Kommentarer

Lite kort om nobelpriset i litteratur

IMG_20131010_131116
1. Hurra för att priset går till en kvinna!
2. Hurra för att priset går till en författare jag har läst!
3. Hurra för att priset går till en novellförfattare!
4. Och hurra för att jag gissade rätt i personalens tävling om vem som skulle vinna! (bilden ovan visar böcker av de författare det gissades på, med min utvalda bok i mitten)
Är sammanfattningsvis mycket nöjd med valet av Alice Munro som litteraturpristagare 2013.

Serier är tydligen också hittepå

Det är visst inte bara skräck som litteraturkritiker kan skriva om utan någon som helst koll, samma sak gäller tydligen serier. Det är tydligt för den som läser Mats Gellerfelts recension i SVD, där han klumpar ihop fem helt olika serieböcker och därigenom drar en del mycket märkliga slutsatser. Som att seriemarknaden domineras av kvinnor eftersom alla böckerna i recensionen skrivits av kvinnor (har någon informerat de amerikanska storförlagen om den saken?). Eller att texterna i Sara Granérs ”All I want for christmas is planekonomi” är ”ovanligt långa för att gälla seriealbum”. Flera sidor långa, y’all!
Om ni vill läsa eländet så rekommenderar jag er att även läsa de fyndiga och välskrivna kommentarerna, flera av dem skrivna av serieskapare.

Det mest bisarra i sammanhanget är dock något som Galago-redaktören Johannes Klenell tipsade om på Twitter, nämligen att Gellerfelst skrivit en nästan identisk recension för två år sen i samma tidning. Ska man skratta eller gråta?

Hittepå

DN’s Lotta Olsson är igång igen. Sist jag läste något av henne så trodde hon att Alden Bells postapokalyptiska zombieroman ”I dödskuggans land” var en dystopi och byggde upp hela sin recension på det missförståndet. Nu verkar hon ha fått för sig att Kelly Link skriver skräck. Inte nog med det, hon har en oerhört märklig syn på skräcklitteratur överlag:
”Dagens skräcklitteratur går att dela in i tre grupper: önskedrömmar à la ”Twilight”, traditionella spökhistorier – och riktigt, riktigt bra litteratur.”

Det som gör mig mest förbannad är att DN visar gång på gång att du inte behöver göra någon som helst research när du skriver om genrelitteratur. Det räcker att tycka lite. Eller hitta på. För genrelitteratur är ju bara hittepå i sig, så vem bryr sig?

Litterära nyårslöften

Förra nyår gjorde jag tre litterära nyårslöften (eller snarare nyårsambitioner):
1. Läsa mer SF
2. Läsa fler äldre böcker, där jag räknade de utgivna före 1980.
3. Lämna trygghetszonen, där det gäller att läsa böcker jag inte brukar välja självmant.

Jag tänkte att det nu under 2011 års sista skälvande dagar är dags att utvärdera nyårslöftena. Gå tillbaka och se om jag lyckats uppfylla dem eller ej. Eftersom det bara blir drygt och tråkigt att gå igenom varje månad av årets läsning så tänkte jag istället göra en liten sammanfattning.

1. Läsa mer SF

Antal böcker lästa: 8 (plus några med SF-inslag som jag inte räknar. Som Hunger Games-trilogin.)
Betyg: väl godkänt
Jag hade egentligen tänkt läsa minst en SF-bok i månaden, men med tanke på att jag hade en rejäl lässvacka förra vintern så är jag ändå nöjd att jag kom upp i detta antal.

2. Läsa äldre böcker
Antal böcker lästa: 11
Betyg: väl godkänt
Om det inte hade varit för all kurslitteratur till Gotiska berättelser så hade jag aldrig ens kommit i närheten av detta antal. Så jag ger mig själv ett VG för antalet, men ett IG om man ser till antalet böcker jag läst som varken varit SF-klassiker eller skräck.

2. Läsa utanför trygghetszonen
Antal böcker lästa: 5
Betyg: med tvekan godkänt
Det här med att läsa utanför trygghetszonen resulterade att jag under året läste några deckare och s.k spänningsromaner. Med blandade känslor. Utan den fobiska duellen hade det knappt blivit några böcker lästa alls inom denna kategori och jag har ännu inte vågat mig på genrer som chick litt eller biografier.

Inför 2012 tänkte jag bara ha ett enda litterärt löfte; att läsa fler e-böcker. Nu när jag äger en surfplatta och allt. Minst en e-bok i månaden (kurslitteratur borträknad) låter genomförbart, plus lite serier.

Hade ni några litterära nyårslöften inför 2011? Eller har ni tänkt införa några lagom till nästa år?

Dåliga översättningar, del 537

Jag vet att den här bloggen redan är överfull av klagomål på dåliga översättningar. Men ibland träffar jag på så märkliga översättningsmissar att jag inte kan låta bli att dela med mig.

Som i ”Världkrig Z” av Max Brooks som jag läser för tillfället. En fantastisk bok i en mindre fantastisk översättning. Den är väldigt ojämn, vissa delar känns riktigt bra medan andra är helt obegripliga. Jag misstänker att översättaren har haft problem när det gäller dialektala uttryck, slang och idiomatiska uttryck och bestämt sig för att ”försvenska” uttrycken rakt av. För hur skulle man annars kunna förklara att en före detta amerikansk stabschef i Vita Huset uttrycker sig på följande sätt: ”Måste de någonsin förklara för Svenne banan varför de lämnar honom i sticket för Nisse i Hökarängen?”
Immersionsdödande, minst sagt.

Jag tror att min storfavorit när det gäller usla översättningar ändå är översättningen av ”Tough shit” till ”Hårda bud i Mellerud” som jag läste i en Douglas Coupland-bok en gång. Nästan briljant i sin totala idioti.
Annars är den svenska översättningen av Donna Tartts ”Den hemliga historien” en guldgruva av bisarra översättningstabbar. Jag skrev ett (spoilerfyllt!) inlägg om saken när jag sist läste om boken, och ”bantarcola” är definitivt runner up när det gäller förstaplatsen över idiotiska översättningsmissar.

Vilka översättningsmissar älskar ni att hata?

Man’s brain

”Ah, that wonderful Madam Mina! She has man’s brain – a brain that a man should have were he much gifted – and woman’s heart. The good God fashioned her for a purpose, believe me, when He made that so good combination.”
(ur Bram Stokers Dracula, s.250)

Professor Van Helsing ger mrs Mina Harker den största komplimang han kan tänka sig; att hon har en manshjärna. Självklart kombinerat med ett kvinnohjärta, så att ingen kan få för sig att hon är någon New Woman som bryter mot den dåtida kvinnorollens alla förhållningsregler och begränsningar. Gud förbjude.

Upp till nördkamp!

SF-bokhandeln har dragit igång årets omröstning för att välja vem som ska få årets Nåbelpris i litteratur för författare med ”fantastisk inriktning”. Ett fint initiativ tycker jag, som har en fäbless för fantastik av alla de slag.
Men, tyvärr verkar inte de som röstar dela den fäblessen. I skrivandets stund så leder nämligen Haruki Murakami omröstningen. Missförstå mig rätt nu, jag gillar Murakami men jag tycker inte att hans böcker räknas som fantastik. En del av dem har inslag av magisk realism, visst, och jag har hört att han ska ha skrivit en dystopi (som jag inte har läst). Men räcker det verkligen för att kalla honom för fantastikförfattare?
Jag säger nej. De flesta som röstat säger uppenbarligen ja.

Vad tycker ni, fellow fantastikdiggare? Vad är det egentligen för typ av böcker Murakami skriver?
Om ni som jag tycker att en författare med starkare koppling till fantastiken borde vinna; lägg er röst på en annan kandidat! Upp till nördkamp!

PS. Jag lade min röst på Alan Moore, serienörd som jag är. DS

Uppdatering: Nu ligger Murakami och Gibson lika! Hurra! Nästan så att jag funderar på att taktikrösta och flytta min röst till Gibson…

Något slags mässrapport

Jag förstår att ni alla brinner av längtan efter att få höra hur jag hade det på bokmässan. Tyvärr var jag ungefär världens sämsta bloggare på plats och tog inte ett enda foto varken på Bokbussen eller inne på mässan i sig, men jag tänkte ändå skriva ihop något slags rapport om hur lördagen var:

– Det var mycket trevligt att åka med Bokbussen, trots att jag gick runt hela dagen och kände mig smått jetlaggad efter att ha gått upp klockan fyra på morgonen.
– Vi fick en bisarrt stor goodiebag full med böcker på bussen, tack för det! Den innehöll bl.a Christine Falkenlands ”Sfinx”, så nu är det verkligen läge för mig att sluta vara motvalls och läsa denna tokhyllade bok…
Christina Stielli, som var en av de författare som var med på bussen, berättade att trots alla internationella författarbesök så var det Maria Montazami som drog mest folk på mässan. ”Om ni ser en stor folkklunga så är det hon”. Mycket riktigt så såg jag Montazamis hårsvall skymta i den allra värsta trängseln bland montrarna under dagen.
– Jag köpte bara fem böcker på mässan: Ika Johannessons & Jon Jefferson Klingbergs ”Blod Eld Död”, Lina Neidestams ”Maran”, Max Freis ”Främlingen”, Subaltern-numret med tema apokalyps och grafiska romanen ”The Unwritten” som jag aldrig hört talas om innan men som verkar helt underbar.
– Tusen tack till Alfabeta som fixade en extra signering av ”Blod Eld Död” till mig och Feuerzeug efter att vi fått fel information om vilken tid författarna skulle signera boken.
– Bokbloggsminglet var verkligen fantastiskt trevligt. Så roligt att äntligen få träffa alla de bloggare man har haft kontakt med på nätet i åratal, plus att få återse flera av de stockholmsbaserade bloggare jag har träffat förut. Jag kom hem med fickorna fulla av visitkort, så nu lär jag aldrig lida brist på bokmärken igen!

Och så en bild på den knapp jag hade istället för visitkort på mässan (varsågod, Bokbabbel!):

Jag är mycket nöjd med knappen som underlättade en hel del under bloggminglet. För er som är sugna på att skaffa egna knappar för framtida mingel: Jag beställde från Fat Statement. De är ganska dyra, men sjukt snabba och knapparna håller väldigt hög kvalitet (och sitter därmed kvar på tröjan hela dagen). Rekommenderas för er som vill göra egna!
Det tjusiga bloggporträttet på knappen är gjort av Lisa Frentz.

Det var ett utmattande men roligt bokmässebesök. Om jag åker nästa år tänker jag nog se till att
1. Åka tåg (så jag slipper vara åksjuk hela hemresan)
2. Åka dit under branschdagarna när det tydligen är mycket mindre folk
3. Vara där kvällstid så att inte missar alla roliga fester

Hur har er bokmässa (eller bokmässefria helg) varit?

Gårdagen

Gårdagens femårsfest var en mycket trevlig tillställning. Jag tror jag missade att hälsa på ungefär hälften av alla bokbloggare och twitterbekanta som var där – nästa gång tänker jag definitivt skaffa en namnskylt med bloggnamnet! Tack kära bokhoror!

Eftersom jag är ganska värdelös på att mingelfota så har jag inte en endaste bild från gårdagen, tyvärr. Däremot har jag fotat den välfyllda goodiebag jag fick med hem:

Dessutom lyckades vårt lag faktiskt vinna något i det litteraturquizet, till min oändliga förvåning. Visserligen kom vi på plats tio eller så, men ändå. Vad tycker du om priserna jag valde till vårt lag, Sara, ganska grymma, n’est-ce pas?

Tack till SF-bokhandeln som sponsrat med så fina priser!

Hip hip hora!

Ni har väl inte missat att Bokhora fyller fem idag? Sveriges i särklass största och mest inflytelserika bokblogg fyller halvjämnt och vi är många bokbloggare som inspirerats av bokhororna genom åren.

Själv minns jag det som igår när jag fick en länk från Jessica till min gamla blogg och besökarantalet tiodubblades på bara några timmar. Ungefär där började jag fundera på om jag inte skulle ta och göra om min allmänna blogg till en bokblogg… Vilket jag också gjorde ungefär två veckor senare i samband med att Maria drog igång bokbloggar.nu.

Förutom Jessica är det Helena, numera ex-bokhora, som stått för inspiration och framför allt för fånigt många nya litterära älsklingar. Min bokhylla står i evig skuld till dig, Helena!

Som ett fint sammanträffande, eller slutandet av en cirkel, så upptäckte jag att Jessica länkat till mig idag igen. Och även om besökarantalet inte längre tiodubblas av en länk från en av mina favoritbokbloggare, så blir jag lika glad idag över att få vara med på ett hörn hos fina Bokhora.

Grattis bokhoror, ikväll firar vi!