att vara, samt att skriva om Ben Affleck som nästa Batman. Dessutom skulle jag vilja hitta några nya, bra serier att grotta ner mig i.
Låter det inte som att det är hög tid för seriesöndagarna att återuppstå?

Seriesöndag: Berättelser från Engelsfors

bfeDet är väl ingen som har missat ”Berättelser från Engelsfors”?
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, genierna bakom ”Cirkeln” och ”Eld” har slagit sina påsar ihop med några av Sveriges bästa serieskapare och gjort ett seriealbum som utspelar sig i Engelsfors. Serierna utspelar sig både före, mellan och efter de två första böckerna så om ni inte har läst dem båda så utfärdar jag SPOILERVARNING.

Att tre olika serieskapare varit med och gjort albumet tycker jag är en stor styrka. Särskilt när vi får möta samma karaktär flera gånger, med subtila variationer beroende på vem som hållit i pennan. De växlande berättarperspektiven är något jag uppskattade väldigt mycket med romanerna. Hur de olika karaktärerna ser på världen, sig själva och varandra och hur mycket det kan skilja hur en viss situation tolkas. I seriealbumet känns det på många sätt som att vi får komma karaktärerna ännu närmare. Se vad som rör sig i deras huvuden. Att vi dessutom får följa några karaktärer som hittills varit bikaraktärer eller som försvann alltför tidigt ur böckerna är en extra bonus.

Berättelserna må vara korta, men inte ytliga. Det är inte en fristående bok det här, utan mer ett komplement till romanerna.
När jag var på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren i veckan så berättade de tre serieskaparna vilka karaktärer som var deras favoriter att teckna. Föga förvånande var det just de tre serierna de nämnde som är mina favoriter i albumet; Kim W Anderssons ”Vagnen” (om Olivia), Kalle Johnssons ”Den hängde” (om Elias) och Lina Neidestams ”Kejsarinnan” (om Anna-Karin). Alla serier är bra, men de här har något extra. Uppslaget med Elias och Linnéa är exempelvis så fantastiskt att jag önskar att det fanns som affisch att sätta upp på vägen.

Läs ”Berättelser från Engelsfors” om du är ett ”Cirkeln”-fan och i synnerhet om du även är ett seriefan. Du kommer inte att bli besviken.

Sara Bergmark Elfgren m.fl – Berättelser från Engelsfors (Rabén & Sjögren, 2013)

Seriesöndag: Locke & Key

crownofshadowsDet tredje albumet av Joe Hills och Gabriel Rodriguez skräckserie ”Locke & Key” har undertiteln ”Crown of Shadows”. Titeln syftar på ännu en av de hemligheter som Keyhouse ruvar på, en som Dodge använder sig av i sin fortsatta jakt på nyckeln till den svarta dörren. Shadow Key får alla skuggor i huset att vakna till liv och attackera syskonen Locke. Men Dodge får snart erfara att syskonen är svårare att besegra än han anat.

”Crown of shadows” var det allra första jag läste av serien ”Locke & key”. Eller snarare läste jag ett litet utdrag, som utgjorde en gratistidning jag plockade upp på Free Comic Book day för två år sen. Vilket är lite synd, för den gjorde mig lite tveksam till att läsa serien. Huvudstoryn, den med skuggorna, är i det här albumet nämligen mycket mindre intressant än de två sidohistorierna.

I den ena sidorhistorien beger sig Kinsey på jakt efter svar, något som nästan leder till hennes död. Och till några nya vänner.
I den andra sidohistorien, epilogen ”Beyond Repair”, är det modern Nina som står i centrum. Tillsammans med Bode hittar hon nyckeln till ett gammalt medicinskåp som visar sig kunna laga allt man lägger i skåpet. Eller nästan allt, för vissa saker är bortom även Keyhouses förmåga att laga …
Den här epilogen är enligt mig det hittills bästa kapitlet i hela serien. Sorgligt, solkigt, med en smula magi och alldeles för mycket obehaglig realism. Plus ett slut som bådar extremt gott inför fortsatta delar av serien.

Joe Hill & Gabriel Rodriguez – Locke & Key vol 3: Crown of Shadows (IDW, 2012)