Soon I’ll be gone

antiloperDe senaste veckorna har jag läst två ungdomsromaner med liknande tema. Båda handlar om unga kvinnor som inte riktigt klarar av att hantera sina liv och om de som blir lämnade ensamma kvar när allt faller samman. Båda handlar om hur ont det kan göra när någon närstående försvinner och hur maktlös man kan känna sig när hen inte går att hjälpa.

I Ester Roxbergs ”Antiloper” är det vanligtvis så utåtriktade Ellen som börjar förändras, dra sig undan och bli alltmer lynnig. Bästa vännen Astrid har svårt att hantera situationen. De går ju sista året på gymnasiet och friheten väntar runt hörnet, de borde planera sin stundande resa till London istället för att älta livets meningslöshet. Men hur ska man kunna hjälpa någon som inte verkar vilja bli hjälpt?

Jag gillar hur vänskapen mellan Astrid och Ellen beskrivs i boken. Hur olikheterna inte ger slitningar mellan dem, utan snarare gör dem till bättre vänner. Åtminstone till en början.
Skildringen av hus Astrid försöker hantera – eller inte hantera – situationen är fin. Hon får dåligt samvete för att hon inte gör mer för sin bästa vän, men samtidigt kan hon inte bara ge upp hela sitt liv. Inte hon också. Inte nu när livet är på väg att börja.

”Antiloper” är en fin debutroman om ett tungt och viktigt ämne. Sorglig och hoppfull på samma gång, och en riktigt bra bok om vänskap och sorg.

Ester Roxberg – Antiloper (X-publishing,2013)

När Mariia faller för den nyinflyttade Mimi gör hon det både hårt och utan förvarning. Hon tillhörde ju de som snackade skit om Mimi, om hennes trasiga familjeförhållanden och slitna kläder. När hon nu ser på Mimi ser hon bara ljus ljus ljus, men bakom ljuset döjer sig ett mörker större än någon kan ana.

Vilja-Tuulia Huotarinens ”Ljus ljus ljus” är en prisbelönad finsk ungdomsroman om kärlek som inte övervinner allt. Språket i boken är ganska säreget och väldigt poetiskt, med fraser som upprepas och återkommer i olika variationer. Det är vackert, men ibland upplever jag att det lägger sig som ett hinder mellan mig och själva historien som berättas. Å ena sidan blir jag inte lika drabbad av Mimis öde som jag hade blivit om språket varit lite enklare, men å andra sidan hade texten inte varit lika vacker om den vore skriven på ett annat sätt.

Sen kan jag också känna att jag är lite trött på icke-hetero kärlekshistorier som slutar olyckligt. I det här fallet är det visserligen inte själva kärlekshistorien som är avgörande för Mimis öde, men det känns ändå ganska trist. Att Mariia får vara så komplicerat bisexuell väger upp till en del, men jag kan fortfarande känna att det behövs fler lesbiska par som får leva lyckliga i alla sina dagar. Eller åtminstone i en hel ungdomsroman.

Vilja-Tuulia Huotarinen – Ljus ljus ljus (Gilla böcker, 2014)

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s