Inte lika bra som debuten

I sommar har jag läst två böcker av författare vars debutromaner som gillade, men där det känns som att uppföljarna inte alls når upp till samma höjder. 

arcadia-fallsI Carol Goodmans fall är det största problemet att ”Arcadia Falls” är alldeles för lik debuten ”The Lake of Dead Languages”. Fast sämre.

Jag gillade Goodmans första roman, trots att jag lyckades lista ut hur allt hängde ihop efter ungefär halva boken. Goodman är bra på akaporr, hon är bra på stämning och miljöer och mystik, men hon är uppenbarligen inte särskilt bra på att komma på nya historier. ”Arcadia Falls” är så lik föregångaren att det hade varit ett plagiat om det gällt en annan författares verk. De två protagonisterna (ensamstående mödrar som tar lärarjobb på ansedd och vackert belägen internatskola) har till och med i princip samma kärleksintresse (SPOILER: Goodman har verkligen en thing för sheriffer, alltså).

Ni som läst fler av Goodmans romaner, följer de samma mall? Eller är hon en akaporr one trick pony?

sickroseI Erin Kellys fall är inte problemet att ”The Sick Rose” är för lik hennes fantastiska debut ”The Poison Tree”, utan mer att de två parallellhistorierna i boken är så disparata.

Louisa och Paul har båda ett förflutet de gör allt för att dölja, men det är ungefär det enda de har gemensamt. Jag gillar visserligen både skildringen av Louisas destruktiva kärlekshistoria med en douchig rockstjärnewannabe och Pauls kvävande vänskapsrelation med småkriminelle bästisen, men jag har svårt att engagera mig i mötet mellan Louisa och Paul i nutid. Det håller helt enkelt inte ihop, utan det känns som att det här hade varit mycket bättre som två separata böcker.

Dock gillar jag ändå Kellys karaktärer, hennes förmåga att fånga en tidsanda och en miljö. Jag känner att hon förtjänar en chans till och jag är faktiskt rätt nyfiken på ”The Burning Air”. Ni som har läst den, är den lika bra som debuten? Eller ska jag försöka hålla förväntningarna på en lite mer rimlig nivå även den här gången?

 

12 comments

    1. Nej, verkligen inte! :) Den ska få ett eget inlägg så småningom. Jag är bara lite ringrostig när det gäller bloggandet, så jag försöker börja lite försiktigt.

    1. Akademisk miljö, vilket får det att vattnas i munnen på vissa:). Tror jag iaf. Tog ett tag innan jag listade ut det!

      1. Jag tror att det kan ha varit Helena Dahlgren som myntade begreppet under sin Bokhora-tid…? Men ja, frosseri i akademiska miljöer – gärna anrika sådana – är definitionen av akaporr.

  1. Nja, de Goodman-böcker som brukar räknas till hennes bättre har en del gemensamt, men inte lika mycket som de här två. Kvinnlig huvudperson som är forskare eller i alla fall författare brukar det alltid vara, men i de senare böckerna får de alltid anledning att lämna sitt college och åka iväg någon annanstans. Jag rekommenderar Ghost Orchid, som utspelar sig på ett forskar-/författarretreat, eller Night Villa om en forskare som letar efter en handskrift från den antika staden Herculaneum. Men visst, många ingredienser är samma i nästan alla hennes böcker. Originalitet är inte riktigt Carol Goodmans styrka…

    1. Jag hade ju läst baksidestexten till Arcadia Falls innan jag läste den, så jag visste ju att det skulle vara ganska lika. Men att det skulle vara så otroligt mycket likheter hade jag aldrig kunnat föreställa mig … Det känns lite som att förlaget borde ha protesterat. Jag menar, de lär ju knappast tjäna på att läsare känner att det inte är någon idé att läsa mer än en eller två av hennes böcker.

      1. En Goodman som jag minns att jag gillade, och som faktiskt kändes lite annorlunda, var boken hon skrev efter The Lake of Dead Languages, The Seduction of Water. Catskillsporr, fina folkloreinslag och en död mamma som heter Morrissey (!) i efternamn. Var dock över tio år sedan jag läste den.

  2. Burning Air gillade jag! The Ties That Bind likaså. Tycker dock inte att någon riktigt nått upp till debutens höjder, men visst är det trevlig läsning.

    1. Det känns som att jag borde ge Burning Air en chans! Jag gillade ju även boradchurch trots deckare, så det känns som att det finns förutsättningar att jag ska gilla även det här. :)

  3. Hmm, jag tyckte Seduction of water var rätt tråkig, stönade mig genom ändlösa sagoinslag. Har även lite svårt att ta mig genom den Goodman jag läser nu (The drowning tree). Men The ghost orchid gillade jag jättemycket! faktiskt lite egen stil, tycker den skiljer sig en hel del från hennes andra böcker. Burning air är Erin Kellys bästa, hade svårt för The sick rose, speciellt slutet..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s