Månad: januari 2014

Vampyr-YA med bett

coldestgirlDet känns som att det bara var en fråga om tid innan Holly Black, drottningen av YA-urban fantasy, skrev en vampyrroman. Och det är ingen som helst överrasking att hon gör det bra.
För några år sen läste jag och gillade Blacks novell ”The Coldest Girl in Coldtown”, som inledde vampyrantologin ”Vampires – the Recent Undead”. Novellen ligger till grund för den här romanen, som jag varit nyfiken på sedan jag fick höra att den skulle ges ut.

Tana vaknar efter en vild fest och upptäcker att alla andra på festen blivit dödade av vampyrer. Alla utom hennes odräglige expojkvän, som blivit biten och lämnad i ett sovrum tillsammans med en fastkedjad och till synes galen vampyr. Tana lyckas befria båda två, men misstänker att hon själv blivit smittad av vampyrerna som dödat hennes skolkamrater. De tre gör det enda de kan för att överleva: de beger sig till Coldtown, en muromgärdad stad där vampyrer, smittade och frivilliga offer stängts in tillsammans. En stad där strategiskt utplacerade kameror spelar in vampyrernas dekadenta leverne och visar upp det som underhållning för de uttråkade massorna.

Det är svårt att skriva vampyr-YA och göra något nytt. Jag tycker ändå att Black lyckas med att tillföra något nytt i och med Coldtown och hela dokusåpaaspekten. Men då och då faller historien in i lite väl välkända spår, och för den som överdoserat på vampyrfiktion kan det kännas lite synd.
Tana känns som en ganska typisk Black-hjältinna. Hon är något av en outsider, är bra på att ta hand om sig själv och kan till och med besegra en vampyr i ett slagsmål. Jag gillar att Blacks protagonister alltid är ganska trasiga. De är självständiga och kan sparka rumpa, men de är långt ifrån perfekta.

Allt som allt är ”The Coldest Girl in Coldtown” en bra bok som lyckas tillföra lite friska vindar i en ganska stagnerad genre. Inte riktigt i samma klass som Blacks Tithe-trilogi, men klart bättre än den genomsnittliga vampyrromanen. Rekommenderas för alla som söker nya, spännande vampyrböcker att sätta tänderna i (pun intented).

Holly Black – The Coldest Girl in Coldtown (Orion books, 2013)

Läsa Hcg: två spökhistorier och en trofast hund

flickanpåtavlanI den första omgången Hcg-böcker jag läst ingår två spökhistorier och en berättelse om en mycket trofast japansk hund. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle försöka läsa ganska brett inom den här ålderskategorin, men det visade sig rätt snart att det var alldeles för svårt att motstå böckerna med skräckinslag.

”Flickan på tavlan” är Rebecka Åhlunds debutroman. Det är en bok som är lika delar klassisk spökhistoria och socialrealism, en kombination som fungerar oväntat väl. Det handlar om Ella, vars föräldrar köper ett slitet torp på landet. Ella tvingas följa med dit om helgerna, istället för att umgås med sina vänner och den lite mystiske Dylan som hon just lära känna. Ella trivs inte i torpet. Märkliga saker börjar hända när familjen är där om helgerna och Ella känner sig iakttagen av flickan på tavlan i hennes rum. Det är så att hon nästan får känslan av att flickan vill säga henne något.

”Flickan på tavlan” är en riktigt spännande bok som man läser ut i ett litet nafs. Mycket av spänningen ligger inte, som man skulle kunna tro, i själva spökhistorien utan i den försiktigt framväxande tilliten mellan Ella och Dylan. Vad är det han döljer? Och vad har hans situation för koppling till vad som händer i torpet?
Jag gillar också hur Åhlund beskriver de rätt så komplicerade vänskapsrelationer Ella har med sina bästisar och sina träningskompisar. Hur lätt det är att glida ifrån varandra om balansen på något sätt rubbas, utan att man för den delen säger upp bekantskapen helt.

Rebecka Åhlund – Flickan på tavlan (Rabén & Sjögren, 2013)

sorgfjärilÄven i Ingelin Angerborns ”Sorgfjäril” förekommer det ett hemsökt hus på landet. Alice flyttar under protest dit med sin familj, och hon känner det som att hon hamnat vid civilisationens slut. Från första början är det tydligt att något inte står rätt till i huset. Telefonerna lägger av och internetuppkopplingen strular konstant. Hur är det tänkt att Alice ska kunna hålla kontakt med sin pojkvän och sina vänner när hon inte ens kan använda sin webbkamera ordentligt?
När Alices lillebror börjar se saker som inte existerar börjar hon bli riktigt orolig. Det finns en närvaro i huset och det är Alices uppgift att ta reda på vad den vill.

Ingelin Angerborns spökhistorier är oerhört populära på biblioteket. Jag förstår varför, det här är en mycket spännande mysryslig spökhistoria med lagom läskiga skräckinslag. Angerborn beskriver familjedynamiken mycket bra, inte minst hur den motsträvigt tjuriga Alice har så bra hand om sin lillebror.

Ingelin Angerborn – Sorgfjäril (Rabén & Sjögren, 2010)

hachikoLesléa Newmans ”Hachiko väntar” är en bok baserad på en sann historia. Det handlar om hunden Hachi som varje dag följer med sin husse, professor Ueno, till tågstationen i Shibuya. Varje eftermiddag kommer Hachi tillbaka till stationen för att möta sin husse igen. När professorn avlider hastigt så ger inte Hachi upp hoppet. Varje dag kommer han till stationen för att vänta. Och ju längre hunden väntar desto mer berömd blir han när japanska tidningar börjar skriva om honom och hans lojalitet mot sin döde husse.

Jag är lite kluven i min inställning till den här boken. Jag tror att det kan vara en fantastisk introduktion för en lärare eller förälder som vill introducera japansk kultur för sitt barn. Den innehåller en mängd olika japanska ord och en liten ordlista i slutet, och den förklarar även vissa typiskt japanska kulturella aspekter.
Men jag kan tycka att det är lite synd att berättelsen dramatiserats så mycket. Författaren har lagt till en liten pojke, som hjälper till att ta hand om Hachi när hans husse dött. Det känns onödigt. Inte bara för att berättelsen räcker bra i sig, utan också för att tilläggen gör boken ganska sentimental.

(Tillägg: Givetvis klappade jag på Hachiko-statyn som står utanför Shibuya-stationen när jag var i Tokyo förra året. Statyn är helt blanksliten på flera ställen eftersom det är så många som gör det.)

Lesléa Newman – Hachiko väntar (Isaberg förlag, 2012)

Påfyllning i bokhyllan

IMG_20140117_171316

Jag köper så himla lite böcker nu för tiden, men det känns som att jag ändå aldrig har tid att läsa det jag köper. Det är lite deppigt, men jag är glad att jag åtminstone har vett att inte hamstra böcker som om jag fortfarande hann läsa femton böcker i månaden.
Det här var ett belöningsköp, en beställning som jag lade in när jag satt och kämpade med Världens Jobbigaste och Största Grupparbete™. Jag var sugen på fantasy och köpte därför två böcker som båda funnits med på att-läsa-listan i evigheter. Eller snarare fyra böcker, för Pullman-boken är en samlingsutgåva med hela ”His Dark Materials”-trilogin.

Om jag nu bara kunde hitta någonstans där man kunde köpa lästid …

En långsam undergång

entidförmirakelI Karen Thompson Walkers ”En tid för mirakel” kommer undergången smygande så försiktigt att det dröjer ett tag innan mänskligheten märker vad som är på väg att hända. Det är inte förrän ledande experter inom området förklarar att jordens rotation har saktat in såpass mycket att dygnet förlängts med 56 minuter, som de flesta människor inser att något faktiskt är fel. Och kommer att bli ännu mer fel när dygnet förlängs mer och mer.
Vädret påverkas såklart. Efter ett tag börjar vissa växter dö, de som inte klarar de nya, långa nätterna. Fåglarna ramlar ner från himlen när gravitationen förändras. Och vissa människor vägrar att följa klockan när dygnet blir allt längre, de lämnar civilisationen och flyr ut i vildmarken.
Mitt i det här växer Julia upp. Hon bor i Kalifornien med sin familj och hennes liv borde handla om fotboll och kompisar och skolan och den första kärleken. Istället får hon se sin framtid och sin familj långsamt lösas upp, i takt med att jorden saktar in allt mer.

”En tid för mirakel” är en fantastiskt bra debutroman. En coming of age-roman, en undergångssång och en mörk familjeskildring på en och samma gång. En bok att hitta något att leva för när världen långsamt dör.

Jag läste boken inför bokpratet jag gjorde för någon månad sen med tema postapokalyps. Även om den här boken handlar om undergången i sig snarare än vad som kommer efter, så har den mycket gemensamt med genren. Det handlar om att vara människa och om hur man behåller sin mänsklighet när den bräckliga civilisationen går sönder.
Karen Thompson Walkers beskriver detta sönderfallande mycket väl. Det här är en bok som stannar kvar hos en länge efter läsning. Vad mer kan man önska av en riktigt bra roman?

Karen Thompson Walker – En tid för mirakel (Norstedts, 2012)

Läsa Hcg

Jag hade ju bestämt mig för att inte ha något litterärt nyårslöfte i år, men det betyder inte att jag inte har några ambitioner vad gäller årets läsning.
En ambition jag har är helt och hållet jobbrelaterad. Jag ska nämligen ingå i barngruppen på biblioteket i några månader och tänkte passa på att läsa lite mer barnböcker. Mellanåldersböcker, närmare bestämt. Den här ålderskategorin, 9-12 år, går under signum Hcg på biblioteket och innehåller mängder av fantasy, spökhistorier, vampyrböcker och annat spännande. Jag har ganska dålig koll på det mesta som inte är Harry Potter eller sånt jag själv läste i samma ålder, något jag ska försöka ändra på.
Under vinjetten ”Läsa Hcg” kommer jag att kort presentera de mellanåldersböcker jag läser här i bloggen, några böcker åt gången. Jag kommer givetvis fortsätta läsa och blogga som vanligt om andra böcker under tiden. Det här blir mer som en liten extra bonus, för alla som av någon anledning är nyfikna på Hcg.

Postapokalyptisk sörja

dengrönacirkelnJag läste Stefan Castas ”Den gröna cirkeln” inför mitt bokprat om postapokalyps, eftersom jag funderade på att inkludera den i pratet. Men eftersom jag enbart ville prata om böcker jag kände att jag kunde rekommendera, så blev jag tvungen att lämna den här utanför. Maken till rörig, svajig och bitvis totalt ointressant bok får man nämligen leta efter.

Boken tar sin början i en särskola där fyra ungdomar (Judith, Dinah, David och Gabriel) går. Ett plötsligt (och enligt mig fruktansvärt orealistiskt) skyfall sveper bort den veranda där de fyra tagit skydd. När de drivit ett tag vaknar de i en märklig värld där nästan all växtlighet tycks ha försvunnit och där det inte finns något mänskligt liv kvar. De finner en gård där de bosätter sig

Jag hade oerhört svårt för den här boken redan från första sidan. Det är något med språket som känns klumpigt och styligt, som gjorde mig avigt inställd direkt. Inte blev inställningen bättre av att handlingen var så förvirrad och de postapokalyptiska inslagen kändes så orealistiska. Jag menar, bara det att de fyra ungdomarna kommer till en värld som till synes är helt ödelagd. Och så överlever de i veckor på musslor? Hur de ens skulle ha tid att plocka så mycket musslor att de skulle slippa svälta ihjäl är beyond me, för att inte tala om hur skumt det är att det finns en aldrig sinande tillgång på musslor trots att det alltså inte finns någon föda för själva musslorna.
Jag förstår att meningen med ”Den gröna cirkeln” är att det ska vara något slags drömvärld, där man inte vet vad som är på riktigt eller ej. Men för att få den typen av ambivalenta berättande att fungera måste det finnas något slags realistisk grund att stå på, något Casta helt har hoppat över.

”Den gröna cirkeln” känns lite som ett hopkok av ”Efter floden”, ”Flugornas herre”, ”Vägen” och ”Langoljärerna”. Fast skitdålig. Den lyckas med konststycket att vara totalt övertydlig och oerhört vag samtidigt. Att den kunde vinna Barnens romanpris 2011 är för mig helt obegripligt. Jag misstänker i och för sig att om man aldrig har läst någon postapokalyps förut så kan det här framstå som oerhört nyskapande och spännande. Men för mig, som läst mycket av det bästa inom genren, är den här boken helt överflödig. Och om du liksom jag redan är nere med postapokalypsen så rekommenderar jag dig att hoppa över den här boken till förmån för nästan vad som helst annat i genren.

Stefan Casta – Den gröna cirkeln (Opal, 2011)

Kärlek, vänskap och mittemellan

nattsagorOlivia befinner sig någonstans i gränslandet mellan ung och vuxen. Hon har ett tråkigt jobb i en kiosk, ett komplicerat förhållande med en kille som redan har en flickvän och två bästa vänner som inte tål varandra och som ständigt tävlar om hennes uppmärksamhet. Samt en sällan skådad förmåga att skapa drama som hon hamnar mitt i.

Handlingen i Johanna Westers debutroman ”Nattsagor för sömnlösa” är kanske inte unik, men Wester har ett språk och en ton som träffar mitt i prick. Hennes protagonist är ganska självcentrerad, men ändå kommer jag på mig själv med att ständigt vara på hennes sida. Jag tror det är hennes ständiga längtan bort, hennes oförmåga att uppskatta det hon faktiskt har, som jag verkligen kan sympatisera med. De där åren precis efter gymnasiet var väldigt jobbiga och jag tycker att den här boken verkligen fångar den där kampen som vart vuxenblivandet perfekt.

”Nattsagor för sömnlösa” är en riktigt bra debutroman som handlar om kärlek, vänskap och tillståndet däremellan som är helt omöjligt att definiera. Ni vet, sånt där som är alldeles livsviktigt för någon som är på väg ut i vuxenlivet men som inte kan låta bli att stå kvar med en fot i det trygga barndomshemmet.

Johanna Wester – Nattsagor för sömnlösa (Natur & Kultur, 2013)

Läsrapport december

IMG_20131231_104426

Stefan Casta – Den gröna cirkeln
Karen Thompson Walker – En tid för mirakel
Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck – Vi måste sluta ses på det här sättet
Holly Black – The Coldest Girl in Coldtown
Rebecka Åhlund – Flickan på tavlan
John Green – Förr eller senare exploderar jag
Neil Gaiman & Dave McKean – Black Orchid
Joss Whedon m.fl – Serenity, vol 1: Those Left Behind
Peter Milligan m.fl – Justice League Dark, vol 1: In the Dark
Neil Gaiman – Sandman: Overture #1
Jonna Björnstjerna – Samlade sagor om den underbara familjen Kanin

Antal omläsningar: 1
Antal böcker på engelska: 5
Antal graphic novels/seriealbum: 4
Antal fantasy- och urban fantasyböcker: 2
Antal skräckböcker: 1
Antal postapo/dystopier: 2
Antal novellsamlingar: 0
Antal SF-böcker: 1
Antal YA-böcker: 5
Antal mellanåldersböcker: 1
Antal tegelstenar (dvs över 500 sidor): 0
Antal ej skönlitterära böcker: 0
Antal e-böcker: 0
Antal biblioteksböcker: 4
Sammanlagt antal: 11

Det märks att jag har lite för mycket att göra när det enda jag orkar läsa är ungdomsböcker, serier och en och annan barnbok. Mot slutet av månaden påbörjade jag i och för sig Hugh Howeys postapokalyptiska uppföljare ”Shift”, men i och med att jag inte hann klart innan året tog slut så räknas den inte riktigt till den här månadens lässtatistik.
Det märks också att jag inte har hunnit blogga särskilt mycket den senaste månaden, då jag inte ens hunnit skriva om alla böcker jag läste förra månaden ännu. Förhoppningsvis blir det lite skärpning på den fronten nästa år. Att ha så här många obebloggade böcker på samvetet, det är lite tärande faktiskt.