Fantasysommar: The hundred thousand kingdoms

hundredthousandYeine är en nittonårig hövding hos ett barbarfolk i norr. Men hennes mor kom från den mäktiga staden Sky i södern. Hon var en av Arameri, det folk som härskar över alla länder. När Yeine kommer till Sky blir hon till sin förvåning utnämnd till tronarvinge och dras in i en kamp mot de andra arvingarna om rätten till tronen. Men i hennes maktkamp lär hon känna Arameris mäktigaste vapen; fallna gudar som fängslats och som tvingas tjäna tronen på olika sätt.
Yeine inser att maktkampen hon dragits in i handlar mer om vem som kommer att sitta på tronen, det handlar om hur framtiden kommer att se ut för alla de hundratusentals riken som Arameri härskar över.

N.K. Jemisins ”The Hundred Thousand Kingdoms” är en bok som lämnar mig ganska kluven. Å ena sidan gillar jag verkligen världsbygget; historian, magin, gudarna, folket och de politiska spelet som pågår i Sky. Å andra sidan är jag inte helt såld på kärlekshistorien i boken.

Yeine känner sig dragen till den fallne och fängslade guden Nahadoth, the Nightlord. Det är lite som en vampyrkärlekshistoria i kvadrat, där Nahadoth inte bara kan döda Yeine fysiskt utan även psykiskt om de någonsin skulle komma till skott. Så det är mycket trånande och långa blickar och Nahadoth som dyker upp i Yeines sovrum om nätterna likt en stalkande Edward Cullen. Plus hot om att hon kan dö när som helst i hans närhet, givetvis, vilket känns gjort tusen gånger om.
Jag har också lite svårt att komma över känslan av att Nahadoth är Morpheus från Neil Gaimans ”Sandman”. Han är lång, svarthårig och blek och har en svart mantel som ändrar form med skuggorna. Han kan ändra utseende utefter människors förväntningar eller önskningar (och blir alltså mörkare i hyn när han umgås med Yeine). Jag tror till och med att hans ögon beskrivs som stjärnor i mörkret vid något tillfälle. Känslan av att Nahadoth = Morpheus förstärks också av att den fallne guden i den här boken har en dysfunktionell gudafamilj, precis som Morpehus har sina brödar och systrar i The Endless.

Även om jag inte är helt förtjust i kärlekshistorien i boken, så gillar jag verkligen Yeines berättarröst. Hon kommer då och då med små sidoutläggningar, hänvisar till vad som har hänt förut eller kommer hända sen. Resultatet blir en ganska informell berättarröst, som på ett bra sätt tar udden av den något melodramatiska kärlekshistorien.
Jag är också väldigt förtjust i tricksterguden Sieh, som blir en av Yeines närmaste förtrogna.

Så länge du inte får nässelutslag av vampyrkärlekshistorier med ”dark and brooding”-dudes så är ”The Hundred Thousand Kingdoms” en riktigt läsvärd fantasyroman. Inte minst för det fantastiskt gedigna världsbyggets skull.

N.K. Jemisin – The Hundred Thousand Kingdoms (Orbit, 2010)

3 comments

  1. Vad roligt att du recenserade denna! Jag har nämligen funderat på den länge men känt lite farhågor om för mycket YA-klyschor… Nu blir det lättare att välja haha!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s