Här blir det inga barn gjorda

ingensmammaJag lånade hem ”Ingens mamma” från jobbet och hade den som pendeltågsläsning när jag jobbade på filial i februari (och därmed hade lite längre till jobbet). Vid flera tillfällen fick jag riktigt sura blickar från mammor (ja, enbart) som fått en glimt av bokomslaget. Så känsligt, så normbrytande och provocerande, är alltså ämnet barnfrihet att folk börjar blänga bara en medpassagerare i kollektivtrafiken läser en bok på ämnet. Det säger ganska mycket om förutsättningarna för den här antologin.

”Ingens mamma” innehåller tolv texter skrivna av tolv kvinnor som valt att inte bli mödrar.
Det är som mest intressant när det handlar om barnnormen, om hur barnfria kvinnor ständigt ifrågasätts. Om hur otacksamt det kan vara för en barnfri kvinna att behöva täcka för ständigt vabbande kollegor eller behöva finna sig i att förutsättas jobba på kvällar och helger för att hon ”inte har familj”. Som om man inte kunde ha en familj utan barn. Som om den familjen inte räknas lika högt. Och det är ganska intressant hur vissa personer ser sig själva som så himla inkluderande och fördomsfria, men som likväl inte kan låta bli att fråga och kommentera om någon passerat en viss ålder utan att ha blivit förälder.

Jag har själv inte barn och jag har varit ganska lyckligt förskonad från kommentarer kring saken från både kollegor och bekanta. Kanske har jag haft tur. Kanske har jag ännu inte uppnått den ålder när folk börjar titta snett på en för att man inte har barn. Oavsett orsak så kan jag tycka att det är ganska skönt att en bok som ”Ingens mamma” finns. För alla som inte har barn eller vill ha barn och för alla som kanske har barn men ändå tycker att den rådande barnnormen behöver ifrågasättas lite oftare. Det här är en bok för oss.

Josefina Adolfsson (red.) – Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet (Atlas, 2013)

7 comments

  1. Det är underligt att en del tar det som personlig kritik att andra väljer något annat än dem. Barn ska man skaffa för att man vill, inte för att det är en norm.

    1. Jag har letat fram den några gånger på biblioteket åt folk som velat låna. En kvinna lyste upp som en sol när jag sa att jag läst och att jag tyckte den var riktigt bra.

  2. Jag har nyligen börjat läsa den och tycker att det är uppfriskande läsning, har liksom aldrig tänkt på hur kvinnor som inte skaffat barn upplever det, hur de möts av omvärlden. Lena Anderssons text är förklarar väldigt bra hur hon tänker och jag fick massor med aha upplevelser. Hon är grym!
    Råkade nämna boken till en kvinnlig vän som genast blev lång i ansiktet och påstod att dessa kvinnor, frivilligt utan barn, måste ha upplevt något trauma som små eller eventuellt ha en psykisk störning…

  3. Har läst denna bok då jag själv bestämde mig ett barnfritt liv för länge sedan (28 år nu) och ständigt ifågesätts av bekanta. Det var en väldigt givande läsning som gav mig många nya insikter! Är så glad över böcker som denna! Mycket kan man idag acceptera som är emot ”normen” men en kvinna som valt bort barn är fortfarande svårt att acceptera :/ Skulle gärna vilja se mer böcker som den här och fler debatter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s