Månad: februari 2014

Ett bokreapaket

1.
IMG_20140227_143240

2.
IMG_20140227_143313

3.
IMG_20140227_143333

4.
IMG_20140227_143357

Jag hämtade ut ett bokreapaket igår på väg hem från jobbet. Idag har jag feber och hosta och orkar inte göra mycket annat än att sova, dricka te och netflixa Farscape. Det var knappt att jag ens orkade packa upp paketet, faktiskt.
Men Dogge har inspekterat paketets innehåll och förklarat sig nöjd. Allra mest nosade han på Bea Uusmas ”Expeditionen: Min kärlekshistoria”, vilket jag tror tyder på god smak från hans sida. Och en rekommendation om vilken bok jag ska läsa härnäst.

Har ni köpt något på bokrean i år?

Annonser

Läsa Hcg: två mysterier och en skilsmässa

Dags för andra omgången i mitt Läsa Hcg-projekt. Den här gången lyckades jag hålla mig ifrån att enbart läsa läskiga spökhistorier, utan fick med lite realism på ett hörn också.

bättresnartSofias föräldrar ska skiljas. De bråkar mest hela tiden och Sofia önskar att allt bara kunde bli lite bättre snart. I skolan vill hon helst att ingen ska veta något, men den coola Ofelia som själv har skilda föräldrar visar sig vara en riktig vän och ett viktigt stöd. Och så finns ju Leo i parallellklassen som är så fin och som verkar bry sig så mycket om Sofia. Kanske kan han bli mer än en vän?

Ida Pyks ”Bättre snart” är inte bara en skilsmässoskildring. Det handlar lika mycket om vänskap, kärlek och att vara i gränslandet mellan barn och tonåring.
Jag gillar att berättelsen är ganska nedtonad. När jag läser väntar jag hela tiden på att det ska komma några stora vändningar eller förvecklingar men det gör det inte. Först blir jag lite besviken, men såhär i efterhand har jag kommit fram till att jag gillar det. Allt behöver inte vara på liv eller död hela tiden. För en tjej som snart blir tolv är det drama nog när föräldrarna separerar.

Ida Pyk – Bättre snart (Rabén & Sjögren, 2013)

etthusutanspeglarMårten Sandén är en sådan där ofantligt produktiv författare som lånas väldigt mycket på jobbet. Jag blev nyfiken på att läsa något han har skrivit. Att det råkade bli just ”Ett hus utan speglar” som fick följa med mig hem berodde ärligt talat mest på det snygga omslaget.

Henrietta är döende. I hennes enorma hus leker Thomasine tillsammans med sina kusiner, medan hennes far sitter troget vid sängkanten och inväntar det oundvikliga slutet. Men huset ruvar på en mängd hemligheter. Någon har samlat ihop husets alla speglar i ett litet rum och går man in där så händer det märkliga saker. Det finns en flicka där, som verkar vara från en annan tid. Vem är hon? Och vad vill hon egentligen?

”Ett hus utan speglar” är en stämningsfull bok som andas både sorg och hopp. Relationen mellan de olika familjemedlemmarna är fint beskrivna, särskilt när det blir konflikter och upprörda känslor. Jag gillar att Sandén skrivit en stämningsfull och ganska mystisk historia som inte är särskilt läskig. Perfekt för den som vill ha spänning, men inte gillar alltför skrämmande böcker.
Ett stort plus också för Moa Schulmans illustrationer. De är mycket fina, men jag kan inte låta bli att önska att de varit i färg. Jag misstänker att de skulle varit ännu vackrare då.

Mårten Sandén – Ett hus utan speglar (Rabén & Sjögren, 2012)

Peter Lutten tvingas flytta med sina excentriska föräldrar till Beeton, den lilla stad som hans far vuxit upp i. En stad som visar sig vara full av olösta mysterier och gammal bortglömd familjehistoria.
Peter blir som besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med hans gammelfarbror Tony, en illusionist och magiker som tillverkade en hel mängd märkliga mekaniska maskiner under sin livstid. Peter börjar följa de ledtrådar som Tony placerat ut för många år sedan, något som försätter honom i ständigt nya faror samtidigt som han lär sig mer om sin familjs hemligheter.

Lissa Evans ”Små mekaniska mirakel” känns som en typisk brittisk bok med sin torra humor, märkliga småstadsoriginal och ibland lite omständiga skattjaktshistoria. Boken är helt klart underhållande och påminner mig en aning om barndomsfavoriten Eva Ibbotson.

Lissa Evans – Små mekaniska mirakel (Rabén & sjögren, 2013)

A winner is you!

Roligt att ni var så många som var med och ville fira Bokstävlarnas femårsdag! Och tack för alla roliga och bra svar! Jag har gått igenom och listat alla era svar – med extralotter för kommentarer som fick mig att fnissa – och med hjälp av en slumptalsgenerator jag googlade fram har en vinnare korats:

Grattis Lingonhjärta!

Jag vet att du skrev i din kommentar att det kan bli svårt med vinst (eftersom du bor i Buenos Aires), men jag tänkte att i och med att det här är en tävling med presentkortsvinst så går det ju alldeles utmärkt att skicka vinst oavsett var i världen vinnaren bor. Det gäller bara att vara lite flexibel och anpassa vinsten efter var mottagaren kan/brukar handla sina böcker. Ett mejl är skickat till dig om vinsten och ett förslag på hur vi ska lösa presentkortsfrågan på bästa sätt.

Tack alla som deltog i tävlingen! Era svar och glada tillrop förgyllde den här trötta bokbloggarens gråa februari.

Bloggtävlingen avslutad

Igår var sista dagen för den tävling jag utlyste med anledning av bloggens födelsedag.
Tack för alla grattisönskningar och roliga tävlingsbidrag! Fantastiskt roligt att läsa!
Inom några dagar kommer vinnaren att kontaktas via mail och annonseras här i bloggen. Så håll utkik om du var med och tävlade för att se om just du är den lyckliga vinnaren.

Tillbaka till silon

shiftDet är omöjligt att skriva om Hugh Howeys ”Shift” utan att eventuellt spoila första delen i hans postapokalyptiska trilogi, ”Wool”, en aning. Så VARNING VARNING!

Att försöka skriva om en bok vars hela handling spoilar boken innan är inte det lättaste. Jag försökte ett antal gånger innan jag gav upp och bestämde mig för att bara hoppa över att beskriva bokens handling. Fördelen med att bokblogga är att man kan göra så. Det finns inga regler för hur man skriver en bloggrecension, och om man som jag avskyr onödiga spoilers så struntar man helt enkelt i att skriva onödiga spoilers.
Hela den här boken är på ett sätt den andra sidan av myntet. Allt vi inte fick reda på i ”Wool”, allt som antyddes och kanske anades men aldrig uttalades, det får vi läsa om här. Det är inte så mycket en uppföljare som ett slags parallell historia och prequel i ett.

Jag är lite kluven inför ”Shift”. Som det så ofta brukar vara när en historia utspelar sig på flera olika tidsplan så är vissa av dem mycket mer intressanta än andra. Och i den här boken är det lite för många tidsplan för min smak. Bitvis blev det ganska rörigt. Jag misstänker att jag kanske inte är helt ensam om att tycka det, eftersom det följer med en tidslinje som hjälp för att hålla koll på vad som händer när.

Jag saknar också Jules, eller någon som hon, i den här boken. En karaktär som man fastnar för ordentligt. Som man hejar på hela vägen. Det finns i och för sig en karaktär som engagerar ordentligt, men det kan bero på att hen var med redan i första boken. Och på en annan aspekt i hens historia, som jag inte tänker avslöja mer om här (men som jag tyckte väldigt mycket om).

”Shift” kändes inte lika beroendeframkallande spännande som ”Wool”, men det är fortfarande Riktigt Bra Postapokalyps. Eller snarare dystopi/postapokalyps om man ska vara petig (och det ska man).
Det ska bli intressant att se hur det hela slutar. Jag tror och hoppas att Howey har några ess kvar i rockärmen och kan slänga in några oväntade twistar i den avslutande delen ”Dust”.

Hugh Howey – Shift (Arrow books, 2013)

Projekt Bokhylla

Nästa vecka ska jag ta tag i något mycket välbehövligt. Dags att köpa fler bokhyllor!
Att min favoritnyans på Billy-hyllor försvann ur Det Stora Möbelvaruhusets sortiment för flera år sedan har varit en källa till stor sorg för min del. Mellanbrun var en fantastiskt fin färg som matchade väl med mina ärvda gamla teakmöbler. Och har man väl börjat bygga sin bokhylla i en viss färg är det inte helt okomplicerat att bara byta färg mitt i.
Men nu är jag trött på de växande boktravarna här hemma. Jag får helt enkelt byta Billy-färg i åtminstone några rum i lägenheten och hålla tummarna för att denna färg stannar kvar i sortimentet lite längre.

Jag misstänker att det här inte är det sista inlägget ni lär få läsa om Projekt Bokhylla. Det lär ta åtskilliga veckor för mig att hinna köpa, montera hyllorna, möblera om och sen slutligen organisera om alla mina böcker. Jag funderar på genreindelning och separata pockethyllor. Samt eventuellt knubbar.
To be continued, med andra ord …

Något av en besvikelse

exploderarHazel är 16 år och har cancer i sköldkörteln. På ett stödmöte med andra cancerdrabbade ungdomar träffar hon Augustus, som tidigare har haft bencancer men som tillfrisknat. Känslor uppstår, vilket inte är helt okomplicerat för två unga personer som levt med döden så länge.

John Greens ”Förr eller senare exploderar jag” är en sådan där bok som jag har hört hur länge som helst att jag bara MÅSTE läsa. Och jag vet inte, kanske är det den svenska översättningen som inte håller måttet. Kanske var det hajpen som blev boken övermäktig. Jag hade förväntat mig himlastormande litterär förälskelse och så slutade det med ganska ljumma känslor från mitt håll.

När jag skulle beskriva för en kompis varför jag inte föll för den här boken så frågade jag henne följande: Om en kille går runt med en cigg i mungipan som han aldrig tänder, utan bara använder som en metafor, skulle du då tycka att han var 1. oemotståndligt charmig eller 2. en pretentiös douchebag?
Om hon hade svarat 1 hade hon förmodligen älskat boken lika mycket som de flesta verkar göra. Men både hon och jag svarade tveklöst alternativ nummer två. Och det är någonstans där problemet ligger för mig. Jag blir inte charmad av Augustus Waters. Jag tycker att han för det mesta är ganska jobbig. Och vad än värre är, så tycker jag att Hazel är tråkig. Vi får aldrig riktigt lära känna henne. Det enda vi får veta att hon gillar att läsa. När det väl dyker upp någon åsikt från henne så är det inte direkt grejer som gör mig så positivt inställd. Som när hon beskriver hur obehagligt det är när fula killar stirrar på henne (men Augustis är så himla DRÖMMIG, så då har hon tydligen inga invändningar). Eller när hon kallar V för Vendetta för ”killfilm” i betydelsen ”helt ointressant för tjejer gillar ju bara tjejfilm”. Suck.

Jag gillar vissa delar i boken. Som när Hazel och Augustus åker till Amsterdam för att träffa hennes favoritförfattare, och han inte alls är som de förväntat sig. Det är rätt uppfriskande.
Men som helhet så blir jag inte alls så gripen av den här boken som de flesta andra verkar ha blivit. Det kan ha med översättningen att göra. Det känns som att dialogen är en väldigt viktig del av den här bokens popularitet, och den översatta dialogen känns inte helt klockren.

”Förr eller senare exploderar jag” var för mig något av en besvikelse. En okej bok, men absolut inte så bra som jag förväntat mig. Inget som hamnar på årsbästalistan om jag säger så.

John Green – Förr eller senare exploderar jag (Månpocket, 2013)

Kärlek med förhinder

slutasesJag har faktiskt inte läst något av varken Lisa Bjärbo eller Johanna Lindbäck innan jag läste den här boken. ”Vi måste sluta ses på det här sättet” är en bok för unga vuxna som de båda har skrivit tillsammans, där de båda författarna skriver ur varsin huvudkaraktärs synvinkel. Det är ett kul grepp, även om jag misstänker att det kanske hade blivit ännu mer effektivt om de två författarrösterna varit mer olika.

Hanna ska påbörja sista terminen i gymnasiet och drömmer om att flytta till Paris när hon tagit studenten. Jens är tjugofyra och nyseparerad. De båda träffas ute en kväll och hamnar i säng. Nästa gång de träffas är i Hannas skola, där Jens dyker upp på sitt nya jobb som personlig assistent åt en av Hannas klasskamrater. Saker blir minst sagt komplicerade. Och inte blir det lättare av att Jens visar sig ha en liten dotter från sitt förra förhållande som han har hand om varannan vecka. Finns det någon chans för Hanna och Jens eller är det lika bra att ge upp utan att ens försöka?

”Vi måste sluta ses på det här sättet” är en lite småputtrig roman om kärlek med förhinder. Det här är ingen typ av bok som jag vanligtvis läser, och jag misstänker att det inte är tänkt att jag som läsare ska gå runt och hålla tummarna för att Hanna och Jens inte ska bli ihop. Men jag har så svårt för karaktärer som Hanna, som mest bara bryr sig om sig själv. Och jag har så svårt för snubbar som Jens, som vägrar bli vuxna trots att de har ett barn att ansvara för.

Jag gillar dock att de båda karaktärerna får komma till tals i berättelsen. Jag har vanligtvis inte så mycket övers för velande litterära kärlekspar, men det blir faktiskt mycket mer intressant när man får läsa båda sidorna av saken. Det greppet är vad som får mig att fortsätta läsa, trots att boken ligger rätt långt från min vanliga boksmak. Både Bjärbo och Lindbäck kan dessutom konsten att skriva underhållande, så trots att jag inte engageras så mycket i själva handlingen så är det inte det minsta betungande att läsa. Man dras liksom med. Och även om det inte är ens favoritattraktion på nöjesfältet så har man rätt så roligt under färden.

Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck – Vi måste sluta ses på det här sättet (Gilla böcker, 2013)

Bokstävlarna fyller fem!

unimpressedIdag är verkligen ingen vanlig dag. Det är nämligen bloggens femårsdag, något som jag för en gångs skull hade tänkt fira ordentligt! Och hur firar man en bloggfödelsedag bättre än med en tävling?

Eftersom jag inte orkar skapa en tävling vars svar kräver stor arbetsinsats från min sida (som att t.ex räkna hur många böcker jag äger), så tänkte jag istället satsa på något som kommer vara underhållande. Förhoppningsvis både för er och för mig.

Tävlingsfrågor:
Jag tänkte damma av en riktig gammal klassiker, som jag inte har sett så många gånger i just bokbloggsammanhang. Det är givetvis ligga gifta döda jag tänker på, med litterära karaktärer. Du ska alltså välja ut litterära karaktärer som du skulle vilja:
1. ligga med
2. gifta dig med
3. döda
Svara i kommentarerna, med motivering.

Tävlingsregler:
Alla som svarar på frågorna får en lott. Svarar du roligt får du en extra lott. Eftersom jag ogillar påtvingad smygreklam delar jag inte ut några lotter för att du länkar till tävlingen från blogg/twitter/fb/insta/whatever, men om du verkligen vill länka kommer ingen att stoppa dig.
Svara innan 15 februari och ange en mailadress som jag kan nå dig på. Vinnaren kommer att lottas fram och presenteras här i bloggen.

Vad vinner man då?
Eftersom jag är väldigt förtjust i den förträffliga butiken SF-bokhandeln så hade jag egentligen tänkt att bara ha ett presentkort därifrån som vinst. Men jag kom på att det kan vara lite orättvist mot de stackare som bor väldigt långt ifrån en SF-bokhandel, så jag kompromissar lite: Vinnaren får välja mellan ett presentkort från SF-bokhandeln eller ett från Adlibris med värdet 250 kr. Skriv i din kommentar vilken vinst du skulle föredra.

Tävla på nu! And may the odds be ever in your favor!

Läsrapport januari

IMG_20140131_212528

Hugh Howey – Shift
Ingelin Angerborn – Sorgfjäril
Lesléa Newman – Hachiko väntar

Kalle Dixelius – Dagen när James McDougal försvann
Rachel Caine m.fl – Carniepunk (antologi)
Ida Pyk – Bättre snart
Richard Morgan – The Steel Remains
Mårten Sandén – Ett hus utan speglar

Antal omläsningar: 0
Antal böcker på engelska: 3
Antal graphic novels/seriealbum: 0 (!)
Antal fantasy- och urban fantasyböcker: 2
Antal skräckböcker: 1
Antal postapo/dystopier: 1
Antal novellsamlingar/antologier: 1
Antal SF-böcker: 0-1 lite beroende på hur man räknar
Antal YA-böcker: 0 (!)
Antal mellanåldersböcker: 4
Antal tegelstenar (dvs över 500 sidor): 0
Antal ej skönlitterära böcker: 0
Antal e-böcker: 0
Antal biblioteksböcker:4
Sammanlagt antal: 8

All work and no play makes Annas lässtatistik usel. Särskilt när jag haft dubbla inlämningar och dubbla redovisningar att tampas med den här månaden. Vi får hoppas att februari blir en bättre läsmånad för min del. Iofs brukar den månaden alltid vara min absolut sämsta läsmånad, vilket är det huvudsakliga skälet till att jag tycker att februari är årets värsta månad. Men vem vet, i år kanske det blir annorlunda?