Fantasysommar: Red Country

redcountryJag köpte Joe Abercrombies ”Red Country” (och fick den signerad) på Swecon 2012 och har sparat boken till passande tillfälle sedan dess. Passande tillfälle visade sig vara denna fantasysommar, vilken även är den sommar då Abercrombie ger ut sin första YA-bok. Bra tajming frånm min sida, med andra ord.

Precis som ”Best Served Cold” och ”The Heroes” skulle man kunna beskriva ”Red Country” som en fristående fantasyroman i teorin. I praktiken går man miste om ganska mycket om man inte läser de fem föregående böckerna innan man sätter tänderna i den här. Och det är inte enbart på grund av att tidigare förekommande karaktärer dyker upp igen. Abercrombies böcker hänger också ihop tematiskt och jag har svårt att tänka mig att man som läsare skulle uppskatta den cyniska världsbild som presenteras i den här boken om man inte redan bekantat sig med den ännu mer cyniska världsbild som förekommer i tidigare böcker.

När Shy South återvänder till sin gård efter en kort resa till närmaste handelsbod så finner hon gården nedbränd, sin gamle medhjälpare hängd och sina två småsyskon kidnappade. Hon ger sig iväg på jakt efter sina syskon tillsammans med sin styvfar, och på vägen genom Far Country träffar hon på en mängd skrupellösa karaktärer och några godhjärtade sådana. Och hon lär sig snart att de inte är så lätta att skilja mellan. Och hon lär sig dessutom att alla har ett förflutna och om man inte är försiktig så hinner det ikapp en när man minst anar det …

”Red Country” är lika våldsam och lika våldsamt underhållande som alla Abercrombies böcker, med den lilla skillnaden att i den här boken så finns det faktiskt en liten chans att ljuset i tunneln inte är ett tåg. Eller vad nu motsvarigheten skulle kunna vara i den här rälslösa vildavästernvärlden.
Att boken är lite mer hoppfull än tidigare böcker betyder inte att den är någon feelgoodroman. Men det går inte åt helvete för precis alla karaktärer precis hela tiden, vilket faktiskt är ganska skönt.

Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen och karaktärerna i boken, men jag kan avslöja att den innehåller ett mycket efterlängtat återseende för alla Abercrombie-fans. Plus alla blodiga strider, lönnmord, svek, lögner och dysfunktionella kärlekshistorier man kan önska sig.

Joe Abercrombie – Red Country (Gollancz, 2012)

8 comments

  1. Det här låter som något jag verkligen kommer att gilla! Jag har både Red Country och Heroes ”sparade” hemma till något lämpligt tillfälle, vi får se när det blir. Men jag känner mig säker på att det är något bra jag väntar på…

    1. Jag var inte jätteförtjust i Heroes. Det var liksom BARA fältslag, och jag har alltid tyckt att fältslag varit något av det tråkigaste som finns i fantasy. Men Red Country är väldigt bra!

  2. Låter som ett apselut måste, även om jag nog borde läsa The Heroes först.
    Ser fram emot hans nya trilogi också, som på ett ställe beskrevs som ”grimdark fantasy for people who aren’t necessarily very young”, och det passar ju alldeles utmärkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s