Tillbaka till silon

shiftDet är omöjligt att skriva om Hugh Howeys ”Shift” utan att eventuellt spoila första delen i hans postapokalyptiska trilogi, ”Wool”, en aning. Så VARNING VARNING!

Att försöka skriva om en bok vars hela handling spoilar boken innan är inte det lättaste. Jag försökte ett antal gånger innan jag gav upp och bestämde mig för att bara hoppa över att beskriva bokens handling. Fördelen med att bokblogga är att man kan göra så. Det finns inga regler för hur man skriver en bloggrecension, och om man som jag avskyr onödiga spoilers så struntar man helt enkelt i att skriva onödiga spoilers.
Hela den här boken är på ett sätt den andra sidan av myntet. Allt vi inte fick reda på i ”Wool”, allt som antyddes och kanske anades men aldrig uttalades, det får vi läsa om här. Det är inte så mycket en uppföljare som ett slags parallell historia och prequel i ett.

Jag är lite kluven inför ”Shift”. Som det så ofta brukar vara när en historia utspelar sig på flera olika tidsplan så är vissa av dem mycket mer intressanta än andra. Och i den här boken är det lite för många tidsplan för min smak. Bitvis blev det ganska rörigt. Jag misstänker att jag kanske inte är helt ensam om att tycka det, eftersom det följer med en tidslinje som hjälp för att hålla koll på vad som händer när.

Jag saknar också Jules, eller någon som hon, i den här boken. En karaktär som man fastnar för ordentligt. Som man hejar på hela vägen. Det finns i och för sig en karaktär som engagerar ordentligt, men det kan bero på att hen var med redan i första boken. Och på en annan aspekt i hens historia, som jag inte tänker avslöja mer om här (men som jag tyckte väldigt mycket om).

”Shift” kändes inte lika beroendeframkallande spännande som ”Wool”, men det är fortfarande Riktigt Bra Postapokalyps. Eller snarare dystopi/postapokalyps om man ska vara petig (och det ska man).
Det ska bli intressant att se hur det hela slutar. Jag tror och hoppas att Howey har några ess kvar i rockärmen och kan slänga in några oväntade twistar i den avslutande delen ”Dust”.

Hugh Howey – Shift (Arrow books, 2013)

8 comments

  1. Återigen kan jag bara hålla med! Jag har inte ens orkat läsa klart Shift. När jag väl läser så är den OK, men det är inte så att jag anstränger mig för att få tillgång till den läsplatta boken finns på (Johans, inte min). Jag måste ta tag i den, för jag vill ju veta hur det går. Undrar om det går att hoppa direkt till Dust …

    1. Jag tyckte att Shift blev bättre mot slutet, faktiskt. Kanske är det värt att kämpa på? Jag kommer läsa Dust också, med lite mer sansade förväntningar än jag hade på Shift …

    2. Jag tror det är en dålig idé att hoppa direkt till Dust, för den bygger mer direkt på vad som händer i Shift än vad Shift gjorde i relation till Wool. Shift är väl en typisk mellanbok, som bygger upp mycket inför avslutningen, men jag tyckte ändå att den var bra, men smaken är väl som bekant olika…

      1. Jag gillade också boken, bara inte lika mycket som den första. Och med tanke på hur mycket första och andra böckerna hänger ihop så känns det ju som att det blir svårt att hoppa över någonting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s