Pocketkedjan

Kommer snart: en sammanfattning

Eftersom jag gillar att skriva listor så har jag hållit stenhård koll på vilka böcker som passerat mitt hem (och vilka som blivit kvar) under mitt deltagande i Pocketkedjan. En full bokhylla efterlyser sammanställningar från de bokbloggare som deltagit i kedjorna (eller i alla fall i den kedja jag varit med i, som är avslutad).
Tyvärr har jag inte tiden just nu att leta reda på mina nedskrivna listor, men så snart jag får lite tid över (vilken lär vara på måndag) så kommer en utförlig sammanfattning här i bloggen. Om du har varit med i någon av kedjorna och minns vilka böcker du har fått/läst/skickat, skriv en sammanfattning du med!

Pocketkedjan: julipaketet

Dags att skriva den sista dubbelrecensionen om det sista pocketkedjepaketet. Det här paketet föll mig helt i smaken, med två böcker som jag varit väldigt nyfiken på (och en bonusbok som jag tyvärr redan läst, men som jag gillar väldigt mycket).

Irène Némirovskys tunna roman ”Ensamhetens vin” gavs första gången ut 1935, även om den här pocketutgåvan är av betydligt senare datum. Némirovskys författarskap har blivit mycket omskrivet, mer än sextiofem år efter författarinnans död.

Det handlar om Hélène som växer upp i en förmögen men dysfunktionell familj i en rysk landsortsstad. Hennes affärsman till far är ofta bortrest i affärer, vilket lämnar Hélène ensam med den nyckfulla och egoistiska modern som inte verkar ha något till övers för sin egen dotter. Flickan slits mellan kärlek och förakt för sin mor, samtidigt som hon delar moderns längtan efter den lyxiga Paris.
I och med ryska revolutionen tvingas familjen fly, via Finland mot det älskade Paris. Här bestämmer sig Hélène för att slutligen göra upp med sin mor genom att stjäla det hon bryr sig allra mest om; den unge älskaren.

”Ensamhetens vin” är en innehållsrik roman, trots sitt ringa omfång. Trots en historia som lätt skulle kunna fylla ut ett tegelstensformat så håller sig Némirovsky till dryga 200 sidor, och dessa sidor är en njutning att läsa från början till slut.
Némirovskys roman, i Dagmar Olssons fantastiska översättning, är otroligt vacker. Hon låter mycket av handlingen antydas eller bara nämnas i förbigående, mellan de nedslag hon gör i Hélènes liv. Det är en berättarteknik som fungerar väldigt väl, för Hélènes ensamma barndom och ungdom tjänar på att inte fyllas med alltför många grymma detaljer. Vi är med henne ändå, i flykten genom Europa och i hennes vilsna sökande efter kärlek och bekräftelse.
Irène Némirovsky är en helt fantastisk ny litterär bekantskap och jag ser fram emot att få sätta tänderna i hennes stora krigsroman ”Storm över Frankrike” så snart det bara är möjligt.

”Psykologisk skräck på svenska” kallade jag den roman av Andreas Roman som jag läste i höstas. En beskrivning som skulle passa minst lika bra in på ”Mörkrädd”, en titel som visar sig vara en rejäl underdrift.

Huvudkaraktären David är nämligen inte bara mörkrädd som vem som helst, han är paniskt rädd för mörkret. Så rädd att han håller på att gå under av sömnbrist och alkoholmissbruk. Lösningen? Att ta katten under armen och be sig till en ensligt belägen stuga under senhösten för att en gång för alla försöka ta itu med sin fobi.
Väl på plats blir det dock smärtsamt uppenbart för David att hans mörkerrädsla inte är helt obefogad. Det verkar faktiskt finnas något där ute i mörkret, något som är ute efter honom. Något som har funnits med honom sedan han var barn och bara väntat på sin chans.

”Mörkrädd” hör tematiskt ihop med ”Någon i din säng” som jag läste i höstas. Båda böckerna bjuder på ett slags glidande psykologisk skräckstämning, där det hela tiden är osäkert om det verkligen finns något i mörkret eller om det bara finns i protagonistens huvud. Den ambivalensen är bägge romanernas stora styrka.
Tyvärr har jag även ungefär samma invändningar mot bägge böckerna, nämligen att de brister i förankringen i vardagslivet. Davids liv känns lite osannolikt, på gränsen till fånigt ibland. Det är lite synd, för psykologiska thrillers som denna fungerar som allra bäst när kontrasten mellan vardagligheten och skräcken blir som störst (vilket Stephen King kan vara en mästare på, när han är som bäst).

En liten varning tänkte jag också utfärda till alla som har svårt för att läsa om katter som råkar illa ut. Jag vill inte avslöja vad som händer med Davids katt, men det var rätt jobbigt att läsa för en kattälskare som mig, så känsliga läsare varnas.
Allt som allt så är ”Mörkrädd” en spännande bok, även om den inte är det allra bästa jag har läst. Författaren Roman har sina tydliga styrkor och svagheter, men jag hoppas såklart på en bok från honom där endast styrkorna finns kvar, för han har potential att bli en grymt bra skräckförfattare.

Irène Némirovsky – Ensamhetens vin (Bonnier pocket, 2008)
Andreas Roman – Mörkrädd (Pocketförlaget, 2008)

Pocketkedjan: junipaketet

Jag måste erkänna att min första reaktion när jag plockade upp Nora Roberts ”Begravt i glömska” ur junipaketet var ”Herregud, hur gammal är den här boken egentligen?!”. Både titel och omslag känns rätt mossiga och efter att ha läst baksidestexten lite snabbt så blev jag inte direkt mindre misstänksam. Vacker kvinna, familjehemligheter, snygg granne med vilken hon har en flirt, mystiska hot, bla bla bla. Inte någon bok för mig direkt.
Efter att ha läst några sidor så visade det sig dock att den hunkige grannen Ford inte var någon typisk standardromanhunk (som jag tänker mig kanske är… polis eller brandman eller något liknande), utan att han är graphic novel-författare/konstnär. En snygg serienörd med en Buffy-samlarfigur på sitt ritbord – så lite krävdes det alltså för att få mig att läsa den här boken.

Huvudkaraktären Cilla är en f.d barnskådespelerska som flyttar tillbaka till sin mormors hus för att renovera det och skapa ett nytt liv. Mormodern var en mycket känd aktris som tog livet av sig för många år sedan, och Cilla upptäcker raskt att mormodern tog med sig en hel del hemligheter i graven.
Cilla är en i mina ögon ganska tråkig huvudkaraktär. En typisk typ A-personlighet som renoverar, tränar och försöker undvika att hamna i säng med grannen trots att hon gillar honom med samma frenesi. Hennes enda intressanta drag är väl att hon konverserar med sin döda mormor i drömmen ibland, men det räcker inte särskilt långt.

Tydligen är Nora Roberts en extremt framgångsrik författare, men jag lär inte läsa något mer hon har skrivit utan mycket bra skäl (läs: bra betalt). Hon är bra på att få till snärtiga dialoger, men sexskildringarna mellan Cilla och Ford är så ostiga att de kräver skämskudde. Inte ens att Ford är ett Battlestar Galactica-fan kan få mig att bortse från dem.

Den andra boken i junipaketet var Tove Janssons ”Sommarboken”, en mycket glad överraskning. Jag gillar Jansson skarpt, även om jag av någon anledning inte har läst mycket av hennes böcker som inte handlar om mumintrollen. Den här boken har befunnit mig på min mentala läslista i åratal utan att jag någonsin kommit till skott.
”Sommarboken” visade sig vara min absoluta favorit bland alla pocketkedjeböcker jag har läst. En total fullträff!

I denna tunna lilla volym ryms en samling fristående kapitel som alla handlar om en liten familj som tillbringar sin sommar på en ö i Finska viken. Pappan i familjen tycks tillbringa det mesta av sin tid med att arbeta eller lägga nät, vilket lämnar farmorn och hennes barnbarn Sophia att roa sig tillsammans. Vänskapen mellan dessa två ytterst viljestarka och envisa personligheter är bokens kärna och dess ständigt återkommande tema.
Sophia är inte direkt något beskedligt barn. Hon är argsint och beskäftig, men också mycket känslig av sig. När hon och farmorn blir osams så skiver hon ett brev och sticker under dörren till farmors rum: ”Jag hatar dig. Varma hälsningar av Sophia.”

Ett av mina favoritkapitel handlar om när familjen skaffar en katt som inte ells blir så tillgiven som Sophia hoppas på. Hon blir som besatt av att vinna katten Mappes kärlek vilket gör att den drar sig undan ännu mer:
”Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra desto mindre tycker den andra om en.
Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?
Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre.”

”Sommarboken” är en bok som lyckas med att vara omväxlande rolig och melankolisk. Vackra naturskildringar kombineras med pricksäkra dialoger och bildar tillsammans en helhet som inte är annat än fantastisk. Den får mig också att minnas min egen barndoms skärgårdssomrar vid familjens landställe, även om jag förhoppningsvis var ett lite mer lätthanterat barn än Sophia.

Nora Roberts – Begravt i glömska (Bonnier pocket, 2009)
Tove Jansson – Sommarboken (Albert Bonniers klassiker, 2009)

Sista paketet

Igår fick jag hem det sista paketet i pocketkedjan, och eftersom inga av böckerna ska vidare så tänkte jag för en gångs skull passa på och skriva om böckerna direkt.

Detta sista paket innehöll tre (!) böcker:
Irène Némirovskys ”Ensamhetens vin”– jag har läst så mycket om Némirovsky den senaste tiden och bara härom dagen så skrev jag i en kommentar att jag verkligen vill läsa något av henne, så det här var verkligen en angenäm överraskning!
Andreas Romans ”Mörkrädd” – jag läste och gillade Romans ”Någon i din säng” i höstas och har sedan dess tänkt att jag verkligen borde läsa den här boken också (böckerna är löst sammankopplade).
Maryse Condés ”Desirada” – den här läste jag i våras och gillade skarpt. Eftersom jag nu har dubletter ska jag se om inte den ena boken kan lottas ut på något sätt.

Tack Camilla för alla böcker du har skickat! Och ett extra tack för de boktips du skickade med i sista paketet – en del av dem har jag redan läst, men några av tipsen var nya för mig och kommer garanterat att kollas upp!

Det här är inte det sista inlägget som handlar om Pocketkedjan. Jag har både junis och julis böcker att recensera och efter det ska jag försöka skriva ihop något slags sammanfattning och reflektion över mitt deltagande i kedjan.

Postad

Nu är det allra sista pocketkedjepaketet postat. Och ja, det betyder att jag hann läsa klart den där tjocka boken tills idag (jag blev färdig redan igår). Ibland är det bra att vara en snabbläsare!
Nu ska jag koncentrera mig på vampyrläsning resten av veckan, har tänkt komma igång med det paper som ska skrivas för sommarkursen. Fast först ska jag försöka hinna med att läsa den här godbiten:

Tack Helena för tipset! Jag hoppas att jag kommer få användning för den i mitt paper, men om inte annat så verkar den sjukt spännande.

Läshets

Mitt i all vampyrläsning och alla sommarrelaterade aktiviteter så har jag helt glömt bort att det bara är några dagar kvar tills det allra sista pocketkedjepaketet ska skickas iväg. Och jag som inte har läst någon av böckerna från förra paketet ännu. Nåja, jag började igår med den jag hade tänkt skicka vidare och har hunnit 64 sidor av drygt 450.
Jag hade tänkt skicka paketet på måndag, så det är med andra ord tur att jag läser snabbt…

Hur går det med er sommarläsning?

Pocketkedjan: majpaketet

Jag ligger lite efter med att både läsa och skriva om pocketkedjeböckerna, men nu är jag äntligen klar med båda majböckerna.

Naomi Noviks ”Hans Majestäts drake” var en angenäm överraskning. Jag ägde boken sedan tidigare, men hade inte hunnit läsa den, så nu fick jag ett utmärkt skäl att äntligen sätta tänderna i Temeraire-serien.

När man läser rätt mycket fantasy så är det lätt att tröttna på de dussinfantasyböcker som dignar av påhittade världar, språk och alvliknande varelser av olika slag. För att inte tala om alla stora svärd.
Det är alltså riktigt uppfriskande att ”Hans Majestäts drake” utspelar sig i 1800-talets England, mitt under brinnande krig mot Napoleons Frankrike. Det är en värld som påminner ganska mycket om hur vår egen värld såg ut på den tiden – om det inte hade varit för drakarna det vill säga.
Kapten Will Laurence finner av en slump ett drakägg på ett tillfångataget fransk skepp och när draken hastigt kläcks så väljer den ut honom som sin förare. Draken får namnet Temeraire och visar sig vara både intelligent, modig och ytterst lojal mot Laurence.
”Hans Majestäts drake” påminner mig en del om Susanna Clarkes ”Jonathan Strange & Mr Norrell” som också utspelar sig i Storbritannien under samma tidsperiod, men där magi används i kriget istället för drakar. Dock är Noviks bok klart mycket kortare och mindre komplex än Clarkes, vilket inte nödvändigtvis är en nackdel (Clarkes bok klockar in på drygt tusen sidor, vilket tangerar smärtgränsen även för en hängiven tegelstensfantast som mig).
Jag uppskattade mixen av 1800-talshistoria och fantasyinslag och har redan lagt in en beställning på nästa del i serien. Perfekt sommarläsning för alla som har en soft spot för fantasy, men inte orkar sätta igång med någon tokepisk serie i väldigt många delar.


Bok nummer två i majpaketet är Jane Fallons ”Rätt åt dig!”.
Här kommer jag tyvärr bli tvungen att påpeka en av pocketkedjans svagheter. Eftersom kedjan går ut på att en bok hela tiden ska skickas vidare så är det nästan oundvikligt att man till slut sitter där med en bok som man inte har något som helst intresse av att läsa. Jag läser inte chicklitt, men det gör flera av de som är med i samma kedja som mig och därför är det inte så konstigt att en chicklitt-bok slutligen har lyckats leta sig hem till mig.
För första gången sedan kedjans början så övervägde jag faktiskt att helt hoppa över att läsa en bok, men så bestämde jag mig för att ändå ge den en chans. Jag menar, jag kan ju inte sitta här och påstå att jag inte gillar chicklitt när det enda jag har läst i genren är ”Bridget Jones dagbok” och ”Vattenmelonen” (båda för mer än tio år sen dessutom).
Efter avslutad läsning kan jag bara konstatera att den här genren – precis som jag misstänkt – inte är något för mig. Det handlar om två kvinnor som kommer på att de är ihop med samma man och bestämmer sig för att hämnas på honom. Jag tror att det ska vara roligt, men jag fann hela historien rätt tröttsam. Alla karaktärer uppför sig irrationellt alternativt totalt klichémässigt. Jag kan inte känna någon som helst sympati för någon i hela boken och blir mest förundrad över att folk frivilligt läser sånt här. Tycker de att det är roligt? Spännande? Sexigt? Känner de igen sig? Jag förstår verkligen inte chicklitt alls, så om någon kunde ge en kort förklaring till chicklittböckernas storhet så vore jag tacksam.
”Rätt åt dig!” gick i alla fall fort att läsa, vilket är det enda marginellt positiva jag har att säga om saken.

Naomi Novik – Hans Majestäts drake (Bonnier pocket, 2008)
Jane Fallon – Rätt åt dig! (Månpocket, 2009)

Junipaketet är här

Idag hämtade jag ut pocketkedjans junipaket, det näst sista av paketen.
Den ena boken i paketet har jag tänkt läsa i evigheter och blev väldigt glad över att just den fanns i paketet. Den är skriven av en författare som ligger mig varmt om hjärtat, så jag lär inte bli besviken. Den andra har jag ingen direkt koll på, men den verkar spännande.
Tack Camilla för paketet!

Jag passade på att köpa en grön påse när jag hämtade ut paketet, så ikväll ska jag packa det paket som ska skickas till Andasin (som alltid är jag lite sen, jag förstår inte att månaderna kan gå så fort?)

Pocketkedjan: aprilpaketet

Jag ligger lite efter i skrivandet om pocketkedjeböckerna märker jag. Jag har inte ens skrivit om aprilpaketet ännu, fast det redan är juni och alltså snart dags (nåja, om två veckor) för nästa paket att skickas iväg.

Den första boken jag läste i aprilpaketet var Linda Olssons ”Sonat till Miriam”. Jag har inte läst något av den här författaren förut, eftersom jag fått för mig att hon skriver synnerligen sentimentalt och smetigt.
Vilket tyvärr visade sig stämma.
I boken får vi möta kompositören Adam, en man märkt av sorg som börjar söka efter sitt förflutna efter att hans älskade dotter har dött. Sökandet spänner från Nya Zealand till Polen till Sverige och involverar flera generationer och en mängd hemligheter.
Olssons roman är fullproppad med smäktande adjektiv och en hel hög madeleinekakeknaprande då Adam i princip dränks av de enorma floderna med minnen. Det finns något högtravande i Olssons språk som inte alls faller mig i smaken, vilket tillsammans med en ganska förutsägbar och krystad intrig fick mig att bli ytterst uttråkad.

”Vindens skugga” av Carlos Ruíz Zafón är en sådan där bok som jag har hört hyllas från vitt skilda håll, utan att jag någoinsin har fått grepp om vad boken har handlat om. Jag har mest misstänkt att det varit antingen en deckare eller något slags livsbejakande Coelho-sörja, och därför aldrig ens funderat på att läsa boken.
”Vindens skugga” blev således en riktigt positiv överraskning för min del.
Romanen utspelar sig i Barcelona i mitten av förra århundradet. Här får den unge pojken Daniel tag på boken ”Vindens skugga”, skriven av den mystiska författaren Julian Carax. Daniel förälskar sig totalt i boken och börjar söka efter dess författare, något som försätter honom i stor fara och som drar in honom och hans vänner i en härva av hemligheter och lögner.
”Vindens skugga” är lite som en blandning av en gotisk kärleksroman och en telenovela. Det är så mycket kärleksintriger, färgstarka karaktärer, övernaturliga inslag, våld och dramatik att det hade räckt till ungefär fem romaner. Men trots historiens melodramatiska vändningar så kan jag inte låta bli att bli fascinerad, inte minst av Zafóns fantastiska beskrivningar av Barcelona.
En liten varning dock: har du läst en del romaner i ”Tess av d’Urberville”-stilen så kommer det vara ganska lätt att lista ut hur allt hänger ihop flera hundra sidor innan Daniel gör det.

Linda Olsson – Sonat till Miriam (Bonnier pocket, 2009)
Carlos Ruiz Zafón – Vindens skugga (Norstedts Pocket, 2006)

Några tankar om Pocketkedjan

Jag har nu varit med i pocketkedjan i några månader, och initiativtagerskan En full bokhylla är en rikedom vill veta hur det går för oss. Först började jag skriva en kommentar i hennes blogg, men den blev så lång att jag tror att det är bättre att jag skriver ett helt inlägg om saken istället.

Pocketkedjan är alltså en kedja av bokbyten mellan bloggare. Varje månad får jag två böcker, som ska läsas, varav en skickas vidare tillsammans med en ny bok.

Jag får mina böcker från Camilla. Vi har inte helt lika boksmak hon och jag, men jag tycker att hon har träffat rätt med flera av sina bokpaket. Två av böckerna som jag har fått har jag tyvärr redan hemma, så jag vill tipsa om att det går att läsa om vilka böcker jag redan äger i fliken Min bokhylla.
Båda böckerna som Camilla skickat som jag äger är gamla hyllvärmare, så fördelen är att jag nu får ett bra skäl att ta tag i läsningen! Och jag kan ju alltid skicka vidare böckerna till nästa person i kedjan; Andasin.

Jag har läst alla böckerna i kedjan utom en, från första paketet, som jag har tänkt spara till min vampyrläsning i sommar. Tidigare recensioner av pocketkedjeböcker finns här och här, och det kommer en till dubbelrecension så snart jag har fått iväg mitt (pinsamt försenade) paket till Andasin.

Det bästa med Pocketkedjan har varit att upptäcka nya böcker och författarskap. Jag har läst flera böcker som jag nog aldrig skulle har läst om det inte varit för kedjan, och fått flera positiva överraskningar på köpet.