Läsa Hcg: två spökhistorier och en trofast hund

flickanpåtavlanI den första omgången Hcg-böcker jag läst ingår två spökhistorier och en berättelse om en mycket trofast japansk hund. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle försöka läsa ganska brett inom den här ålderskategorin, men det visade sig rätt snart att det var alldeles för svårt att motstå böckerna med skräckinslag.

”Flickan på tavlan” är Rebecka Åhlunds debutroman. Det är en bok som är lika delar klassisk spökhistoria och socialrealism, en kombination som fungerar oväntat väl. Det handlar om Ella, vars föräldrar köper ett slitet torp på landet. Ella tvingas följa med dit om helgerna, istället för att umgås med sina vänner och den lite mystiske Dylan som hon just lära känna. Ella trivs inte i torpet. Märkliga saker börjar hända när familjen är där om helgerna och Ella känner sig iakttagen av flickan på tavlan i hennes rum. Det är så att hon nästan får känslan av att flickan vill säga henne något.

”Flickan på tavlan” är en riktigt spännande bok som man läser ut i ett litet nafs. Mycket av spänningen ligger inte, som man skulle kunna tro, i själva spökhistorien utan i den försiktigt framväxande tilliten mellan Ella och Dylan. Vad är det han döljer? Och vad har hans situation för koppling till vad som händer i torpet?
Jag gillar också hur Åhlund beskriver de rätt så komplicerade vänskapsrelationer Ella har med sina bästisar och sina träningskompisar. Hur lätt det är att glida ifrån varandra om balansen på något sätt rubbas, utan att man för den delen säger upp bekantskapen helt.

Rebecka Åhlund – Flickan på tavlan (Rabén & Sjögren, 2013)

sorgfjärilÄven i Ingelin Angerborns ”Sorgfjäril” förekommer det ett hemsökt hus på landet. Alice flyttar under protest dit med sin familj, och hon känner det som att hon hamnat vid civilisationens slut. Från första början är det tydligt att något inte står rätt till i huset. Telefonerna lägger av och internetuppkopplingen strular konstant. Hur är det tänkt att Alice ska kunna hålla kontakt med sin pojkvän och sina vänner när hon inte ens kan använda sin webbkamera ordentligt?
När Alices lillebror börjar se saker som inte existerar börjar hon bli riktigt orolig. Det finns en närvaro i huset och det är Alices uppgift att ta reda på vad den vill.

Ingelin Angerborns spökhistorier är oerhört populära på biblioteket. Jag förstår varför, det här är en mycket spännande mysryslig spökhistoria med lagom läskiga skräckinslag. Angerborn beskriver familjedynamiken mycket bra, inte minst hur den motsträvigt tjuriga Alice har så bra hand om sin lillebror.

Ingelin Angerborn – Sorgfjäril (Rabén & Sjögren, 2010)

hachikoLesléa Newmans ”Hachiko väntar” är en bok baserad på en sann historia. Det handlar om hunden Hachi som varje dag följer med sin husse, professor Ueno, till tågstationen i Shibuya. Varje eftermiddag kommer Hachi tillbaka till stationen för att möta sin husse igen. När professorn avlider hastigt så ger inte Hachi upp hoppet. Varje dag kommer han till stationen för att vänta. Och ju längre hunden väntar desto mer berömd blir han när japanska tidningar börjar skriva om honom och hans lojalitet mot sin döde husse.

Jag är lite kluven i min inställning till den här boken. Jag tror att det kan vara en fantastisk introduktion för en lärare eller förälder som vill introducera japansk kultur för sitt barn. Den innehåller en mängd olika japanska ord och en liten ordlista i slutet, och den förklarar även vissa typiskt japanska kulturella aspekter.
Men jag kan tycka att det är lite synd att berättelsen dramatiserats så mycket. Författaren har lagt till en liten pojke, som hjälper till att ta hand om Hachi när hans husse dött. Det känns onödigt. Inte bara för att berättelsen räcker bra i sig, utan också för att tilläggen gör boken ganska sentimental.

(Tillägg: Givetvis klappade jag på Hachiko-statyn som står utanför Shibuya-stationen när jag var i Tokyo förra året. Statyn är helt blanksliten på flera ställen eftersom det är så många som gör det.)

Lesléa Newman – Hachiko väntar (Isaberg förlag, 2012)

Annonser

5 comments

  1. Angerborn är faktiskt en författare jag borde läsa mer av. Jag har läst ”RUM 213” och läste faktiskt den som högläsningsbok i en grupp på gymnasiesärskolan jag jobbar på. (:

      1. Ja. Eleverna älskar den. Jag har lämnat över läsningen till den nya ansvariga svenskläraren i den gruppen! Man läser något kapitel i veckan, så den är inte utläst ännu! (:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s