Jag blir inte klok på Systerland

systerJag läste Curtis Sittenfelds ”Systerland” i somras och trots att det har gått ett antal veckor så blir jag fortfarande inte riktigt klok på boken.

Vi och Kate är enäggstvillingar och deras relation är komplicerad. De är båda synska och har varit det sedan barndomen. Men där Kate skäms för sin klärvoajans och försöker dölja den för de flesta i sitt liv, så har Vi gjort en karriär som medium. När en jordbävning drabbar staden de bor i så blir Vi något av en kändis då hon går ut i tv och varnar för att en ännu större jordbävning kommer att slå till några veckor senare. Kate vet att systerns mediala förmåga är äkta, och hon dras med i förberedelserna inför den annalkande katastrofen på ett sätt som börjar hota hennes stabila och trygga medelklassliv.

Det är Kate som är protagonisten i boken, något jag tycker är synd eftersom jag finner Kate helt outhärdligt 1) tråkig och 2) osympatisk. Kates främsta karaktärsdrag är ett slags förnumstig självgodhet, som gör att hon är totalt oförmögen till förståelse för andra människoras livsval (om de råkar skilja sig från Kates). Vilket gör att hon framstår som en trångsynt, homofob, lätt rasistisk hemmafru. Inte riktigt min typ av karaktär om man säger så.
Det jag inte riktigt får grepp om är om det är meningen att Kate ska vara skriven som en osympatisk protagonist eller ej. Hon är liksom inte tillräckligt svinig för att vara en Cass Neary eller en Libby Day, utan mer som vilken snorkig medelklassmorsa som helst som behandlar servicepersonal som skräp. Inte ens hennes osympatiska sidor känns intressanta, utan blir bara ännu en tråkig sida hos en redan tråkig person. Och jag har svårt att tänka mig att det är ett medvetet berättargrepp att göra sin protagonist så trist som möjligt.

Vi däremot! Vi är bokens behållning. Hon är dramatisk och besvärlig, en person som vägrar anpassa sig till normer och som därför blir en källa till ständig huvudvärk för sin korrekta tvilling. Hon blir ganska tidigt den enda i boken som jag faktiskt bryr mig om, vars historia intresserar mig.
Relationen mellan tvillingarna är bokens hjärta. Alla delar som handlar om systrarnas uppväxt och ungdomsår är superintressanta, men tyvärr så handlar majoriteten av boken istället om tråkiga Kates tråkiga äktenskap och tråkiga barn.

Jag tycker att det här är något som känns igen från Sittenfelds tidigare romaner. En potentiellt intressant historia blir en ganska småtrist roman med ett otillfredsställande slut. Vilket är ett tecken på att jag förmodligen borde lämna Sittenfelds böcker därhän i fortsättningen, för livet är faktiskt alldeles för kort för att läsa tråkiga böcker.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s