Brutalfantasy

steelremainsIdag tar jag tåget till Borås igen för att göra två redovisningar, delta i seminarier samt gå på en föreläsning om bibliometri. Senast jag var i Borås, i januari, tog jag med mig Richard Morgans ”The Steel Remains” som tågläsning. Det visade sig vara ett bra val av bok att läsa under ett täcke i ett kyligt hotellrum i Borås medan vintervindarna ven utanför.

”The Steel Remains” börjar som en typisk sword & sorcery-roman, med den ärrade f.d krigshjälten Ringil som numera fördriver sin tid med att berätta krigshistorier, döda lokala monster och försöka få omkull traktens unga män. Nåja, kanske inte så typisk då. För homosexuella karaktärer som Ringil är tyvärr oerhört sällsynta i fantasyvärlden, på samma sätt som vettiga kvinnoroller är det. Det är ju ett av de stora problemen med fantasy som genre: att man kan skriva om drakar och magiska svärd, men inte om en värld där kvinnor är soldater eller där homosexualitet förekommer.
Snart visar det sig att det under fantasyfernissan i boken döljer sig en science fiction-roman som handlar om en förestående utomjordisk invasion utförd av en ras vars teknologi är långt mer avancerad än mänskligheten ens kan föreställa sig. Teknologi och magi är ju faktiskt förvillande lika för den som inte förstår sig på något av det, ett faktum som Morgan verkligen drar nytta av i den här boken. På samma sätt drar han nytta av hur myter skapas och hur det ofta finns kvar ett korn av sanning även i de mest fantastiska historier. Det gäller bara att lista ut vad sanningen är – och i vems intresse det ligger att hålla den dold.

Ett annat plus för Morgan: En av de tre huvudkaraktärerna är en svart kvinna, den sista av sitt slag i en värld som hennes folk lämnat bakom sig. Archeth, som hon heter, är en av mina favoritkaraktärer i boken. En av de få som man inte skulle vilja ge en örfil i ungefär varannat kapitel (vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak).

Fantasyfans som gillar Joe Abercrombie borde gilla Richard Morgan. Det är samma sorts hårdkokta, våldsamma barbarfantasy och samma sorts motvilliga antihjältar. Om något skulle jag faktiskt påstå att Abercrombie är lite mer lättsam än Morgan, för hans böcker är bitvis ganska humoristiska i sin nihilistiska lakonism. Morgan är mörkare. mer ursinnig.

”The Steel Remains” är första delen i en trilogi med det något ironiska namnet ”A Land Fit for Heroes”. Den andra delen, ”The Cold Commands” väntar redan på mig i bokhyllan. Senare i år kommer den avslutande delen, ”The Dark Defiles” ut.

Richard Morgan – The Steel Remains (Gollancz, 2008)

8 comments

  1. Oj, den här läste jag för länge sedan. Men har fortfarande inte kommit mig för att läsa fortsättningen. Jag blev nästan lite besviken när jag började fatta att det egentligen var något slags bakvänd sciencefictionroman men den har ju verkligen fantasykänsla av svärd och svartkonstvarianten (typ Conan som bög) och den är jävligt skön.

    1. Jag tror att jag hört något om sf-inslagen för länge sen, för jag blev inte helt förvånad när de började krypa fram. Förmodligen hade jag sparat informationen någonstans i bakhuvudet, på samma ställe där jag lagrar alldeles för mycket av allt jag råkar läsa i förbigående.
      Jag gillar verkligen den här kombinationen av mörk sf och mörk fantasy. Tycker att det funkar bra.

  2. Jag är lite arg på mig själv för att jag inte fortsatte läsa dessa böcker, gillade både Abercrombies och Morgans första och VILL ju veta hur det går.

  3. Största misstaget EVER för mitt bokläsande måste ju ha varit när jag (under en flytt) bestämde mig för att slänga The Steel Remains i pappersåtervinningen. VILL HA TILLBAKA DEN NU TACK.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s