Från en läsare om en annan

constantreaderJag har en komplicerad historia med Linda Skugge. Som tonåring hade jag en period när jag avgudade henne och inte kunde tänka mig något coolare jobb än att skriva för Expressen Fredag. Jag var en tonårig indietjej med ganska dåligt självförtroende och mycket stort musikintresse, och att läsa Lindas krönikor om dåligt självförtroende och musik var som att hitta hem. Jag skickade ganska många mejl till henne under den här perioden och hon svarade alltid. Flera gånger publicerades mina mejl på hennes sida i Expressen Fredag. ”Saker under huden” var när den kom ut en av mina absoluta favoritböcker.
När sedan Skugge började skriva en massa konservativa krönikor, ångra att hon kom ut som feminist och började komma med en massa omotiverade påhopp på ungdomar så hörde jag till de som vände henne ryggen. Jag kände mig sviken. Och besviken.

Jag läste Linda Skugges ”40: Constant reader” i våras, men jag har inte lyckats skriva någon recension förrän nu. Eller, jag vet inte ens om det här blir någon recension. Men det blir någonting, en sorts förklaring till varför det är så svårt för mig att skriva om den här boken.

Jag har alltid tyckt att Linda Skugge varit som bäst när hon skrivit nästan lite för personligt. På gränsen till utlämnande. Men den hon utlämnar är ju främst sig själv, som hon hårt och skoningslöst granskar, analyserar och slutligen finner ovärdig. Det är hennes ständiga självtvivel som gör läsningen så intressant, som gör att man står ut med de mer osympatiska delarna av boken (som hennes fatshameing till exempel, som varit ett stående inslag i ungefär allt hon skrivit).
Men det är också hennes kärlek till det skrivna ordet som lyfter den här boken. både det hon skriver själv och det hon läser, och vad läsningen betyder för henne. Hur böckerna blir ett hem och en flykt för den som inte känner sig bekväm bland andra människor. Hur läsandet inte är ett intresse, utan ett sätt att leva.

Den här boken är, precis som den offentliga ”Linda Skugge” själv, bitvis fantastisk och bitvis otroligt irriterande. Det är så det är. Utan vassa kanter och den där bisarra kombinationen av självhat och hybris så hade den här boken förmodligen varit helt ointressant. Och för oss som inte kan låta bli att bry oss om vad Skugge skriver (trots att vi lovat oss själva att aldrig mer göra det) så är det här givetvis obligatorisk läsning.

(Bonusinformation: Jag jobbar på Skugges lokala bibliotek som hon skriver om i boken, där hon tänker sig att hon ska sitta hela dagarna och skriva. Jag vet att hon lånar böcker där, men jag har aldrig sett henne. Och som jag har förstått det så pratar hon nästan aldrig med någon av oss i personalen.)

Linda Skugge – 40: constant reader (Piratförlaget, 2014)

3 comments

  1. Saker under huden läste jag på gymnasiet och gillade jättemycket, kände igen mig så i det där vilsna, att vara den där fula (så kanske det inte ens var i boken, kanske var det bara så jag läste in det. minns inte så mycket av den tyvärr). Men någon starkare relation än så hade jag inte och det var väl tur, för när hon gick ut och sa att hon inte ville kalla sig feminist så kände jag mig besviken men inte sviken.

    1. Saker under huden är så himla bra! Jag kände också igen mig väldigt mycket i den, särskilt i de där komplicerade vänskaperna och alla oskrivna regler om vad de innebar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s