Månad: maj 2014

Seriesöndag: Fylgia

fylgiaFrån Lovecraft, Massachusetts (där Locke & Key utspelar sig) till ett lovecraftianskt Uppsala.
I ”Fylgia” möter vi Maria Lärka, som planerar en utställning med mobilfoton. Men när hon fotograferar en omärkt grav börjar märkliga saker hända. Hennes telefon vill ständigt checka in henne på Stora Torget och själv hamnar hon där trots att hon egentligen varit på väg någon annanstans. Snart börjar hon även se mardrömsvarelser, som inte borde finnas.
Håller hon på att bli galen eller är det världen som blivit galen? Och vad finns det egentligen för koppling mellan henne och Emanuel Swedenborg?

”Fylgia” är ett fristående album i den lovecraftianska serien 1000 ögon. Det är en bisarr mardrömsskildring med historiska kopplingar, som på ett skickligt sätt visar just hur tunn hinnan mellan vår trygga värld och den oändliga avgrunden kan vara.

Jag gillar särskilt kontrasterna mellan det vardagliga och det monstruösa. Hur öldrickande människor på en pub plötsligt framstår som monster, för att i nästa sekund se mänskliga ut igen. Eller hur pladdret i sociala medier får en mörkare och mörkare underton allt eftersom Maria dras längre in i mardrömmen.

”Fylgia” gör mig sugen på att läsa fler album i 1000 ögon-serien. För andra intresserade kan jag rekommendera den här bloggen, som handlar om hela 1000 ögon-projektet.

Anders Björkelid, Daniel Thollin & Jonas Anderson – 1000 ögon: Fylgia (Albumförlaget, 2013)

Seriesöndag: Alpha & Omega

alphaomegaSjätte och sista delen i Joe Hills och Gabriel Rodriguez fantastiska skräckserie ”Locke & Key” går under det passande namnet ”Alpha & Omega”. För det här är verkligen ett album som knyter ihop historien ordentligt, från början till slut. Utan att avslöja för mycket så tycker jag att det är en mycket värdig avslutning på en serie som tillhör de allra bästa jag har läst.

Jag vill inte avslöja för mycket om vad som händer i boken, men jag gillar att det både finns med förväntade och helt oförväntade händelser. Samt några hyfsat oväntade hjältar. Jag gillar också att det faktiskt krävs en hel del offer för att nå slutet.

Som vanligt är Rodriguez illustrationer fantastiska. Det känns som att han blir bättre ju mörkare och mer dramatisk historien är, så i den här avslutande boken får han verkligen komma till sin rätt.

För er serieintresserade som fortfarande inte börjat läsa ”Locke & Key”: nu när alla delarna finns ute har ni inga ursäkter att vänta längre. Tro mig, ni kommer inte att bli besvikna.

Joe Hill & Gabriel Rodriguez – Locke & Key vol 6: Alpha & Omega (IDW, 2014)

Seriesöndag: Constantine

constantineEfter att ha sett den officiella trailern inför NBCs kommande tv-serie ”Constantine” så måste jag tillstå att jag är försiktigt positiv. Inte minst för att tolkningen av huvudrollen verkar ligga hyfsat nära originalet den här gången, till skillnad från den katastrofala felcasting som var Keanu Reeves i filmversionen från 2005. Visst är Matt Ryan lite för hel och ren egentligen, och om man ska gå efter trailern så röker han alldeles för lite. Men jag tror och hoppas att det finns tid att låta honom gå ner sig ordentligt under seriens gång …

Vad gäller intrigen så finns det potential. Jag hoppas att serieskaparna inte kommer att köra rakt ut på bibliska helvetet, utan att de kommer lämna plats för andra typer av demoner,sekter och kulter. Jag misstänker tyvärr att de mer politiska inslagen inte kommer att följa med in i tv-rutan.

Vad tror ni om ”Constantine”? Kan det bli lika mörkt och smutsigt som i förlagan, eller kommer tv-formatet laka ur allt intressant ur serien?

Seriesöndag: Skönheten

skönhetenSillens liv är inte lätt. Hon hånas av de andra byborna för sin fulhet och hur mycket hon än försöker få hon aldrig bort fiskstanken som satt sig i hennes hud efter att hon rensat och saltat fisk hela dagarna. När en herreman kommer till byn för att välja sig en brud så är det ingen idé att hon ens försöker bli vald.
När Sillen befriar en fe i skogen så väljer hon skönhet som sin belöning. Men Sillens nyfunna skönhet är av det slaget som skapar besatthet, och hela byn blir vansinnig av begär och svartsjuka. Sillen tvingas fly från hembyn och ut i världen, där hon får sitt nya namn Skönheten. Men snart visar det sig att skönheten är ett minst lika tungt ok att bära som fulheten och att den på samma sätt verkar ta fram det allra sämsta hos andra människor.

De franska serieskaparna Kerascoët & Huberts ”Skönheten” är en mörk och ganska blodig saga för vuxna om makt, begär och lögner. Än så länge finns bara första boken översatt till svenska, men vi får hoppas att fler delar följer.

Kerascoët & Hubert – Skönheten vol 1: Svindlande begär (Kolik förlag, 2012)

Seriesöndag: Blodsband

blodsbandDennis Gustafsson fortsätter att imponera med det tredje albumet om Viktor Kasparsson, ”Blodsband”. Den här gången drabbas staden av både militanta nationalister och en gigantisk armé av råttor som inte bara attackerar folk utan också äter upp dem levande. Återigen är det upp till Kasparsson att ta reda på vad som ligger bakom attackerna och hur de kan stoppas.

Precis som i förra albumet, ”Spöket på Hotell Vega”, så levererar Gustafsson en både otäck och stämningsfull skräckberättelse. Miljöerna är som vanligt fantastiskt vältecknade och jag gillar den politiska bakgrund som målas upp, vilken ger själva skräckberättelsen ännu lite mer tyngd. Med tanke på att serien utspelar sig på 1930-talet känns det som att politiken egentligen borde vara oundviklig, men Gustafsson gör den till en del av historien på ett mycket bra sätt.

En varning: råttfobiker borde undvika den här boken som pesten. Den blodtörstiga råttarmé som härjar här är sällsynt obehaglig.

Dennis Gustafsson – Viktor Kasparsson: Blodsband (Albumförlaget, 2013)

Seriesöndag VIII

Det är hög tid för en ny seriesöndag i bloggen.
Idag tänkte jag skriva om två svenska svensk skräckalbum, en fransk vuxensaga samt den mycket efterlängtade sista delen i en av mina absoluta favoritserier. Dessutom tänkte jag skriva lite om den kommande tv-serien ”Constantine”, som är baserad på en annan gammal favoritserie, ”Hellblazer”.
Trevlig läsning!

Slutkampen mot kylan

frostskymningDet känns som att det har tagit lång tid att komma igång med den här recensionen. Jag skyller på att det alltid är svårt att skriva om bokserier. Man vill försöka upprätthålla en balans där man inte avslöjar för mycket för de som inte läst böckerna alls, men samtidigt vill man ju ge en bra bild av boken. Vaga beskrivningar gör ingen glad och gör dessutom inte heller boken rättvisa.

”Frostskymning” är den fjärde och sista delen i Anders Björkelids Berättelsen om blodet. Ni som har följt bloggen ett tag har kanske läst vad jag skrivit om tidigare böcker i tetralogin (hint: jag har lovebombat), så det kommer kanske inte som någon överraskning att jag älskar även den här boken.

Jag gillar att Björkelid verkligen knyter ihop böckerna med denna avslutande del. Vi får svar på en del av de frågor som väckts under tiden, inte minst frågan om var Blodet egentligen kommer ifrån.
Det är en mörk bok det här, den kanske mörkaste hittills i serien. Men också – vilket kan låta paradoxalt – den mest hoppfulla. Sunia och Wulf är inte ensamma i sin kamp av stoppa kylan från att sprida sig och när det blir svårt får de hjälp från både väntat och helt oväntat håll.

Som vanligt är språket utmärkt. Jag gillar att både Wulf och Sunia får komma till tals, berätta sin sida av saken. Det blir så mycket lättare att förstå Sunia när det är hon som berättar, och hennes ilska får en botten och en grund i vad hon känner.

”Frostskymning” känns som en värdig avslutning på en fantastisk bokserie. Jag är glad att all den potential som jag kunde ana redan i ”Ondvinter” uppfyllts. Det här är fantasy när den är som bäst och jag hoppas att Berättelsen om blodet kommer att hitta många läsare bland både nyväckta och gamla fantasyälskare. Jag kommer garanterat att fortsätta sätta böckerna i handen på de fantasyläsare i alla åldrar som kommer till biblioteket och frågar efter boktips.

Anders Björkelid – Frostskymning (Natur & Kultur, 2014)

Sommarenkät

Det var länge sen jag sist fyllde i någon enkät, så jag lånar den här sommarenkäten jag hittade hos Bokbabbel (och som hon i sin tur funnit hos Bokhora).

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Jag försöker undvika måsten när det gäller min läsning, för att inte tappa lusten. Jag håller på och klurar på ett sommarläsningsprojekt, men det dröjer ett litet tag till innan jag kommer att avslöja vilket. Men fem böcker som jag ska försöka prioritera i sommar då:
1. Gene Wolfes ”The Book of the New Sun vol 1” för att jag egentligen köpte den för att läsa förra sommaren, så den har väntat på mig i snart ett år.
2. Bea Uusmas ”Expeditionen” för att beskrivningar av polarvärlden är precis vad man behöver mitt i varma sommaren.
3. Joe Abercrombies ”Half a King” för att den kommer ut i juli och för att jag blir nyfiken på hur barbarporr funkar i YA-tappning.
4. Hilary Mantels ”Bring up the Bodies” för att krävande läsning kräver semester.
5. Kommande novellsamlingen ”Stockholms undergång” för att yay skräck, yay apokalyps och yay begåvade vänner vars noveller finns med i samlingen!

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Jag har slutat läsa böcker bara för att jag ”borde”. Ett av de bästa besluten gällande läsning som jag har tagit, faktiskt.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Någon av mina två balkonger. Den ena har morgonsol och den andra har kvällssol, så det är bara att välja utifrån temperatur och humör om man vill sitta i sol eller skugga.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Någon av mina två balkonger. Plus sängen och/eller soffan (mina vanliga favoritläsplatser).

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Ingen aning.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Jag tror inte på lästvång. Men jag tycker att alla som är besatta av tv-serien Game of Thrones borde läsa böckerna.

7. Strand eller hängmatta?
Brygga. Man slipper sand i skorna, men man får ändå vara intill vattnet.

8. Deckare eller roman?
Roman.

9. Favoritgenre?
Omöjligt att välja en genre, det beror så mycket på humör. Ibland är det fantasy, ibland dystopier eller postapokalyps, ibland skräck. Ibland serier.

Ensamhet som dödar

humanremainsAnnabel är egentligen civilanställd inom polisen, men när hon (eller egentligen hennes katt) upptäcker en grannes döda kropp så dras hon in i fallet. Kroppen är svårt förruttnad och väcker många frågor, inte minst frågan om varför kroppen kunnat ligga oupptäckt så länge utan någon saknat den döda.
När Annabel börjar nysta i fallet, som kryper under huden på henne, så märker hon snart att det förekommit ovanligt många fall den senaste tiden där krafitgt nedbrutna kroppar funnits, och där dödsorsakerna tycks vara naturliga. Det verkar som att dessa människor helt enkelt förlorat viljan att leva och eftersom de saknar både anhöriga och vänner så har deras kroppar helt enkelt blivit liggande, ibland i flera månader.

Elizabeth Haynes ”Human Remains” är inte en bok för den äckelmagade. Här förekommer ganska explicita beskrivningar av förruttnade kroppar, likmaskar och diverse odörer. Men blodiga beskrivningar i all ära, det är i skildringen av ensamhet som Haynes briljerar. Hon låter offren komma till tals, ett grepp som skulle kunna kännas ganska uttjatat men som här är perfekt genomfört. Alla dessa ensamma och olyckliga människor, som inte ens märkt hur nära avgrunden de befinner sig förrän de balanserar på kanten:
”You never realise what loneliness is until it creeps up on you – like a disease, it is, something that happens to you gradually.”

”Human Remains” är en sådan där bok som stannar kvar hos en. Som får en att fundera över de där personerna som kanske befinner sig i utkanten av ens liv och som man inte vet så mycket om förutom att de verkar väldigt ensamma; en granne, en kollega eller en kurskamrat. Hur länge skulle det dröja innan någon märkte att de försvann?

Tack Helena för lånet av boken! Den här deckarfobikern tyckte mycket om den här boken, som ligger tillräckligt långt från en klassisk deckare för att inte utlösa några som helst allergier.

Elizabeth Haynes – Human Remains (Myriad editions, 2013)

Stressiga maj

IMG_20140505_124451

Det är maj, vilket betyder pluggkoma i vanlig ordning. Lägg till det sjuk katt och jobb och det blir inte mycket tid över till bloggen. Men jag hinner i alla fall läsa, vilket jag är mycket glad för även om jag inte riktigt hinner skriva om allt jag läser. Jag har som ambition att försöka hinna ikapp högen med lästa men obloggade böcker en aning, så ni kan förvänta er en ganska stor mängd recensioner i bloggen under den närmaste framtiden.

Det är för övrigt märkligt att tänka att jag (om allt går som det ska) inte kommer att befinna mig i någon pluggkoma nästa år vid den här tiden. Det ska bli skönt.

Hur är er maj? Superstressig eller lugn och skön?